STOCEHGCL ten 10 Sept. H. M. kozungen kommer ait i morgon på Tullgarns slott bålla saminansatt svenskt och norskt statsråd. Mar bar anledning antaga, att statsrådet dervid kommer att erhåila del af det yttrande, som lökarne afgifvit rörande konungens heilsotillstånd, och beslut i anledning deraf fattas om interimsregerings samyaenkallande i enlighet med riksaktens tydliga föresk riit samt om ofördröjägt officielt meddelande till Sverges rikes ständer och till Norges storthing af de beklagansvärds omatändigheter, som erligt de förenade rikenas gällande grundlagar och wunioasfördrag för närvarande göra en sådan förändring af det konstitutionella styrelsesättet nödvändig. Man berättar visserligen äfven, att detta iillkännagifvande till rikets ständer och till norska storthinget skulle vara afsedt alt åtföljas af en ;kunglig .proposition om ö?verleranende af konungslig makt och myndighet åt kronprinsen i annan ordning, än den våra konstitutionella stadganden lagligen medgifva; men vi kunna icke ännu, trots alla bearbetningar, föreställa -oss, att konung Oscar skall vilja vid sin regeringa afton fästa minnet af ett förslag, såsom från honom utgånget, hvilket, ekvad det tillstyrkes eller icke af rädgifvare, som icke tyckas hafva något angelägnare än att buga sig för den uppgående solen, och ehvad det antages eller icke af reprezentanter, soo: dertill icke. ega någon laglig rättighet, aldrig ken af opartiske domare kommas att betraktar annorlunda än såsom innebärande stt brott emot den konstitution, som är lika heligt besvu ren af konungen och hana rådgifvare som af folkets Tepresentanter, och hvars helgd utgör det förnämsta värnet för nationens frihet, Svenska Tidningen, som för en vecka sedan erkände, att regeringens uppdragande åt kronprinsen med tillämpning af 92 5 rege ringsformen (som handlar :om det fall, att konungen för sjuklighetredan blängre tid än tolf månader med: regeringsärena sig icke befattat,)under nuvarande förhållande icke kan ske utan sförnärmande af riksalkten eller grunds lagenn, och som ännu för fyra dagar.sedan talade om betänklighet att tillstyrka ständerna fatta ett beslut, -som en samvetsgrann tolkning af grundlagen ej ville: medgifvan, och förklarade den ifrågavarande åtgärden vara-af den grannlaga , art, att hon, Svenska Tidningen, hvarken ärnade göra sig till dess förespråkare eller till: dess motståndaren, hade knapt morgonen sistlidne måndag afgifvit denhå ögvidliga neutralitetsförkloring, innan hor redan på aftones samma dag började att uppträda till försvar för dex grundlägsvidfigs åtgärden. Detts skedde ännu då med den försigtighet, aft man sade sig, i afvaktan på den ännu okända kungliga propositioner, endast ha velat framställa frågan så, som den syntes kusna beiraktaen, eller: viza huru man skulle: kusha för dexsiemma söka ett stöd i grundlaget, allt under försäkren att iidninger dermed, Gud bevere tie, visst ice ville sgöra mig till dess sokdrifvaren. Det dröjde lizväl icke mera än tjugofyra timmar, innan den till en början maskerade förespräkaren och sakdrifvaren mäste låta förklädniogen falla, och den nyss så :örsigtigt smygande krypskytten står nu blottad och bar isför allmänhetens åsyn. De kulor han i dag skjuter från aitt bakhåll, blandade af feberaktiga statsstrecks-fantasier, slokade vingar, gatsmutser och ,arfsyuden,, äro väl i tHth Caspera i Friskytten stöpta und manen ingen 8 niel fiones, :o rläs kraft ett träffa det fsyfrade . Mar ska i sanning vara utfastig på giltiga skäl försin mening, när man ser sig nödsakad att tillgripa sådana vapen, som Svenska Tidnisgen i dag begexgnar. Man her till försvar för den åtgär! som säfrågarättes, åberopst brutet i andra konstitusivaella länder ati stifta lag för tillfället (lex 10 Casu); cn sex fOrtlger, all Oe:fA Jjaider bafva konstitutioner, som medgifva ett sådant bruk, då vi deremot hsfva en sådan, som förbjuder det i fråga om föremål för grundlag. Man har vidare åberopat, och Svenska Tidningen gör det med stor salvelse ännu i dag, det exempel, som redan tvenne gånger b ifvit gifvet af broit emot grundlagen genom personlig undantagslagstiftning, i detta fall, nemligen 1812 för kronprinsen Karl Johan och 1818 för dåvarande erfprinsen Oscar; men man förtiger, att prejudikater icke i vårt land kann: ändra grundlagens bud, att kränknisgarae aj konstitutionen under den skröplige Karl XIII icke berättiga till några dylika ucder koaung Oscar, och att dessutom den politiska ställningen, under det en kort förutafsatt konung ännu reste emellan de stora makternas hot och kongresser -för att protestera emot den Aya dynasti, som Sverge hade gifvit sig, var sådan, att utomordentliga åtgärder kunde synas erforderliga för att i Europas ögon gifve atyrka åt den nya dynastien och i viss mån rättfärdiga äfven en revolutionär utväg, som då icke innebar något annat än just ett befästande af det genom en revolution skapade nya statsskicket, — allt omständigheter, hvartill nu ingenting motsvarande eger rum. Man talar om att konung och ständer ega ju att gemensamt stifta lagar, och att det säledes väl icke må anses sisom någon olaglighet. om de också gemensamt öfverenskomma om sättet att föra rikets styrelse; men man förtiger, att grundlagen binder både konungen: och ständernas iättighet i detta hänseende inom gränsor, som icke tillåta den lagstiftande makten att redan nu fatta något sådant beslut, att någon ändring eller ens förkla SU YT ss OonM