DAGDRIFVERIER OCH DRÖMMERIER. AF CLAUDE GERARD: Qualis animo est, talis seribam, Hvad vill det säga? Hvilken litet lofvande öfverskrift! utropar ni kanhända helt förvånad och med en min af ogillande och förakt. Nå väl! mina damer — ty en ung karl tänker sig aldrig någon annan publik än damer, och då han skrifver nedom strecket, lär han väl svårligen få någon annan heller — tillåt mig framställa: den stora orättvisan uti att dessa båda ord, som i sig sjelfva innebära något ganska angenämt och oskyldigt, äro så illa anskrifna hos förståndigt folkn.: Jag är säker att ni någon gång, helt tyst inom eder sjelfva åtminstone, gjort samma anmärkning, ehuru ni, för att icke fela mot.det passande, måste till det yttre förkasta dem: Jag inbillar mig åtminstone att så är, och i hopp att hos eder finna några sympatier, framlägger jag dessa flyktiga bilder och-intryck från mitt dagdrifveri inom Stockholms tullar. Liksom de kringflygande bladen som höstvinden strödt under lönnträdet,hvilkaenigång under sommarens värma vuxit på samma gren, men nu blifvit röda, gula, bruna och brokiga, samt hafva ingen annan likhet med hvarandra än formen, så samlar jag dessa bleknada! blad och förenar dem. Bleknade?: :Ja,,ty fantasiens bilder framträda i ord, äro de tedan bleknade. Det är blott tanken i själens djup som är frisk, dess doft, dess förtrollning. är flydd, då-den fått en materiel dräg:; den står i samma förhållande till ordet, som den må