STOCKHOL. den 9 Sept. Bref från Finland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Helsingfors den 20 Augusti. Några små resor, dem jag företagit uppåt landet, hafva vållat ett uppskof med detta bref... Jag hoppas emellertid, att detta ej skall vara till mes, då de underrättelser, jag nu går att meddela, derigenom kunnat bli desto mer innehållsrika och tillförlitliga. -. Jag måste börja med den anmärkningen, att jag till min förvåning finner mig försatt i en belägenhet, som jag erfar för första gången, sedan jag tagit pennan i handen förgatt tillskrifva eder, den nemligen, att kunna anteckna en glad, en ljuf tilldragelse i Finland, en tilldregelse, som uppfylt allas våra shjertan med en lika ren och innerlig, som liflig tillfredsställelse. Jag menar edra Upsalastudenters första besök i det moderna Finlands hufvudoch: universitetsstad, i Helsingfors. För dem, som endast på historisk väg kände det finska nationallynnet, likasom för dem, som endast tanklöst för sig upprepat dess trsditionella egenskaper, såsom: misstänksamhet, ordkarghet, tröghet, slutenhet, för dessa, säger jag, måste i sanning anblicken af Helsingfors den 26 Maj omkring kl. 5 på eftermiddagen visat sig i högsta grad besynnerlig; så fullpackade med menniskor voro de södra kajerna, det långa rymliga salutorget och esplanaderna, så liflig var den uppmärksamhet, hvarmed man följde det fartyg, som just då sköt in i hamnen, så högljudda, hjertliga och allmänna voro de hurrarop, hvarmed man belsade välkomna de fem unga gäster, hvilka kort derefter stego i land på samma jord, på hvilken deras förfäder för sju århundraden sedan planterade kristendomens fana, samma jord, som ännu för knappa femtio år sedan var ett gemensamt fädernesland för svensk och finne. Var det minnet af detförflutna, var det medvetandet af det närvarande eller tanken på framtiden, som så upprörde den finska hufvudstadens hjerta? Säkert var det något af allt detta; men det var någonting annat ännu, en helt egen känsla, som ögonblickligt utöfvade sin verkan på hvars och ens sinne. I skolen genast fatta denna, då jag erinrar er, att den snart femtioåriga skilsmessan mellan, Sverge och Finland icke blott varit en yttre skilsmessa, utan att den under tiden urartat till en inre, och att mot denna urartning åter på senaste tiden en reaktion inträffat hos oss. Hvarhelst -derföre de unga svenskarne, under den tid de dröjde bland oss, visade sig, uppklarnade genast allas ansigten, och jag hörde mer än en person; som förut låtit undfalla sig i hög grad bittra yttranden -mot.Sverge, nu förklara sin högsta tillfredsställelse och glädje öfver detta besök: Det var söm om hvar och en förut gått och burit på en tyngd öfver sitt bröst och nu fått denna afvältad. Man kände att -här — då man nu åter atälde Finland och Sverge -bredvid hvarandra — åtskilligt fans att afbedja, åtskilligt. måhända att upplysa och beriktiga å ömse sidor, men emellertid ännu vida mera att omedelbart gemensamt omfatta och dela, gemensamt älska, gemensamt glädjas e!ler sörja öfver, Man kände, då man -nucåter sammanträffade med ättlingarne af de gamla bröderna, att mellan Sverge och Finland funnos icke blott de gemötsamma minnenas, det gemensamt utgjutna blodets, den gemensamma, under långa sekler fortsstta, praktiska samvarons tusen fina band, men att Finland och Sverge i deras innersta väsen förenades af en gemensam, en likartad bildning — det starkaste af alla föreningsband — och att denna bildning, denna gemensamma sedli ståndpunkt alltid, om den blott vid sina lifsyttringar blefve trogen sig sjelf, måste ställa det finska folket tätt vid sidan af det svenska, hvilka för Finland egendomliga och naturliga modifikationer den också hos oss under tidernas lopp till en del redan undergått till en del ännu kunde -komma att undergå. Man kände ögonblickligt nu, att man blifvit förledd till bitterhet i ett fall; der: det under inga omständigheter -behöft eller bort ega rum: Att-man nu kände så, bevisar, såsom jag fedan sagt; att en förändring inträffat i sinnesstämningen hos 0ss senaste tider; men det var inträffandet af edra studenter, som plötsligt lät denna förändring bryta upp i dagen. Att de anländå besökande endast voro -ganska få, minskade intet af verkan utaf detta besök, då deras: egenskap af: deputation ju i sjelfva verket mångdubblade deras antal; och den omständigheten, att .de endast voro några unga akademiska medborgare och studenter, gjorde det ännu mindre. er Ni känner den ställning och betydelse, som universitetet intager inom vårt land. Den akademiske. medborgaren; studenten hos oss, är icke-blott en Person, som studerat eller studerar; han är derjemte något annat och-mycket mer. Vi hafva ingen läsefrihet (bokcensuren), vi hafva ingen tryckfrihet, ingen samlingsfrihet; den finske studenten är hos oss i stället idgernas sanne kolportör, och hans opinioner hafva alltid i de vidaste kretsar öfvat ett stort inflytande, Han är den elektriska tråd, som ögonblickligt uppfattar och meddelar hvad tiden lider derute, hvad landets hjerta känner, antingen man tillfogat det ett nytt hugg och sårat det, eller också en ny id dragit in derstädes och kommit det att klappa med nyfödda, friska slag. Han har ännu aldrig heller, missbrukat den ställning man inrymt åt honomy men alltid uppfylt sin mission medsött rent och modigt hjerta.