utan neja på ucn nu IfIcaan Detradda Danan. Hår skilt anmärkningsvärdt. förefaller det ock, att nä 334 röster voro på riddarhuset afgifna i och för va let till förstärkt statsutskott, voro vid val till för stärkt bevillniogsutskott ej mer än 33 röster behöfli ga för att. utgöra : majoritet, och endast detta för hållande tyckes oss bevisa beskaffenheten af den fo sterlaudskärlek, som vid det förra tillfället uppkalla de allt hvad capita kande skrapas ihop. Jernvägsmötet i Upsala. Som läsaren torde erivra sig, omnämde vi för någon tid sedan, att Upsala akademis rektor samt Upsala stads borgmästare utfärdat en inbjudning till alla dem af stadens och ortens invånare, som intressera sig för en direkt jernvägsförbindelse mellan Stockholm och Upsala i:enlighet med K. M:ts vid denna riksdag afgifna förslag, d. v. s. öster om Sigtunafjärden, att sammanträda i Upssla för öfverläggning om lämpligaste sättet att under nuvarande förhållanden bereda verkställighet åt ett sådant företag. Utom denna mera allmänna inbjudning, som dock endast varit meddelad i Upsalatidningarne, hade äfven några affärsmän ihufvudstaden särskilt genom bref inbjudits att bevista mötet. Sammanträdet egde rum i lördags eftermiddag på rådhuset i Upsala. Antalet af deltagare uppgick till närmare hundra personer, af hvilka största delen tillhörde Upsala borgerskap. Man såg der äfven några medlemmar af akademistaten och magistraten, äfvensom några få ståndspersoner j orten. : Allmogen representerades af riksdags fullmäktigen Johsn Pehrson i Årsta, hvilken jemte professor Malmsten , kammarherren frih. Paykull, borgmästaren Kindeström, apotekaren Wimmermark och handlanden J.M. Schram. utgjorde den komitå, som vid mötet förliden vår blifvit vald för frågans behandling. At de särskilt inbjudna affärsmännen från Stockholm hade ingen enda personligen infunnit sig; deremot hade grosshandlaren Schwan till er af komitns. ledamöter insändt ett bref, som på sammankomsten upplästes och hvartill v: längre ned återkomma. Sammankomsten öppnades af prof. Malmsten, som tillkännagaf att prof. Sundevall, som denna befattning ålegat, vore af illamående förhindrad att deltaga i mötet, samt uppmanade de närvarande stt välja en ordförande. Sedan prof. Malmsten sjelf med acklamation blifvit härtill utsedd och intagit sin plats, ut talade han några inledningsord, deri han, under beklagande, att Upsala stads riksdagaman. rådman Henschen, som genom sin noggranna kännedom om frågan vore den lämpligaste att derom ge upplysningar, vore förhiudrad att vara tillstädes, gaf en öfversigt af frågans ställning och framböll de omständigheter, tot läte hoppas en tillfredsställande lösning at densamma. Af dessa omständigheter fästad: han sig fötnämligast vid den, att rikets ständer redan 1848 gillat den då föreslagna riktningen för en jernväg mellan Stockholm och Upsala öster om Sigtunafjärden, liksom denn: väg äfven vid densenaste riksdagen ansett: som en af dem, hvilka till utförande först borde komma i fråga. Ordföranden framstälde derefter som först ämne för öfverläggning, huruvida man i af: seende på en jernvägsanläggning mellan Upsala och Stockholm i nämde ristrirg skulle i frågans nuvarande läge förhålla sig passiv: eller sätta sig i verksamhet för dess genom förande. Den senare åsigten förklarade mö tet enhälligt som sin egen, gedan kammarherren Paykull framhållit vigten af skyndsamhet, samt magister Svartengren erinrat, att de gälde Upsalas vara eller icke vara, hvarför man ej borde tillåta sig att inslumra, och borgmästaren Kindeström med anledning ai detta yttrande sökt visa, att Upsala borgerskap för frögans lösning ingalunda varit overksamt. Diskussionen öfvergick derefter till frågan huruvida företaget borde verkställas uteslutande genom aktieteckning utan något slag: medverkan af staten, eller om man derför skull: af staten begära understöd, vare sig i form a anslag eller lån. För den förra åsigten uppträdde grefve Taube, som ansåg det för företage! lyckligast, om det kunde utföras oberoende aj staten, och äfven ansåg detkunna ske. I sin egenskap af land:mätare vore tal. ofta i beröring med allmogen i de trakter som banan skull komma att genomgå, och hade hört dem ut: tala lifligt intresse för: densamma samt ön skan att teckna bidrag till dess utförande. Den pu så mycket Varklagade penningbristen sträckte sig ingalunda till allmogen, son tvärtom under de senaste åren haft större tillgång på penningar än förut, och tal. vor: öfvertygad att, helst om aktierna stäldes si lågt som möjligt, ett betydligt antal skull: öfvertagas af allmogen. Emot denna åsig och för understöd af staten uttalade gig frib. Paykull, Johan Pehrsson i Årsta, boktrycka ren Sundvallsson, borgmästaren Kindeström. mag. Svartengren, hvilka alla ansågo, att or ten ej med egna krafter kunde åstadkomm: en så stor summa som för jernvägens byg: gende erfordrades. och att det vore obstänk att, om understöd af staten kunde erhållas. uraktlåta att söka bereda sig fördelen deral. Att man äfven hade godi hopp att eshåll: ett sådant, sökte de nämde talarne visa ge nom erinran om det understöd, som vi förra riksdagen blifvit Gefle-Fahlubolaget be viljadt, samtom den beredvillighet, som ett stor antal af borgareoch bondeståndens ledamöter vid denna riksdag visat at bevilja stats anslag till utförande af just denna ban: Man borde derföre med det allraförata ing be bets med en petition om framställand till rikets ständer.af en proposition i ämne: Kunde ej statsundermöd i form af anslag ce! ler lån erhållas, ansåg frih. Paykuli att ma som ett tredje alternativ borde, i likhet me: a , Köping-Hultbolaget, begära räntegaranti, fö att lätta upptagandet af ett utländskt lån Denna sistnän da åtigt vann dock intet un derstöd, och mötets beslut blef att man skull till -K.M. ingå med en petition om aflåtand till rikets ständer af en proposition. hwa,