Article Image
STOCKHOLM den 24 Ang. Lagen om förfalskning och bedrägeri. Lagutskottet bar i dessa dagar inkommi med sitt betänkande i anledning af K Mite proposition med förslag till författning angå ende ansvar för förfalskning och bedrägeri. För den del af den kongl. propositionen, som angår straff för förfalskning, hafva vi förut : Aftonbladet n:r 96 tämligen fullständigt redogjort och torde således kunna hufvudsaklige: dertill hänvisa våra läsare. Hufvudprincipen der är, dels att straffet för förfalskning blitvit för ändradt, från böter och ärans förlust, — ja vissa fall såsom för falsk myntning, från spö. och för förfalskning af bankens eller riksgäldskontorets sedlar, från lifsstraff — till frihets straff på längre eller kortare tid, allt efter brottets beskaffenhet, jemte i vissa fall ärelöshet, dels att närmare bestämmelsger blifvi: gifna af de olika arterna förfalskningsbrott och straffen derefter lämpade. Denna grundsats har lagutskottet haft svår att förkasta och således i allmänhet godkänt endast med den skiljaktighet, att straff för förfalskning af inländskt eller utländskt guldeller silfvermynt, som enligt det kongl. förslaget är belagd med olika straff, nemligen fyra till och med åtta år för förfalskning a det förra och tre till och med sex år för för falskning af det senare, blifvit af utskottet sammanfördt till en gemensam straffbestäm melse af straffarbete från och med fyra til! och med åtta år; likasom utskottet föreslagit, att den i den kongl!. propositionen stadga: e skilnad i straff upphäfves för förfalskning af riksbankens eller annan rikets allmänna penningeverks sedlar och förfalskning af annar statsbanks eller enskilta ineller utländsk: bankinrättningars sedlar, samt att straffet fö båda dessa arter förfalskningar må blifva lika. d. v. s. straffarbete från och med fyra till och med tio år. Skälet till dessa förändringar syre vara fullt giltigt, nemligen att förfalskning a utländskt mynt eller sedlar och enskilta banksedlar kan medföra lika stor skada för rikets invånare, som om den skett med riksbankensedlar eller rikets mynt, och att brottslighe ten i gerningsmannens uppsåt är i båda fal len lika stor. I öfrigt har utskottet förmenat, att då den kongl. propositionen stadgat ett särskilt lägre straff för förfalskning af mynt eller penningesedel, utan att begagna eller utprångla densamma, afsigten dermed skall hatva varit att görs detta till ett särskilt ringare brott. Utskottet har icke velat göra sig skyldig: till en sådan brist på följdriktig utveckling af den grundsats, att förfalskningsbrottet dessa hänseenden bör anses fullbordadt utar bruk af det förfalskade,. Utskottet har fördenskull för denna kasus väl bestämt er ännu vida kortare strafftid än den kongl. propositionen, d. v. s. anse t brottet vida mindre, men deremot begagnat det uttryck, att tiden för straffarbetet må kunna nedsättas till hälf-: ten af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.. Det kan man verkligen kalla för: en ovanligt fin spetsfundighet. Slutligen har utskottet i nägra fall föreslagit ändring af straffbestämmelserna i der kongl. propositionen, såsom i 38 om förfalskning af resepass, frejle-, fattigdomsoch sjukdomsbetyg, i ändamål att dermed forthje!pa sig sjelf eller andra, från ett minimum från 6 till 4 månader. Deremot har utskottet ansett straffet böra förhöjas enligt 10 S för den, som vrider eller rubbar rå och rör eller annat gränsmärke, från och med ett till och med fyra år, i stället för af K. M:t föreslagna från och med sex månader till och med tre år. Lika med K. M:t har utskottet a.sett äran: förlust böra åtfölja straffet för alla gröfre förfalskningsbrott, samt slutligen lermnat det vitsord om den förevarande kongl. propositionen, att den i öfrigt synes vara till uppställning falls NI BI T-IIg Vv sl Blashat i sins detaljer genomförd. Deremot har lagutskottet icke egnat nägon uppmärksamhet åt tvenne vid det kongl. förslaget i högsta domstolen gjorda, ganska vigtiga anmärkningar: den ena vid grundsatsen att till förfalskningabrottets fullbordan i allmänhet skulle fordrås bruk af det förfalskade — en grundsats, som icke innefattas i nu gällande 1734 års lag och som tillika strider mot bäde lagkomitens förslag till kriminallag och mot det lagberedningens förslag, hvilket vid 1844 och 1847 årens riksdagar blifvit af Kongl. Maj:t odkändt; den andra, att ärans förlust blifvit bibehållen såsom straffpåföljd för förfalskning. Vi föreställa oss, att lagutskottet hellrejbort öfva sin skarpsinnighet på utredningen af dessa ämnen, än att peta på redaktioner och annat smått. Vi förmoda dock, att det varit ett tillräckligt motiv för de regerande i utskottet att i dessa hänseenden,utan motivering, godkänna regeringens förslag, emedan det innefattat här utinnan en afvikelse från hvad den på sam-. ma gång förhatliga och fruktaie lagkomitea föreslagit. För vår del skulle, om vi än icke ville mycket tvista om åsigten att anse vissa slags förfalskningar af enskilta handlingar ofullbordade och straffria innan bruk blifvit gjordt af det förfalskade, vi likväl ansett särdeles a ee rä RR LR RR

24 augusti 1857, sida 2

Thumbnail