SAMHÄLLETS KÄRNA. NÅGRA BILDER-ARE ONKEL ADA M.() Så tänkte Carlina ofta, när hon satt på sin lilla kammare och arbetade; hjertat började slå bäftigare, och hon tyckte att bon var alltför svag. . Kom hit, Ada! sade hon då till barnet, som hade sitt lilla bestyr med nål, tråd och lappar. Kom hit, Ada!x ; ch Ada kän. dig. på få Jag viil blott kyssa dig pannan, lilla Ada... Se så, ta mig om halsen... Du Kåller ju af tant Carlina?s: Ja, mycket, mycket,, sade Ada och kaästade sina magra armar öm Carlinas hals. Mycket mer än tant veft. Då samlade: Carlina kraft, då sammanknöt bon åter sina föresatser; ty hon hämtade styrka ur barnets kärlek. How var ju redan mor; det är det heligaste, det bästa, det skönaste en qvinna kan täcka sig. Ja, hon var Adas mor, och det var nog att besvärja bjertats alla stormar. Om ändå Åda vore med på den der resam, tänkte Carlina, så ginge det ändåan! Jag kan också inte begripa buru Edler kan. våga: sig att varasså bekant med oss ; men det är ändtligen mammas ock Ceciles skull. Kan mamma en enda. gång jåta bli att säga till honom? När kommer herr Edler hit igen? Bhf inte borta för länge! Det ör alltid så roligt, när herr Edler kommen... : Och Cecile jamar med; bevars. Hzrad skall karlen tänka? Det ser: () Se Afwodblädet dr 139,140, 143149, 151, 153— 155, 158—161, 164, 168, 169, 171—182, 184—188, 190—192.