Skandal! Bir det hädanetter-ta om skandal, så nämn iete det elle den sidningen. den eller den för:at taren; nämn blott — riddarhuset!s En insändare. uu. Vi erinrade, -huru 334 närvarande på rid darbuset-den S:Augusti genom en stum vo tering upphäfde hvad 293 närvarande der 10-Juni -haåde beslutat, och huru denna rid derliga omsadling -egde rum, utan att någor den ringaste diskussion i ämnet under mel: lantiden försiggått, hvarunder några skäl fö en förändrad öfvertygelte kunnat göra sig ällande, Vi undra icke öfver, att-det blad, varsväl: och. ve ända från dess födelsetimma hvilat i öfverståthållareembetets hand, söker gifva den oegennyttiga öfvertygelsens och fosterlandskänslans färg åt denna lyckade ma növer af ett parti, hvars förste stiftare, om också icke just förnämste ledare, är f. d. öfverståthållaren i Stockholm friherre Sprengtporten, och som under riksdagen hållit sma hemliga konklaver hos den nu regerande ötverståthåilaren grefve Jacob Hamilton, För vår del sade vi vår tanka vara, att denna omsadling blifver för riddarhuset, så länge de: lefver, en skandal. 7Vi Hafva här en rättelse att göra. Denna ridderskapets omsadling är och -förblifver en skandal, icke blott så länge riddarhuset. består, utan den skall för kommande slägten omtalas såsom sådan ännu l ångt sedan det icke mer skall finnas sten på sten af detta bus, hvars grundmurar reda: börjat ramla, en talande sinnebild af den förruttnoe!se, hvilken redan fräter det stånd, soth ännu församlas inom dess vacklande murar. Ef För öfrigt mej bestridas att, då riddarhuset räknar icke mindre än 859 ännu på svärdssidan lefvande ätter, af hvilka blott omkring 334 voro representerade i det famösa plenum, det kan vara ganska ovisst, huruvida majoriteten bland de senare rätt uttrycker majoriteten bland de förra. Tvärtom, då Södermanlandspatronerna, verksamt understödda -af landtmarskalken: grefve Henning Hamilton, efter sitt första nederlag med förtviflans snsträngningar bopletade och till afgörandets-stund-försigtig vis dolde så många som möjligt på sin sida, men ändock ej kommo till högre siffra än 204, är ganska troligt, att motpartiet, omdet med mindre menlöshet varit på sin vakt och begagnat samma metod, kunnat betydligt förstärka sig bland de månge frånvarande: och uppbringa sig till en atyrka nog respektabel att hålla de 204 stången. Vi-hafva hört en vän af en liberal repre? sentationsreform och medlem af borgareståndet. på en gång -godmodigt och förtrytsamt DS att vid denna riksdag presteståndet andlat så klokt i jernvägsfrågan, att man nu visst icke blir-af med presternas deltagande i representationen på femtio år. Man skulle kunna med skäl säga alldeles tvärtom om riddarhuiet, att det vid denna riksdag bandlat så oklokt i jernvägsfrågan, att man bör hoppas, att det nu ser sina dagar räknade. Det vissa är, att om adelns första och andra beslut visat sig sammanstämmande, vare sig för afslag eller bifall, skulle detta alldeles icke bafva väckt sådan förtrytelse, som att först ett och sedan dess motsats beslutats på det sätt nu skett. Men betraktom ännu en gång Södermanland, detta land, hvars oegennyttiga grefvar och baroner, enligt S:ockbolms Dagblad, blifvit så illa förtalade. Af 159 grefliga, friherrliga och adliga fideikommissegendomar -på landet, som finnas i hela Sverges rike, ligga icke mindre än 43 uti Sädermanland, eller flere än i någon annan provins; närmast i ordningen är Skåne med endast 29. Di, enligt statistika uppgif:er, inom Södermanlands län ridderskapet och adeln egde 1587 mantal, eller flere än i hvilket annat län som helst, egde deremot allmogen derstädes blott häften eller 868 mantal, under det att i hvarje annat län allmogen egde mera, ofta flera gånger mera, än adeln. Redan i det närmast i ordningen varande Malmöhus län egde adeln blott 1575 mantal, men allmogen 1958. Dessa bårdsmälta siffror bevisa, att just Södermanlafid är de adliga fideikommissariernas och gödsegarnes höggqvarter och förlofvade land, men dessa äro ej de som i första rummet äro i behof af hjelp, ty de kunna bjelpa sig sjelfva, om de det vilja, och för öfrigt hade de med Qvicksundsbanan ingalunda bhfvitlottlösa.. Derföre fann ridderskapet och adelns första beslut, såsom för dem hedrande och Störsinnadt, genklang i många eljest för såndetJjur ma bjertan. Af de anförda siffrorna synes emellertid onekligen, att Söderteljebanan är nästan uteslutande i Sörmlåndsadelns intresse, tvärtemot hvad dess sakförare, med det slags välta!ig het som står dem till bucs, så gerna vilja låta påskinay dertill en rik adels, som borde försmå nådegäfvor Pi det allmärtas bekoitnäd. Det allmännas intresse är det icke, att 17 millioner riksdåler onödigtvis bor kastas. Söderteljebanan är icke hufvudsakligen i bondeståndets intresse; ty allmogen i Södermanland är högst fåtalig i jemförelse med adela derstädes och med ved i alla rikets öfriga delar är förbållandet. Bonrdeståndet bar alltså onekligen främjat Sörmlandsadelns intresse på ett sätt, som kunde kallas öegennyttigt, om det ej skett i fåvitsko, emedan, om så är, att penningeu öfverflödar eller bränner, så att jernvägar. måste byggas, andra sträckningar finnas, -som i allmogens intresse äro vida lämpligare och behöfligåre. Banan är icke