Då har mamsell Blix sagt sant. 2Jaså, bon... Men har du sedan frågat henne?o . Hvarföre skulle jag det? Hon älskar mig icke nog mycket, icke så mycket som jag henne, och der måste vara jemnt spel. Nu har jag resonnerat med mig sjelf och blifvit litet lugnare. pMen du älskar henne ändå? Pina mig ej med dessa många frågor; de plåga migl Men tala nu ur hjertat, käre, ädle vän, hur är det ? Jo, det är ej bra, Förr fick jag åtminstone se henne, ja, jag fick tala med henne, höra hennes röst, blicka in i de trofasta ögonen... jag bade då vetenskapen som min parlamentärflagga, som gjor:e att jag kunde å hit utan att väcka hennes misstankar, att jag åter ville fria... Men hon kände mig ej, och jag är alltför stolt att begära en flicka, som behöfver betänka sig för att blott säga: jag älskar dig, utan att detta ord binder henne; om ej lyckan skulle vara med. Jag har en gång beslutat att aldrig fråga två gånger; ty Jag vet ingenting eländigare än en karl, som. täger sig ej kunna lefva, om han ej får — en som icke älskar honom. Det är rentaf egoism, och vore han turk, skulle han köpa sig hustru för reda penningar, och sedan han ledsnat vid henne sälja henne igen. Bryr man 818 ej om genkärlek, så är man ej värd att bli älskad., Jaså, stolthet? sade gubben Norrbin. NANej, inte det heller. Aurora är en ädel flicka, fastän hon icke kan älska mig. . Nåväl. ka god, lika ädel, lika bjertederföre är hon Ii od, och hvad skulle hon tänka om mig, om ft afslag, åter komme Jag, efter ett dylikt hal: Antingen måste hon tänka: med samma du är en stackare utan heder, eller, det är