Något om anslaget till löneförbättrin åt indelta armån. 5 (Iosändt.) Som rikets. ständer. beviljat, att för hvarjeraf åre 1858, 1859. och, 1860. ett kontant: löneförbättrings.: slag af 100,000 rår riksmynt må. genom K. M:ts di Position fördelas emellan de indelta kavallerioch i: fänteriregementen och kårer, som företrädesvis ders äro.i:behof, samt fästat det vilkor, ätt förbömäld anslag. isförstasrummet: användes åt underbefäl oc subalternofficerare jmte deras vederl:kar, och enda: så vidt rillgångarne medgif;a, jemväl åt tvenne kaj tener och fegementsqvartermästare, men att denn förmån ej må tillgodokomma dem af berörde lönta gare; hvilka äro red bostadsbosällen försedda; s föranledes insändaren framställa efterföljande reflexio her: Är det möjligt att meningen med förestående be stämmelser kan vara, att underbefäl, subalternoffice rare och deras vederlikar skola först erhålla; så vid tillgångarne medgifva, de lötier, söm K. M:t åt den Eskat (men Bj blifvit nedgifna) innevarande riks möte, inhah 2:dre kaptener. och regementsqvartermä stafö skola komma i fråga att erhålla något med a de anslagna 100,000 riksdalerna? Besvaras denna fråga med ja, uppstår ovilkorlig den händelse, att ingå penningar: återstå till nödig Iöneförbättring åt 2:drekaptener. och regementsqvar termästare, saint att dessa högre grader :vid flera re genenten och kårer komma att tjena för mindre lör än 1:ste löjtvanterna, hvilket vore en absurditet och en orättvisa mot de förstnämde, som sträfvat igenon subalterograderna, men nu, med jatledning deraf, för. lora i inkomster. Anslaget är visserligön ej större, .än att, om . det fördelades entlast emellan underbefäl, subalternpofficefäre öch deras vederlikar; dessa ätidock icke skulle erhålla mer än ?;:delaf äf hvad K. M:t för dem äskar i-ldneförbättring, men det oaktadt anser in fändaten att anslaget bör i någon mån: komma 2:dre kaptener och regementsqvartermästare till godo. Insändarens förmenande är ock, att den med billigheten mest förenliga fördelning at anslaget vore, att det i första rummet användes åt underbefäl och -deras vederlikar samt åt 2:dre kaptener, regementsqvartermästare och underlöjtnanter, samt vidare imiudre förhållanse åt 1:ste och 2:dre löjtnanter (hvilka -äfven, såsom hafvande samma grad, skulle kunna tilidelas.lika löner) samt-deras vederlikar, äfvensom att någon löneförbättring ej nå ega rum för löntagare, hvilka med böstadsboställen ärd försedda. K. M:ts proposition rörande fjerde -hufvudtiteln står, sid. 25: Redan vid 1833-års lönereglering för indelta armåa förklarade K. M:t, att-de för TegementsQvartermästare, 2:dre kaptener och underlöjsnanter vid infanteriet i allmänhet och vid skånska infanteriregementena äfven för 1:ste och 2:dre löjtnanter då bestämda löner vore alltför knappa och borde tillökas, eburu tillgångar dertill för tillfället saknades och ieke heller sedermera -kunnat beredas. Denna redan för 23 år sedan af K. M:t.uttalade åsigt om dess löners ötilltåöklighet torde under närvarande tidsömständigheter Llifva ännu mer gällandes etc. — Riktigheten af EK. M:ts förbemälde åsigt, att 2:dre kapteners, regementqvartermästares och underlöjtnanters löner i allmänbet äro alltför knappa och otillräckligare än öfrige befälsgraders (deri inbegripen löjtnantsgraden), torde inses af alla, som hafva nödig kännedom omm indelta regementenas löneförhållanden, och det är derföre oförklarligt, hvarföre ständerna beslutat att löjtnanternas löneförbättring bör i första rummet utgå. Insäodaren önskar tro, att ständernas afsigt, då de ej bestämde beloppet för lönerna åt underbefäl, subalternofficerare och deras vederlikar för nästföljande trenne år, utan lemnade anslaget till Kongl. Maj:ts disposition, varit den, att derigenom lemna krigsstyrelsen friare händer att, efter nödig utredning, med rättvisa och billighet fördela lönefö bäitringsanslaget. Således borde ej ifrågakomma, hvad här ofvan framstäl:s kunna blifra en möjlighet, nemligen att anslaget så användes och fördelas graderna emellan, att det absurda förhållande uppstår, att en högre grad erhåller mindre lön än en lägre grad! Emellertid har insärdareno velat fästa uppmärksamhet å förestående, på det ständerna vid beslut 0. löneförbättriog åt indelta armån för innevarande år ej måtte begagna termer, hvilka äro obestämda och kunna tydas så, att de innebära en obillighet. Annu ett förhållande, rörande löneförbättringsanslagets fördelande regementena och kårerna emelJan, återstår att här omnämna. Bilagan Litt. U. till Kongl. Maj:ts propositionom fjerde hufvudtiteln (grundad på de till kammarrätten från hela indelta armån inkompa räkensksper öfver hvarje regementen och kårs samtlige lönetillgångar för året 1854) är betydligt oriktig och förvillande, och skulle anslaget fördelas efter en sådan handling, så blefve fördelningen deraf regementena nceh kårerna emellan i högsta grad orätivis. Regementena och kårerna hafvs bestämdt ej efter sämma grunder till kammarrätten oppgifvit sina öfverskottsmedel utöfver normalstat — detta möjligen ill följd af tvetydiga föreskrifter. Några hafva uppgifvit samtliga öfverskotten, då andra endast uppgifvit en del af desamma. Exempelvis vill insändaren hänvisa till regementena n:o 16 och 17, hvilka i sjelfva verket hafva betydligt större öfverskott än 16?, och 20 procent. Detta kan lätt bevisas genom hvar och en löntagares lönliqvid för bemälde är, eller genom löntagarnes utsago, huru stor lön de cppburit för det året. Krigsstyrelsen måste derföre ovilkorligen förskaffa sig sannare uppgifter om regementenas och kårernas alla: lönetillgånsar, för att kunna så fördela anslaget, att ej framlida vidräkning ifrågakommer. z. a SR Kn ME AE