Aät Sn Högligen beklaga, ätt herrar talare af prösteståndet: ej-altid värdigt uppträdde mot hvarandra. Medlemmarne af höga sidan (statskyrkan män), mest prester från Göinge härad, blefvo ock så förbittrade, att större delen lemnade staden och mötet midddgstiden, och deltogo således ej i de vigtiga frågors afFörånde, som föreksmmo på eftermiddagen. Deras aflägsnande gjorde att diskussionen på eftermiddagen fördes utan all hetta; men dock var det beklagligt i synnerhet att kyrkoherden Lundbergsson Iät förråå sig att lemna mötet i förtid; hans Jugna men lifligs och på faktå sig stödjande föredrag skulle hafva gjort mötet högst intressant äfven på eftermiddagen. Nu tog -kyrkob. Hammar nästan uteslutande ordet, och man må visserligen bedmära Hans tålaretalang och gilla hans sunda åsigter, men mindre skärpa och hån i hans repliker skulle hafva. varit på sin plats. -— En annan reflexion kan män ej undgå att göra; någon egentlig fråga om religionsfrihetens nytta eller förderf för vårt land -diskutörades ej. :Derföte kom ej heller på talet något, om hvad som borde göras ör att förekomma, att folket fölle i händerna på falska profeter, i händelse religionsfrihet infördes i Sverge. Att en ordnad religionsundervisning ej finnes i vårt fädernesland, det borde herrar: pastorer bäst hafva erfarit och kunnat uttala sin tanke om, men sådant tiga de med. Ej kan man kalla det religionsundervisning, att barnen åratal lära sig att i sin själ svära ve-och förbannelse öfver den feligionsbok som sättes i deras hand — nemligen katekesen; dennas inj naande i minnet och tanklösa upprabblande utäntill, jemte upprepandet åf t. ex. huru många barh patriarken Jakob hade med sina tjenstepigor, utgör dock nästan uteslutande allt hvad som öffrås på barnen. Finge vi en ordnad och ändamälsenlig religionsundervisniog i ungdomen, då skulleen oinskränkt religionsfribet ingalunda väcka någon oro