SAMHÄLLETS KÄRNA. (NÅGRA BILDER-ARK ONKEL ADAM. () Hon hade nu för sig en analys af en jordart, som Thorinanä lemnat henne. Hon ville med -heder ; gå ifrån I sitt försök. Den inom ett alassköp stående finkänsliga stålvågen gungade ofta för vägningsförsöken och observerades nogay och alla dessa siffrorantecknade Hö på en griffeltafla. Huru underligt skulle det ej förefalla oss alla, att få se en flickas fina händer bandtera en kemisk: våg, eller med termometern och aerometern utforska denispecifika vigten, eller med Treaktionåmedlen frambringa olikfärgade fällningar och åter söndra. dessa i oändliga serier! Allt detta skulle-förefa!lå oss nu för tiden något löjligt, hväremot vi icke finna något orimligt. uti att se en qvinnas liljehvita hand röra i en gryta, ellers skära kött till medwurst, eler stöpa ljus — allt operationer, som visserligen hvarken äro snyggare eller ädlare änvemYetenskaplig förskhing. Kan någon förklara detta? Vi ä se. Nu fäller det sig, sadesAurora,-uppmärksamt betraktande den ena kolfven.Vätskan börjar bli oklar och opälisera sig... riktigt, aå skall det vara.n Hon nedflyttade skrufven på lampan, så att denna brann mindre lifligt. Detta är nog, fortfor hon, för att hålla vattnet. vid kokning och tillåta fällningen ske. En. dylik undersökning behöfver ytid.. Aurora reste. sig upp och. giek fram och åter i det vackra, glada rummet, hvars väggar pryd() Se Aftonbladet är 139, 140; 143-149, 151, 153— 155, 158—161, 164, 168, 169 och 171—181.