rösters pluralitet. EO Na Ta hå Aterbliok på universitetsfrågan. H. Hvar och en känner hr Stolpe, den vältalige borgmästaren i Arboga, som i så många frågor roar sig med att bryta en lans emot hela det stånd han tillhör. Hvar och en, som något närmare följt hans parlamentariska bana, vet, att han är mycket förälskad i sin talarevirtuositet, och aldrig försummar något tillfälle, der han kan ge fritt lopp åt sin svada, aldrig sticker under stolen med något infall, någon ordlek, någon sarkastisk sammanställning, som rinner honoms-i hågen, utan alltid passar på att komma fram dermed, äfven om det vid närmare påseende icke så alldeles skulle hålla streck och gå i stycke med de konservativa och ultraroyalistiska åsigter hr Stolpe eljest så troget och träget förfäktar. Det var naturligt, att hr Stolpe icke skulle försumma att yttra sig uti en fråga sådan som den om universitetsflyttningen. Här var för honom ett ypperligt tillfälle, icke att på allvar söka reda och undersöka den vigtiga sak, som var å bane, utan att uppbygga andra och sig sjelf med hvarjehanda qvickheter, hvilka om de ock för ögonblicket kunna framkalla ett leende, dock efteråt kännas något unkna, i likhet med hvad ordspråket har att förtälja om Arbogaölet. Att hr Stolpes hufvudsakliga syftemål varit att låta ett helt batteri af hån, gyckel och sarkasmer spela: mot hufvudstaden, det finner man af den fullkomliga brist på verkligt sammanhang och af de skärande motsägelser, som framstå i hans anföra.de, i det det ena af hans argumenter upphäfver och vederlägger det andra, ehuru de öfverensstämma i syftet att nedsätta Stockbolm. Så förklarar han ena ögonblicket, att Stockholm är en småstad: och en högst småaktig småstad, och det tyckes som skulle han icke ha någonting emot att flytta universitetet till en stad som vore stor med besked. Men en stund derefter heter det, att bullret i en så stor hufvudstad som Stockholm skulle störande inverka på universitetet och skrämma vetenskapens gudinna. Då tyckes han hylla den satsen, att man icke kan finna ett nog tyst och obemärkt ställe för ett universitet, att det, såsom en ledamot i ekonomiutskottet äfven lärer ha uttryckt sig, vore bäst att förlägga det i en öken eller att, om nödvändigt en universitetsflyttning skall ifrågakomma, det då vore mycket större skäl att låta Upsala universitet resa till Arboga än till Stockholm. På samma sätt skildrar han först, huru vetenskapen skulle gå under vid ett universitet i hufvudstaden, huru allting der skulle bli ytlighet, löslighet och ett beroende af meningsvindar, som fläkta i gathörnen; men finner en stund derefter det vara ytterst betänkligt, att Sverge genom den föreslagna flyttningen skulle få ett ypperligt universiteti Stockholm och ett uselt i Lund, hvarigenom södra Sverge skulle bli mycket vanlottsdt. Det skulle bli alltför vidlyftigt att till fullständig granskning upptaga alla de yttranden och tillmälen hr Stolpe i detta anförande utkasiat med ett lättsinne, som något svär mot hans grå hår... Stockholms Dagblad har redan i en förtjenstfull artikel upptagit till vederiaggning del af dessa yttranden och visat det i de argumenter, hr Stolpe lätt hand frami de jemförelser a ondast uppehålla oss ounkter, som tarfva en särskilt rr belysning. Hr Stolpe yttrar, att gare i Upsala visserligen äro små, men dock kunna vara tillräckliga för förberedande studier, hvaremot samlingarne i Stockholm, om ock mera bety: dande,; äro för små för djupare forskningar. samt att här finnes föga eller intet att se och skörda för vetenskapernas och de sköna konsternas vänner. Härpå kan, hvad först Upasamlingarne angår, svaras, att, med undantag af universitetsbiblioteket, spela de nästan samma roll som om de icke funnes, och största delen af dem saknar hvarje äfven det ringaste inflytande på studiernas. Hvad Stockholm angår, så torde det falla sig svårt att för allvar påstå, atticket.ex.riksarkivet lämpar sig för vetenskapliga historiska forskningar, att vetenskapsakademiens samlingar äro alltför obetydliga för att tjena och underlätta naturvetenskaplig forskning, att antiqvitetsmuseum icke är den vigtigaste källan för studium af fosterländsk arkäologi, att icke karolinska institutets anato. TJ Se Aftonbladet n:r 179.