än RA rt tr MR DE Ar ju a studiet i Köpenhamn och Kristiani med det i Upsala och döme sedan, om på d förstnämda ställena fianes endast tom rutin men hos oss deremo: djup och grundlig teo retisk insigt, : Man jemföre arten af de in sigter och den skicklighet, som ådagalägge af kandidaterna vid den juridiska embets Pannaexamen i Danmark och i Norge, dera skriftliga uppsatser öfver framstälda juridisk: ämnen, deras behandling af för dem fram lagda mål med utarbetande af alla inlago och dom — man-jemföre detta med: en hof rättsexamen i Upsala, der examinanden fö ögonblicket med svett och möda pluggat ir en för honom till största delen intresselös och olidlig lexa af indelningar och underindelnin gar, paragrafer och årtal, och i hvilken helt hans mål och sträfvan går ut på att för en stund hålla sitt minne i riktig spänning, så att han icke blir skuggad derföre, att har t, ex. icke bar fullt reda på den förteckning öfver olika slags gifter, som under vissa för behåll få å apoteken försäljas, hvilken före: kommer uti en -sundbetskollegii kungörelse. eller glömt bort datum å ett kongl. bref från 1700-talet, eller något dylikt. Hvar och en, som icke har det organisk: felet att se allting uti rosenrödt, måste medgifva, att det står klent till icke blott med den juridiska insigten, utan med embetsmanmabildningen i allmänhet uti vårt land. Om man blickar på administrationens alla särskilta grenar, ifrån statsrådstaburetterna till de mest underordnada befattningar, månne man upptäcker en djupare fond af insigter, parad med förvärfvad skicklighet? Hvar upptäcker man den stora omfattande: statsmannablicken, hvilken ingenting undfaller af det, som statens väl kräfver, och som icke glömmer bort det stora och det hela för idel detaljer och småsaker? Hvar finner man den skarpsynta och upplysta embetsmannaförmåga, som ovilkorligen och till följd af den öfvervägande duglighetens och nitets frändskapskraft drager till sig och hjelper frsm kunskaper och framstående talanger hvar de kunna påträffas och sålunda låter snillet, insigten och talanger komma till användning, der de kunna gagna det allmänna och göra. fosterlandet heder? Oaktadt man inom embetsmannaverlden finner icke få goda hufvuden samt här och der äfven påträffar utmärkta fackkunskaper, så sakHas dock helt och hållet den allmänna grundvalen för en sann embetsmannabildning och för utvecklingen af en högre embetsmannaskicklighet. Det långt öfvervägande antalet af dem, som beträda embetsmannabanan, saknar nödig underbygnad samt hvarje väckelse och anledning till a:t förskaffa sig ett större mått af insigter, så väl hvad allmän bildning som fackkunskap angår. De torftiga lexor och schemata, hvilka såsom ett oundvikligt ondt blifvit inlärda vid universitetet, äro bortvädrade på kortare tid än som erfordrats för deras inhämtande, och det unga embetsmannaämnet är sedermera just uteslutande hänvisadt till den mest andefattiga, långsläpiga och själsdödande rutin, utan tillfälle till fortsatta studier eller rättare utan att ega något stöd och någon anledning för att begynna verkligt studera sig inuti det fack, hvaråt han egnat sig. Fordringarne ställas, till följd af den allmänna klenbeten i insigter och förmåga, så lågt, att trälaktig ihärdighet uti maskinmässigt bedrifna göromål, stundom äfven fjäskigt ögontjeneri, blir den första egenskap, som kan berättiga till någon framkomst på denna bana, der man sedermera lättare avancerar genom en viss färdighet; uti småbestyr, genom en: viss beskedlig medelmåtta, i synnerhet om denna är omhägnad genom relationer, vore dessa än dryckesoch spelbordets, än genom djupare insigter och eminent förmåga. Om ock dessa missförhållanden stå i -sammanhang med åtskilliga andra osunda företeelser uti vårt samhällslif, så bero de tvifvelsutan uti icke oväsentlig mån deraf, att ett universitet saknas i hufvudstaden. Ungdomen kan icke någon längre tid fortsätta sina studier i en småstad; utan nödgas med brådskande fart inhemta sina utanlexor, för att söka inträde i verkens. De kunskaper, som dit medföras, äro ett löst utanverk, som snart bortfaller. Äfven rikt begåfvade ynglingar, som inträdt i det praktiska lifvet med de bästa föresatser att ordna, reda och utvidga de kunskaper, som de vid akademien i hast oinpluggat — såsom det ganska betecknande eter på det gängse språket — afstå vanligen snart från alla dylika bemödanden, då de derutinnan sakna allt föredöme, all ledning, all täflan och uppmuntran. En ung man i verkep, som skulle för allvar slå sig på att på lediga stunder studera statsekonomi, juridik 0: 8. V., skulle oftast af både förmän och kamrater betraktas såsom en excentrisk tok, och skulle utan tvifvel vid fråga om befordran förbigås af den, som användt alla lediga atunder på Norrbro, på schweitzeriet eller vid spelbordet, men som. varit mera nitisk att visa: sig, på embetsrummet. Vi tro icke, att man skall jäfva vårt påstående, att andan i allmänbet är sådan och att det är en vigtig uppgift, af utomordentlig betydelse för hela vårt samhällshf, att kunna förändra och omskapa denna anda, genom hvilken så mycket intellektuelt lif och så mycken nyttig verksamhet qväfvas, och hvarigenom hos den ena unga generationen efter den andra forskningsbegäret och kraften till handling förslöas och mattas, i stället för att näras, lifvas och riktas på stora och allmännyttiga mål. Det är vår varma och innerliga öfvertygelse, att ett universitet i hufvudstaden skall mäktigt bidraga att krossa denna Moloch, åt hvilken man offrar så mycket af nationens intelligens och ädlaste krafter, som gå förlorade och förspillas. Genom ett universitet i hufvudstaden skulle den döda lexläsningen upphöra att spela en hufvudroll, anledNingarne till den brådskande jagten efter; ett. oh Delyg skulle. till stor del: upphöra, och Sch vetgirige skalle ega ett fortsatt tillfälle till och et ; Pe a 3: hvilka oa PPerligt stöd för sina stu