SAMHÄLLETS KÄRNA. NÅGRA BILDER-ARE Ar ONKEL ADAM. () Mins du Cecile, hon som såg så blek ut då vi kommo hem från branden? Ja visst. Hon gifte sig året derpå med min nuvarande förmyndare, för att bli fri, hette det. Qvinnan blir nemligen fri genom att blislafvinna åt en herre oeh man. Huru eländig är ej då bennes ställning här i lifvet, då hon anser föreningen -med-.en äldre, föräten, löm:k och 18 figur vara bättre än friheten? Men jag klandrar ej Cecile. Vore jag dömd att bli sällskapsdam eller guvernant, gifte jag mig med en lyktpåle, om han kunde ge mig laga försvar. Och allt detta kommer sig deraf, att nästan ingenting går an för en qvinna. Vi lefva icke i Turkiet, man stänger icke jemt in os:; men man sätter oss ändå alltid under särskild polisuppsigt af fruar och förkläden. -Det är tydligt att man icke tror 028 mer än jemt. Qvinnan är — nemligen i böcker — dygdens ideal, det sköna, rena englabarnet här på jorden; men det der bearnet kan icke utan bevakning gå upp på en bal eller på ctt spektakel; ty då skadas rykte. Det är ömtsligt som fjunet på en fjärils vingar, det der ryktet för sedligt värde. Sitter detta då så rasande löst? Eger Qvinnan då intet annat sedligt värde än det som sitter utanpå psykevingarne? Man tyckes icke tro det, fastän man öfverallt talar derom. Vi stackars qvinnor behandlas alldeles som man behandlar en kung, som råkat in bland upprorsmän. Man affordrar bonom i all underdånighet bans värja, man stänger in honom och tar makten från () Se Aftonbladet n:r 139, 140, 143—149, 151, 153— 155, 158—161, 164, 168, 169 och 171—174.