STOCKHOLM den 1 Aug. Läroverksfrågan.() HI. Den tredje och fjerde punkten, rörande elementarläroverken, som vi anse vara af en grundväsentlig vigt och hvaråt vi följaktligen Önska att ständerna ville skänka all den uppmärksambet, som de förtjena, äro de om rektorsembeiet och om lärarnes bildning, hvilka båda blifvit fran.hålina i en väl utarbetad motion af professor Carlson. Motionären föreslår i afseende på det förra, att rektörstjensten må göras beständig, betraktas såsom ett sjelfständigt embete och såzom sådant aflönas. Det är besynnerligt och ganska illa, att rektorsembetets stora vigt och betydelse hittills varit hos oss så godt som alldeles förbisedd. Oaktadt alla föreskrifter i skolordningar och cirkulärer, oaktadt all tillsyn af en skolstyrelse, äfven om den vore bättre och verksammare än den vi bafva, återstår likväl ofantligt mycket, som måste öfverlemnas åt en skolrektors tillsyn, och hvaraf skolans väl och ve väsentligen beror. Att gifva ledning och råd åt de yngre lärarne — i viss mån uppamma dessa — att vaka öfver samtlige lärarnes undervisning, så att att ingen försummar sitt ämne, men icke heller någon obehörigt drifver sitt på de öfrigas bekostnad, att sammanjetnka och förmedla allt, som kan behöfva sammanjemkas och förmedlas, att med särskilt uppmärksamhet iakttaga de särzkilta lärjungarnes utveckling och anlag, för att derefter kunna gifva föräldrar de bästa råd för deras framtid, då sådana begäras, att vaka öfver ordning och disciplin, att vara uppmärksam på skeende förbättringar inom undervisningens område; och ständigt söka att verka för framsteg inom det läroverk han förestår, att vaka öfver skolans vetenskapliga samlingar och tillse att dess behof af sådana fyllas. o. 8. v. — allt detta fordrar, för att rätt göras, icke allenast en ganska stor förmåga hös rektor, utan tager äfven hans tid i fullt anspråk. Slutligen borde man af en rektor åtminstone vid de större läroverken der jemte vänta, att han vore en någorlunda lärd man, som särskilt i pedagogiken följde med sin tid och kunde i sådana ämnen ega en viss auktoritet. Men huru är nu i verkligheten förhållandet med rektorsembetet vid våra elementarläroverk? Rektor eller närmaste styresmannen af eit läroverk, med 2 å 300 lärjungar. och kanske inemot tjugo lärare eller deröfver, aflönas först och främst sämre eller åtminstone föga bättre än en rättare på landet. Sin betalning åtnjuter han egentligen såsom lärare, och bar såsom sådan så mycken undervisning, att han svårligen kan medhinna att, såsom han borde, ens någonsin bevista de öfrige lärames lektioner. Slutligen har han skolans alla räkenskaper, protokollsföring och en massa materiella bestyr, till en del af den lumpnaste art; att sköta. Vid måfiga läroverk, der betydliga fonder finnas, taga dessas rätta vård mycken både tid och aldravana i anspråk. Oftast torde väl nödvändigheten att lefva äfven gifva ett eller anna: extra göromål på köpet. Hvad är följden af allt detta? Då, såsom vid gymnasierna enlig gamla skolordningen, rektorsembetet gått i tur, har naturligtvis icke kommit i fråga, huruvida embetetsinnehafvare varit dertill skicklig eller icke. Man kan ej gerna tänka sig en sämre anordning. Mer äfven om rektor, såsom i senare tider skett. väljes af lärarekollegium, eller, såsom i nya skollagen föreskrifves, tillsättes af konungen, så är tydligt att, med afseende på en rektors många praktiska, bestyr, synn-rligen hans handhafvande af kassor och ekonomien, man naturligt och lätt nog kommer att företrädesvis rikta ögonen på den, som är mest praktisk,, d. v. 8. den, som i högsta grad besitter en kamrerares egenskaper. Om denne icke alltid tillika är den bäste skolmannen, får icke bjelpa. Rektor får icke, åtminstone icke i första rummet, vara studi-direktor — hvilket dock är just hvad ban egentligen borde vars — utan skolåns ekonom. I andra länder har man, i motsats härtill, verkligen uppfattat rektorsembetet så, som vi cfvanför framstält det böra betraktas; och den-som gjort bekantskap med t. ex. Preussens och i allmänhet Tysklands utmärkte gymnasiidirektorer, rektorer för högre realoch borgareskolor samt seminariiföreståndare, och lärt känna deras stora inflytande på undervisningen, skall säkert erkän ia, att om våra elementarläroverk i så många delar sti efter de fyska, så bör detta utan allt tvifvel i en väsentlig mån tillskrifvas saknaden härstädes af en lika god ledning af de säskilts läroverken som i Tyskland. I Frankrike har man lagt den a på att rektorn (le proviseur vid de humera så kallade lyceerna) må kunna uteslutande egnasig åt ledningen och inseendet öfver undervisningen inom det honom anförtrodda lä:-overket, att man icke ansett sig böra ålägga honom några egna lärotimmar; och ändå tillsatt tvenne särskilta tjenstemän till hans biträde, den ene för disciplinen (le censeur), den andre för ekonomien (Veconome), utom skrifvarebiträde. Dock bör anmärkas, att de franska läroverkens egenskap af helpensioner der gifva en särskilt an ledning till en vidlyftigare förvaltning. Vid remissen af professor: Carlsons motior i presteståndet yttrade sig de fleste talarne, ehuru instämnande med motionären i öfrigt, likväl emot fektorsbefattningens förändring tili ett stadigvarande embete. Det måste medgifvas, att olägenheter kunns vara förenade med en sådan förändring, mer () Fe Aftonbladet n:r 169 och 173.