Men penningar har han, invände borgmästaren, Ja, hvem umginges eljest der i huset? anmärkte borgmästarinnan. Observerade kusin sparrisen? Den var mör och högst delikat, inföll häradshöfdingen. Men jag fick verkligen några, som voro träaktiga; deremot var hummerpastejen ytterst väl lagad, blef borgmästarinnans svar. Och så pratades om karakterer och puddingar, om lycka och olycka, om penningar och dåliga medel att förvärfva dem, tills man rullade in i staden, hvarvid vagnen på den usla stenläggningen skakade så, att gamle häradshöfdingen ordentligen måste påminna sig tid och ortför att ej utbrista: Det måste vara en usel borgmästare här i staden! Der brann ljus i numera fröken von Rauchs egande hus. Hon är ännu uppe, sade gamle bhäradshöfdingen. Skada att jag är för gammal: om jag varit ung, så hade jag anmält mig. Vacker och rik, det duger det ! Apropos, vet kusin hvad folket kallar de: Vackra, rika fröken ? frågade borgmästarinnan. Nej; hvad då? Jo kyrktaksfröken, ha ha ha! Det förtjenar hon också — om det ej vore bättre att hon kallades matrosfröken. Ja men det är ändå bra elakt; ty flickan är en bra flicka, fastän originell. Ja, originella flickor börjar det bli ganska godt om — flickor, som gymnastisera, och flickor, som till och med Jära sig simma. ..Ja, kusin, men de få en stark fysik och växa icke sneda., md då är det väl bättre att de bli Vergifv, cd kan icke betsl a nm öeaniighet Dygden 2 Men, kusin lilla, inte lider deras dygd nå