henne, ..-Fången vill, till trots för den skrifno lagen, fly —foch vi-undraej derpå.s 7 Så hade Cecile flytt ur det lifstidsfängelse, hvartill;hon blifvit dömd, men hade råkat ut i en öken, ängsligare, mera tryckande för sinnet än sjelfva fängelset. Det händer ofta att fångar, som fly ur ödet (ty, så kalla,de fängolset), råka ut för en frihet, uslare än sjelfva genskapen; men det är så.ödet, heter det. Fältkamrern bade blott några 1å år varit t, då han allt mer tilltog att klandra sin ustru. Han var ej nöjd med något; klandrade Cecile beständigt, tålde ej ens att hon skref till prostens, ty hon kunde ju. omtala allt, och yta var mannens sak. Verlden är stor. Öfverste von Rauch satt dagen efter det af Cecile omtalade uppträdet efter sin vana en-. sam på sitt rum.. På bordet låg ett uppbrutet bref, som öfversten flere gånger återtog och bortlade. Det mörka ansigtet, som i början varit olycksbådande dystert, antog, ju flere gånger han återläste brefvet, en mildare stämpel och tycktes slutligen liksom le. Jo jo, det är nog hjerta på pojken,, mumlade han, en dugtig pojke. Skada blott att. . . han ryckte på axlarne, mu en gång omläste han brefvet,som var af. följande Tydelse; i Öfverate I Jag är tjugoett år gammal och kan utan : er nåd föda mig och. hustru. Amy har lofvat mig sin tro, och detta ändrar hon icke, lika litet som jag mig. , Ni. förbjuder migs att se er dotter; dertill,har ni ingen rättighet, annat än den, som slafhandlaren har då; han säljer slafvar, Verlden är stor, öfverste, och då man vet det, så faller man icke ner och tillber en förnäm herre. eller bryr sig om hans befallningar. Således, då ni icke vill ge mig Amy, i så kan jag vänta, hon kan också vänta. Jag i tillråder ingen att gifta sig med henne mot! min vilja, ty den skjuter jag ihjäl som en hund. Nu vet öfversten detta, och jag ber, att öfversten icke utöfvar någon grymhet mot Amy för min skull, ty,hon rår för intet, utan