BERANGER. Denne folkets skald, som sjungit för folket, lidit för folket, och som satte sin högsta ära uti att han aldrig upphört att vara en af folket, var född i de lägsta graderna af den klass, som det utgjorde hans stolthet att tillböra. Je suis vilain, et tres vilain, detta omqväde i en af hans mest populära sånger, är ej ett tillgjordt skryt, det är ett verkligt faktum. Den 19 Augusti 1780 såg Beranger för första gången ljuset i La Cit i Paris. Om hans föräldrar känner man litet, ja nära på ingenting. Sin mor nämner skalden ingenstäder. Hans far tyckes ha varit något af mauvais sujet, hvars bästa gåfva till sin zon möjligen var detta outtömliga förråd af lifsandar, som utgjort ett hufvudelement hos några af Frankrikes störs:a skriftställare — hos Rabelais, hos Moliåre, hos Voltaire och hos Båeranger. Hans morfar och en hans faster h: ensamma hela förtjensten af hans tidigare uppfostran. Hans morfar var en skräddare, som bodde vid Rue Montorgueil i ett hus, som längeseJan måst ge vika för detta ombygradsraseri, som gjort så mycket för att försköna Paris, men på samma gång atisenbgt minskat dess historiska intresse. Sålunda var det .chez un tailleur, mon pauvre et vieux grandpå:e, som skalden tillbragt sina försa tio år. Från 1780 tll 1790 växte bernet Beranger upp, med Paris gator och gränder tiil lekplats — en sällsam lekplats uader dessa händelserika år — skådeplatsen för ett stort och uppskakande drawa, der scener af en folkmassas entusism och en folkmassas trivmt ej voro förlorade på den aktgifvande gossen och bade sitt inflytande på den blifvande mannens daning. Under dessa år hörde han — som han berättar oss i Le 14 Juillet —