STOCKHOLM den 27 Juil. Aftonbladet uppvaktades i lördags dels af Svenska Tidningen med uttryck af hennes tillfredeställelse med det förmenta vfredsbrottet emellan Aftonbladet och hr Björck, dels af ,den gamle bekanten — som nu mera, sedan ban förut genomgått alla streck på den politiska kompassen, med hull och hår flyttat in i den aktningsvärda tidningen Folkets Röst — med ett anfall i denna tidnings ökända manÅr att lefva och röra sig hufvudsakligen i lögner. i bekänna, att vi lika litet funnit oss förtjente eller smickrade af Svenska Tidningens artigbetsbetygelser, som sårade af den allmänt föraktade politiske kameleontens smädelser. Svenska Tidningen har nemligen fullkomligt misstagit sig, då hon tror, att något fredsbrott egt rum emellan Åftonbladet och hr Björck. Åtminstone är detta icke händelsen 8 vår sida, och vi reservera oss emot denna tydning med samma rätt; som vi äfven måste reservera oss emot samma tidnings omförmälande för några dagar sedan af vår nu pågående rättegång i ett tryckfrihetsmål, såsom varande ett så kalladt brödrakrig emellan Ola Måasson och Aftonbladet. Vi kännas icke vid, vare detta sagdt i förbigående, att någonsin hafva stått i något slags förhållande af brödraskap till Ola Minsson och kunna således icke heller hafva råkat i något brödrakrig med den värde riksdagsmannen från Gårdlösa. Hvad hr Björck angår, så hafva vi aldrig upphört och skola aldrig upphöra att på det högsta värdera hans varma fosterlandskänsla och hans frisinnade tänkesätt, förenade med en arbetsdrift och en ihärdighet, hvari han måhända står främst bland alla riksdagsmän vid denca riksdag. Men detta hindrar icke, att han, likasom andra menniskor, kan begå misstag eller förhastanden ; och om vi fiana honom någon gång i en vigtigare fråga begå ett sådant, och detta äfven delas af majoriteten af hans stånd, så anse vi oss både göra frihetens och den konstitutionella oppositionens sak en bättre tjenst, och tillika i sjelfva verket äfven visa en större aktning för den framstående plats, som hr Björck särskilt såväl som borgareståndet i allmänhet intager inom vår representation, genom att öppet siga vår mening, än genom att sticka under stolen dermed, Att detta skulle innebära ett fredsbrott eller en brytning, kunna vi så mycket mindre erkänna, som vi aldrig svurit vare sig hr Björcks eller något stånds fana quand måeme, utan hafva det anspråket att få följa vår egen öfvertygelse och den föresatsen att. vid behof, säga den ene lika väl som den andre ganningen. Det är ock i förevarande fall så mycket mindre händelsen, som vi i de flesta delar instämma med hr Björck uti de betraktelser öfver de af konstitutionsutskottet gjorda anmärkningarne, som innehållas uti bans anföran!e i borgareståndet vid decbargefrågans behandling, med undantag hufvudsakligen, och äfven detta blott till en viss grad, af den uppfattning af neutralitetsförklaringen och novembertraktaten, som deri uttalas. Men vi skilja oss från hr Björck deruti, att vi ansågo dylika premisser böra leda till en annan slutsats, eller rättare att formen för ståndets beslut hade bort blifva en annan, : än den af borgareståndets majoritet på hans förslag antagna. Vi hafva redan anfört våra skäl härtill; och med den kännedom vi ega om hr Björck både såsom offentlig och easkilt man, kunna vi omöjligen föreställa oss, att han skulle anse en i Aftonbladet mot honom gjord anmärkning såsom en krigsförklariog. Sädant har åtminstone icke på det afligsnaste varit vår afsigt. Icke beller har denna varit — och så kunna våra uttryck icke heller tydas af någon annan, än af den som, lik den fräcke ljugaren i Folkets Röst. med vett och vilja trampar sanningen under fötterna — att genom vår anmärkning stadga en så orimlig princip som att hvarje invändning emot de ansvarige rådgifvarnes ofelbarhet, hvarje klandrande omdöme öfver deras handlingssätt och regeringsåtgärder skulle drabba konungens:per8onn. Emot denna princip bar Aftonbladet alltid stridt och kommer forifarande ett strida. lika ifrigt som både grefve Schwerin, grefve Anc karsvärd och hvarje annan rättsinnad medborgare. M-n det är just derföre och föratt bibehålla helgden af den konstitutionella principen, som Aftonbladet icke anser det vars rätt och klokt att uppsiälla anmärkningarne mot konungens rådgifvare på det sätt, att de ovilkorligen i vidsträcktare mån synes drabba konungen, än rådgifvarne. Det är denna form, denna redaktion, om man så vill, af borg:reståndets beslut i dechargefrågan, emot hvilken vi riktat vår anmärkning. Det kan gå an för Aftonbladet och hvarje enskild representant i rikss:ånden att begagna mer e!ler mindre väl vslda uttryck för sin tanka. Men då dessa utt:yck skola innefatta. ett beslut at en statsmakt eller motiverna för ett sådant beslut, böra väl uttrycken väljas mera lagrant och mindre sjelfsvåldigt; och detta ä: är den egentliga tvistepunkten. Bondeståndet har formulerat sitt beslut I ka ska pt mot rådgifvarne, ja skarpare än borgareståndet, utaa att likväl begagna uttryck, som ovilkorligen måste tydas säsom riktade mot någon helt annan än dem, och utan ait begagna skäl, som icke kunna härledas från det betänkande, hvilket blifvit åberopadt, eller anföra uppgifter, som icke äro med förhållandet öfverensstämmande. Den mening, att konunge: 8 -rådgifvare icke-begagna sin grundlags