sTallbetänkandets fortsatta behandling i gåvvafton visade, att hvad man: hade. anlednisg befara tillföljd af: bondeståndets föga formenliga behandling af. detta betänkande och af presteståndets beslut i tolagsfrågan, verkligen inträffat, att nemligen hela tullbevillningsfrågaw blitvit våterförd till ungeför sammma punkt; der den: befann sig dens dag Kongl: Maj:ts proposition tillständerna öfver: lemnades, med dem skilnad likväl; att genoni botideståndets heslut frågan dertill blifvit ganska ere ifvecklad.: För undvikande af de förvecklingar, hvartilldet skulle -ledt; om :stånden. fattat sina beslut om tullsatserna un der olika förutsättningar i:afseende åtolager., ansågo sig nemligen ridderskapet och adelr sanit presteståndet, enligt hvad läsaren närmare inhämtar: af pleniredogörelserna, icke nu böra företaga tulltåxan till pröfning, uta: återremittera densamma till utskottet, :på det tolagsfrågan måtte blifva definitivt af stän derna afgjorå, innan tullsatserna bestämmas. Skulle det iw möjligen inträffa, att ständernas beslut i afseende rå tolagen: utfaller i strid mdt utskottets förslag, måste således bevill ningsutsköttet helt och hållet omarbeta sitt tulltaxeförslag, och äfven i motsatt fall lärer afgifvandet af ett nytt betänkande blifva af nöden, genom hvilket alltsfrågans behandling korsmer att betydligt fördröjas: och riksdager följaktligen att förlängas. Det visar sig emel: lertid nu, att bevillningsutskottet begått ett väsentligt misstag, dådet icke från början sär skilt hööskjutit tölagsfrågan till ständerna: afgörande, för att sedermera på deras beslut i dätta bänssende bygga sitt tulltaxeförslag. Fråga om ett sådant förfaringssätt lärer var i utskottet väckt, men-förslaget hade, motarbetadt af hr Söhwaän, kommit att förfalla. sasee—————