af.dem,som folket genom sina representante eger att utkräfva ensvaret, och att dessa ick heller böra föreumma att göra det, när öfver trädelser blifvit begångna, hvarigenom riket väl och sannskyldiga nytta blifvit åsidos.tta Vi tro fortfarande, stt friheten är bätre b tryggad genom stringt och värdigt fasthål landesamt tillömpande -vid behof af des: grundsatser ä representationens sida, än c nom omaplig klagan öfver en allenastyrel.e hvilken enligt vårt statsskick är omöjlig, der est konungens rådgifvare uppfyl!a sin skyldig het och, om dessa brista deri, folkes repre sentanter sin. Vi förneka icke; bristerna i vår ansvarighetssystem ock behofvet af dess för bättring, — vi ha sjelfve mer än en gång ; i. pekat detsamma — men icke vinnes den. förbättring genom att näpsa och slöppa kö nungens rådgifvare på det sätt, som nu sket i borgareståndet: Hvad bondeståndets beslut i frågan angår så erkänna vi gerna, att vi begingo ett förba stande, då vi utsträckte vårt omdöme om bor. gareståndets äfven till detta. De af böndeståndet antagna uttrycken för dess beslut vorc följande: Bondeståndet, som gillar i de flesta fall de anmärkningar konstitutiogesutskottet i dess memorial D-1 ll framstält; har -deraf funnit, att konungens råd. gifvare vid flere tillf5llen uraktlåtit att till ovilkorlig efterföljd bringa grundlagens stadgande, att styrelser föres endast på det sätt grundlagen föreskrifver, sami beslutar att, med anledning af inträffade förändrin gar inom statsrådet, lägga memorialet till handlingarne., 06 Dessa uttryck befinnas vid nogare granskning vara sådana, att de alldeles icke innefatta-någon uteslutande inskränkning: till allenastyrelsen och dymedelst en fullkomlig rådgifvarnes rentvagning från alla åndra a:märkningar än de dermed sammanhängand:; ståndet förklarar sig tvärtom i de flesta fal! illa de af utskottet: gjorda. anmärkningarni; ån janförda motivet, med anledning af.in träffade förändringar inom: statsrådet,, innebär en fullkomlig och öppet uttalad sanning; uttrycket om styrelsens förande merdast p: det-sätt grundlagen föreskrifvers kan och bör anses innebära en hänsyftning, icke blott på sättet för styrelsens förande, såsom i borgar reståndet uttryckligen skett, utan äfven på mr iakttagande vidbesluten; ochidet ärsättalade klandreti har sålunda;rom vi: få anse denna tydning vara riktig, i sjelfva ver ket fått en större omfattning och en störr.: skärpa; än borgareståndets, utan att vid näimare: granskning gifva samma skäl till anmärkningar,