ina BVknska allet. tv SLÖPSER ifver sökt annan ) bringa svenska allmänheten denia oriktiga förfest: rin) ing: Under ett helt år har han inom pressen a ve nom falska uppgifter och vanställande Wilägenlnd dechararbetat i denaa riktning. DVervid hade det arb: oa form ) !l. i Paris utgifvit, äfven blifvit framstäldt såsc m böra tillkommet på sådant sätt, Talaren hade icke anse lemna 218 behöfva bemöta de smädelser, för hvilka han yv af re. it föremål, och om han nu nedlät sig att vidrö ta sig dem, skedde det ej för hans egen skull, utan derföre, a inkter. VAR derpå bygt slutsatser, som för andra kunde va, ill såj orättvisa; Talaren förklarade, att han icke, i oc It na. för sit. arbete, stått i vare sig medelbar eller om i en delbar beröring med någon medlem af dynastien e ler regeringen, samt att han för sådsnt ändam? bvarken muntligen eller skriftligen haft någon för bindelse med de personer, som utfört de hemliga di plomatiska uppdrag, hvill ka i talarens bok omförmä varom 125. Utan annat biträde än det, som en författare hvilken skrifver på främmande språk, måste ega hade talarens arbete tillkommit. Öm talaren skänkt sitt bifall åt regeringetis yttre politik och icke an såg de af konstitutionsutskottet framstälda anmärk ningar af den vigt, att någon framställning efter 107 S regeringsformen derpå kunde grundas, ville talaren med anledning af en annan talares yttrande, likväl förklara, att den behandling, chefen för ecklesiastikicke, I departementet gifvit åt läroverksfrågan, bort gifva visto) Utskottet anledning till anmärkning af vigtigare beskaffenhot: Vid betraktande tillika af det sätt, hvarpå detta statsråd reserverat sig emot Kongl. Maj:ts proposition om utsträckt religionsfrihet, skulle talaren, -om någon anmärkning i förstberörde hänseend: af utskottet varit gjord, icke tvekat att biträda en framställning om denne rådgifvares aflägsvande ur stalsrådet. Hr Henschen förklarade sig ej kunna gilla hr Björcks förslag till ståndets beslut. Villa derjemte erkänna, att han vid sitt förra yttrande åsyftat nuvarande chefen för ecklesiastikdepartemöntet, hyilke.s alltför siora ömhet för statskyrkan och preswäldet samt allt för konservativa tänkesätt Säkerligen skulle hindra honom att genomföra de kyrkliga reförmer; som, efter talarens förmenande; nu. vore nödiga här ilandet. Endast af sådan anledning hade talaren åsyftat denne chef, hvars stora lärdom, sjelfständighet, humanitet och öfriga goda Personliga egenskaper han vill fullo erkände. Tslaren utvecklade ock den åsigt, att skälen till anmärkningar mot styrelsen funnes mindre i det som den gjort, än i dec som den underlåtit,bland hvitket senare talaren särskilt erinrade om lagreformens fördröjande m m; På de af talaren förut omförmälda grunder, ville han ock nu foreslå, att ståndet beslöte, att, när flera af de rådgifvare, mot hvilka anmärkningar framstälts, blifvit skilde från statsrådet, ståndet nu ej villevidgöra annat, än att ståndet, förklarande att utskottet egt befogenhet till de af detsamma framstälda anmärkningar, lade memorialet till handlingarne. tt Hr Ekholm, Rinman, Brinck, Gråå och stämde uti det totalomdöme och yrkande framstält. ; z Lallerstedt förklarade att, om han förbigått de af utskottet gjorda anmärkningar, detta icke skett derk. ) före, att han ogillade dessa anmärkningar; ban funhe tvärtom de flesta beböriga. Han hade ånyo begärt. ordet, för att hos talmannen yrka den proposition till ståndet, att det måtte godkänna det omdöme utskottet afgifvit öfver utrikes politiken Sedan diskussionen förklarats slutsd och fråga uppstått, huruvida kontfapröpösitionen skille ställas på hrr Björcks eller Heoscbens förslag, segrade det för a med 23 röster mot 16 Vid den slutliga omröstb j vingen godkände äfven ståndet, såsom förut blifvit omförmäldt, hr Björcks förslag, med 24 röster mot , hvilka senare utan motivering ville memorialets j läggande till handlivgsräg. : Emot detta beslut reserverade sig -hrr Gahn, Hasselrot, Cramer, Björkman och Frick, I anlednizg af hr Lallerstedts väckta förslag, att a ståndet uttryckligen måtte godkänna det gillande om. 22! .j döme utskottet angående den utländska politiken ur. bl talat; uppstod en diskussion, hörävida Pfoposition va srundlagsenligt ölver detta ämne kuede framställas I 2 eller icke. Den senare åsigten uttalades af hrr Stolpe ) Sen och Brink och biträddes äfven af br talmannen, sou, ) och vägrade att framställa någon proposition; hvaremot 53! hrr Lallerstedt, Henschen och Björck reserverade sig. för a små Borgareståndet. vid AFTONPLENUM DEN 20 JULI, fa Om flyttning till Stockholm af Upsala Universitet. I skaj Ekonofthiätsköttets Betänkande om förflyttning ti mic Stockholm, dels af universiteteroa i Upssla och Iatt Lund, dels endast af det i Upsala och dels af men man sh på som måruDdist , sin kunder frer rid O08måde att tan ett la nat då redet Efva utBD. rid är Rudling inhr Björck juridiska och medicinska fakulteterna i Upsa!a, för) då, anledde i lördagens plenum en läogre öfverlåggaing, Strö till hvilken vi bär återkomma; inen Hr Henschen anförde vid föredragning ät första punkten om båda universitetens flyttning, redan vid 1823 års riksdag af ständerna blifv dert att frågan I eller Å it afslagen. I skön De anslag, som man sedermera beviljat tiil nya pro?e:I bygn sioner och nya bygnader i Upsala, kulina betraktas som I meni faktiska bevis rå statidernaå åsigt i sränet. Om de Gustavianska doiationerna till Upsala universitet I kan dragas till annat ändamål, ön som med dem ur-dsioa sprucgligen åsyftats, kunna de af arfvingar till teOch stator återfordras. Den svenska lagen käontt i:ga ) mins begrädsningar i arfsföljden, och talaren hade af val I vudst underrättade personer hört sägas, attden nu lefvande ayttif närmaste arfvingen till Wasaätt Sen annan än kejsaren af Ryssl bestämmelserna om dessa donat; lagit, att universitetet äfven efter fl behålla namnet Upsala universitet: aren lika afimärkniägsvärdt, sötå om Han t ee. )oildoi kulle förflytta en genom donationer åvägabragt skols ringel Ystad till Luleå, med bibehållande af namnet Ystads Stock! kola. Om emellertid den föreslagna förflyitningen men I kulle korima ätt försiggå, så trodde taliren, att Å eller I erigepdin den rent vetenskepliga riktaiogen vid uni. I gifva ersitetet skulle komma att öfysrgå till en mera prakI menr isk, hvilket för vetenskapen sjelt vore det farliga-)ringas te som kunds: häsda, De studerandes moralitet I holm kulle påtagligen förlora på denna flyttning, då den ska 8y ontroll, som7 nationstnedlemmar nu utöfva öfver Jatt be varandra, här skulle helt och hållet försvinna. De holm 4 kavdinaviska idberna vinna allt större. terräng; derdoch ir r tänkbart, att de en dsg komma att realiseras; ) ligare eh då Stockholm icke kan b!i i Stock ifva Skandinavie.s hufudstad, så skulle residenset förflyttas till annän ort, sh med det troligen äfven universitetet, hviliet på männa tta sätt komme på en alltför rörlig fot. Man har njutnin irblandat begreppet om att odla en vetenskap med Restau t lära densamma. Lärarne i Upsala äro till den I der all: ad upptagna af bisaker, konsistoriigöromål, tentai sar Ä ina och examina, att de icke kunna med det nit, ) siasm, m de ville och borde, öfverlemna sig åt vetenskap) seender a forskningar. Detta är en följd af vårt illa ord-) svårt de examensväsende, hvars brister allt högre mana bland .: I reform. I riksdagsordningens 13:de :4 2 mom. efter d rekommer uttrycket universiteterna i-Upsala och län inr ind, hvilket talaren fren fann utgöra ett-väsentintryck t hinder för den föreslagna flyttningen, bvarföre I döma. n hemstälde, om det icke vore nödigt att först ba ostördå ra en förändring i denna 4 af grundlagen och seför per 2 uppskjuta frigan om uviversitetets flyttning, I här skö I dess denna Brundiagsförändrirg först gått ige-) moderas Ni alla fyra stånden och vunnit konungens sankI för 6 I 2. Talaren yrkade bifall till afstlyrkandet i för-klander Punkten i betänkandet. trycknin 1: Ekholm troåde, att.-det-sist anförda hindret framåt, e det lättaste att öfvervinna. Grandiagea rab) högtrycl ej af en framställning i ämnet ill Kosgl. Maj:t, varor; . om flyttningen af Kon, l. Maj:t befinnes fördelkomma ig, så torde en Proposition -om; ändring uf detta likna m nde pi Brundlagen icke suteblifva. Pulsrerd då ter qva nde för öfrigt i utskottets yttrande. visar. I sta punkten i betänkandet, hvari utskottot afna en inbör ker förslaget om båda universitetens förflyttning hufvodstadan I-or stade tioingen skulle Detta ansåg taI skälen