jlåtna delen af en kronopark ej blifvit kronan af händ, egde visserligen sin riktighet, men då förut dylika fell köngl. propositioner blifvif fill ständerås afgifns, och då stadgandet i-77:de S:n R. F4 att kro. noparker skola förvaltas efter de grunder rikets stär der derom jföreskrifvå, är oförtydbärt, så vöre det obestridligt att en öfverträdelspg: af gruhdlagen genom den ifrågavarande upplåtelsen egt rum. Vä hade i förevårande fall inget stor skada skett, mår det vore af vigt att principen ochständernas rätt up. pehölles: Beträffande åter de till Köpidg-Fultbolaget återstälda 50,000 rdr, ville talaren ej bestridh att åtgärden möjligen kan juridiskt försvaras, mår han var dererhot af den öfvertygelse, att den ingtlunda varit öfverensstämrhande med rikets sannsky!diga nytta; ty det innebar nåturligtvis större sykerhet för staten om, såsom ursprungligen var bestämdt, lyftning af halfva den deponerade summan kunde 6ga rum först sedan halfva arbetet blifvit fullbordadt, än om mån medgåfve lyftning af en fjerdedel redan då blott en fjerdedel af arbetet var fullbordadt, och det hade således varit nödvändigt, att, innan en förbättring af vilkoren medgafs, det skulle ha visåt sig, att arbetet med drift fortgått. Motsatsen hade emellertid inträffat, och något skäl till vilkorens förbättrande således ej förefunnits. I afseende å den nya afgiften till förmyndarekanimaren i Stockholm ansåg grefven, att då det visåt sig, att förmyndarekammaren lemnat betydliga öfverskott och att den kuvnsat bära sig med de förra afgifterna, och då inkomsterna ej borde sättas högre, än att förvaltningen må bära sig, så hade genom den nya afgiften i sjelfvå verket en beskattning blifvit pålagd de omyndige, och följaktligen ett ingrepp i rikets ständers beskattningsrätt egt rum. Om förvaltningen småningom blifvit dyrare, hade man bor börja med att använda öfverskotten. Äfven till stög för de följande 7:de,.8:de och 9:de anmärkningspunkterna anförde tal. flera skäl, erinrande i afseseende å den åt en postinspektor beviljade sportelersättning, att tjensten blifvit bortgifven med uttryckligt tillkännagifvande om hvad som i afseende å Iöneförmånerna skulle komma att intröffa. Vidkommande d-n 10:de punkten, om neutralitötsfrågans behandling, anmärkte tal. att uti kohungens rätt att bandlägga dylika mål, finnes den inskränkning, att ban skall köra råd. Det kunde icke hekas, att det vore ett beslut af ganska vigtiga följder att öppna underhandlingar med främmande makter, och att konungen, innan beslut i ministeriella mål fattas, skall inhämta utrikesministergs och en annad statsrådsledamots råd, finnes uttryckligen stadgadt i 11 8 tegeringsformen. Tal. bade emellertid i utskottet motsatt sig anmärkningens framställande, emedan åtgärden inträffat under en tid, hvilken låge utom utskottets granskningsperiod, och ansåg han någon åtgärd med anledning af denna anmärkning af sam: ma skäl nu ej heller kanna komma i fråga. Den i 1l:te punkten framstälda anmärkniogen i afseende å löneförbättringen åt konsuln i Archangel, hvilken anmärkning grefven biträdde, hade ej tillkommit uteslutande med anledning af den anmärkta åtgärden, utan derföre att utskottet i allmänhet trott sig finna, att i den uoionella vågskålen lägges väl mycket rättigheter i den enå och väl mycket skyldigheter i den andra skålen. Och trodde tal. att de här frainstälda anmärkningarne verkligen vore af den vigt, att de förtjenade annat namn än obetydligheter. Hvad slutligen vidkoin de gjorda anmärkningarne mot utskottets sått att affatta sitt betänkande, ansåg tal. att det väl skulle vara bäst om några vissa större grundsatser uppstäldes, och man under dem grupperade anmärkningarne såsom bevisande exempel; men det nu iakttagna förfarandet hade likväl för sig för a tiders föredöme och grundlagens uttryckliga stadgande. Vår grundlag föreskrifver väl, att. konungen eger allena styra riket; men bredvid makten har den äfven stält ansvaret. I andra konstitutionell. stater aåfträda ministrarne, om de blifva i mir oriteten uti nationalrepresentationen; hos 0ss är den..a representation fördelad på 4 olika kamrar, med ofta stridiga majoriteteter, och man hår derföre måst utfinna ett annat sätt för ansvarighetens utkräfvande. Detta sker genom konstitutionsutskottets granskning af statsrådets protokoll, vid hvifken det åligger uttkottet att anmärka hvad som kan vara stridande mot grundlagen och detsamma anmäla för stävderna, som ega att derom besluta. En uraktlåtenhet att framställa anmärkningar, der, fog, dertill förefinnes, åberopas i framtiden såsom prejudikat, såsom ett ständernas godkännande af det iakttagna förfaringssättet, och det är derföre af vigt, att utskottet säger sin mening. Anseende talaren således utskottet, vid afgifvandet af sitt betänkande, ha gått den väg grundlagen utstakar. (Forts.)