STOCKHOLM den 20 Juli. j Dechargefrågans b.h nilng hos de särskilta riksstånden tilldrager sig vid hvarje riksdag mer eller mindre betraktarens uppmärksamhet, ten! denna sångrur en annan synpunkt än den vanliga Förut-harnemligen-frågan via dessa tillfälltn -alltid-mer: eler mindre gält att utb tala ett-ogillande omdöme omen eller.annan namngifven kömumgens! rådgifvåre, hvars inflytande på regetringsärendena bedömts såsör. skadligt, eller hvars rådslag ansetts strida emot konstitutionella grundsatser. Om man ämieke kunde åstadkorama en skrifvelse från rikets ständer om en sådan rådgifvares entledigande, ble? man åtminstone i tillfälle att, som manj säger, pricka en gch annan, som allt för uppenbart handlåt emot det allmänna tänkesät:et. Så har det tillgått vid riksdagarne under den: förta regeringen och, som fan erinrar sig, äfven under den nye. -Vid 1840 års riksdag t. ex. voterades på sjelfva riddarbuset, huruvida ridderskapet och adeln ansåge rikets väl kräfvay att den eller de rådgifvare, mot hvilka anmärkning blifvit gjord, skulle. utur statsrådet oöh frånembeet skiljas, och statsråd funnos den tiden, söm tillsvar på denna fråga äfven-der erhöllo nära 50 svarta kulor. Först derefter, ocksedan dessa propositioner, iafseende på alla de rådgifvare, mot kvilka könätitutions F utskottet framstält anmärkning, blifvit besvarade med nej, kom det i fråga att lägga ut-) skottets memorial till handlingarne. Detta för-1 farande försvarades äfven ifrigt af den bland 1809 års män söm plägade strängast hålla sig vid 107. S:ns ordalydelse; numera fram-) lidne pretidenten friherre Ja ob Cederström. Han dref städse den satgöfi; att likasom opi-1 nionsnämden enligt 103 R: F. hade rättigs het att, utan uppgifvet skäl, begära entledigande af någon ledamot i Högsta domstolen, äfven åt riksstånden enligt 107 R. F. vöre inrymd rättigheten attutöfva samma ostracism I i afseende på statsrådets: ledamöter; .allenast med de inskränkving, att i sistberörde fall konstitutiolisutskottet skulle, efter granskniog af statsrådsprotokollen, Hafva för sin del för1 klarat, att utskottet funnit någon fämögifven rådgifvareicke hafva i sina rådsleg om allmänna mätt: öeb steg. iakttagit rikets sanskyldigå nyttan, eller någon: föredragande icke med nit, skicklighet ock drift sitt förtroendeembete utöfvät. Vid-riksdagarne under det senaste årtiondet har man hos adeln och presteståndet begagnat. den särdeles beqväma metod, att efter debatter öfver anthärkaingarne omedelbart lägga konstitätionsutskottets memörial till handlingarne, hHväremöt Hög Borgareoch bondestånden beslut rörande anmälan. hös KonglMuj:t om vissa statsråds entledigande fråti embetet blifvit fattade, så att vid förra riksdagen en sådan begäran framstäldes i afseende på flerå af konseljens dåvarande medlemmar: Vid innevarande riksdag åter bar hen de tvenne främstarständen förfarit lika beskedligt som förut, ock jemväl i de två andra knappast. låtit sin opinion framskyrita! förande någons önskan stt konungen måtte entlvdiga en eller annan namögifven statsrådets ledaniöt;. ty i detta hänseende har ett personligt klander blifvit framstäldt endast mot eh ledamot, hr Anjou, utan att likväl någon representant, med undantag af Sahlström i bondeståndet, begagnat sin ostridiga rätt att begära hans entledigatide. T stället bafva borgareoch bondestånden . utfärdat ett slags sförkläring och formulerat denna på det sätt, att desså respektive stånd afänmärk: ningarne i. konstitutionsutskottets memorial funnity, att konungens rådgifvare vid fleratillfälier uraktlåtit att till ovilkorlig. efterföljd brisga grundlagens stadgande; attstyrelsen föres endast på det sätt grundlagen föreskrifver; hvarefier des a stånd, utan att äska något eller några sfatsråds entledigande, beslutit att, med: anledning af inträffåde förändringar inom: statsrådet, lägga memorielet till. band: lingarne. Borgareståndet har särskilt utmärkt, att rådgifvarne icke bragt grundlagane till ovilkorlig efterföljd deri; att konungen; endast jå sätt regeringsformen föreskrifver, eger al lena styra: riket. — en fres, som bondeståndet likväl, efter det sekretsraren derå fästat-uppmärksamhbet, haft det törståndet att utestute: () Vi vilja nu icke undersöka, huruvida !07 8 rezeringsfotmen lemnar anledning till en sådad form för beslutet. eller. en sliz förklsrias, riktad icke mot någon eller några vissa ledamöter af-statsrådet, utan emot styrelsen i allmänhet och konungen särskilt. Vi hemställa endast till n hvar, som tagit kännedom af de anmärkningar, hvilke innefattas i konstitutidästtsköttets memorial; -huruvide dessa äro på det aflägsnaste håll. af. den; b:skaffenhet, at de lemna grund för ett sådant omdöme, med tända måhända för en enda anmätkninga eller den 10:de, som likväl rörer endast en rådgifvare, friherre Stjerneld, -hvilken redan är utftf statsrådet skild. Vi anse derföre: den frågan vara ganska befogad, huruvida det må vara tvenne riksstånd värdigt att såsom grind för sina beslät åberopa motiver; sor icke finnas till; det dö föregifvas vara tillfrö() Då vår, referent i borgareståndet uti lördagsbladet icke fullständigt anfört ordalagen i detta stånds beslut; gitva vi detsamma Bär, sådant det enlföt hr Bjöteks förslag atsmajoriteten antogs; och äfven finnes i Svenska Tidningen Återgifvet, så ly dafde;. sBorgarsständet beslöt den förklaring; at ståndet af.de anmärkoligär, som af konstitut:onsutskottet blifvit framstäldå, funnit, aft kodungeäs råd gifvaresickey bragt grandlagarns till ovilkörlig efter: följd deriy att-konungenendast, på sätt regerings formen föreskritver; eger allena styra riket, men då a ag RS GSE HERR JA sl