ZSTOCKHOLM den 17 Juli. Våra läsare ba redan haft tillfälle att taga någorlunda fullständig kännedom af de utef konstitutionsutskottet i det 8. k. dechargebrtänkandet mot kon ngens rådgifvare gjorda anmärkningar, äfvensom af de reservationer, som i olika riktningar blifvit af utskottets ledamöter framstälda. Vi betvifla likväl att, på det sätt utskottets betänkande blifvit uppstäldt, läsaren kunnat fatta något slgs omdöme öfver styrelsen och dess system under den period, som utgjort föremål för utskottets granskning. Och detta borde väl ändå vara sjelfva granskningens hufvudföremål. Är detta åter icke hufvudsak, så begripa vi i sanning ej, hvartill egentligen hela denna konstitutionella apparat tjenar. Emellertid synes det vara omöjligt för våra konstitutionsutskott, vare sig majoriteten eller minoriteten, att ur en sådan synpunkt uppfatta sitt vigtiga gramskningskall; och deraf uppstår det besynnerliga, för att icke säga vidunder liga, förhållande, att konstitutionsutskottets dechargebetänkanden hafva ungefär alldeles enahanda betydelse, ehvad landet har en styrelse, med hvilken det har skäl att vara belåtet, eller missbelåtenheten är lika allmän som rättvis. Man måste väl medgifva, att sådant är uppoch nedväadt. Sålunda erinra vi oss t. ex. ganska väl att, under det vid rikets ständers sammanträde för något mindre än 10 år sedan konungen var omgifven med en rådgifvande personal, hvars flesta ledamöter högt uppburos af det allmänna tänkesättet, och styrelsen vid samma tidpunkt tycktes. med frimodighet och klokhet vilja gå folkets önskningar till mötes, det likväl inträffade, att konstitutionsutskottet framkom med en hop mer eller mindre obetydliga partiella anmärkningar, af hvilka en och annan äfven , gillades af börgareoch bondestånden, och hvaraf resultatet blef, att sådant tog: tillförevändning att ett tu tre upplösa hela ministeren, för att lemna rum åt en reaktion, som sedermera fortfor i 6 å 7 år och under loppet af hela den förflutna riksdagen, ja, hvars frukter vi till och med genom en efterskörd smakat under den innevarande uti de från den förra hvilande förslagen till tryckfrihetsförordningens upphäfvande och till den 2å kallade prinsregeringen. Om eller i hvad mån nu denna reaktion sedan förra riksdagen trädt tillbaka, eller om den -fortfarit att råda inom konungens:råd, deröfver sakna vi nästan all upplysning idet könstitutiorisutskottets betänkande, som i moron förekommer i riksstånden, hvarjemte tilika det egna förhållande inträffar, att samtlige de föredragande departementschefer, mot hvilka anmärkning är gjord, med undantag af krigsministern grefve Gyldenstolpe, redan erhållit afsked ur konseljen, och att alltsammans således ungefärligen är att anse såsom ett spegelfäkteri eller som skott i luften utan verkan. ; Tilldragelserna inom rådet ; efter sista riksdag hafva likväl varit af den märkliga beskaffenhet, ett det vill synas oss som konsti tutionsutskottet deraf väl kunnat hämta ämne för en ganska färgrik tafla. Således hade det väl icke bort undfalla konstitutionsutskottets uppmärksamhet och väl kunnat utgöra ett intressant bidrag till styrelsens och framförallt den rådgifvande personalens karakteristik, om rikets ständer fått någon närmare underrättelse om beskaffenheten. af de rådslag, som inom konseljen blifvit gifna, t ex. i afseende på utfärdandet af den nya tulltaxan, vid upphäfvandet af förbudet mot utförsel af tackjern, vid beslutet om de liberala författningarne angående tullfrihet för lefnadsförnödenheter, vid upphäfvandet af karantänsförfattningarne mot koleran o. s. v.; hvilka åtgärder iså väsentlig mån befinnas vara afvikande från det system, hvilket före och under förra riksdag representerades och försvarades af alldeles samma rådgifvare eller ministrar. Utan tvifvel hade det för representationen varit upplysande och nyttigt att känna motiverna för denna omvändelse i åsigter, eller om tilläfventyrs rådslagen varit helt och hållet stridande mot besluten just i de ämnen, der representationen mest otvetydigt framstält landets behof och önskningar. Vidare hade man säkert gjort representationen en större tjenst, än genom åtskilliga af de speciella anmärkningarne, om utskottet upplyst, huru det tillgått vid utfärdandet af den nya skolordningen, hvilken väckt ett så allmänt och bittert missnöje hos alla, som hafva någon insigt i detta ämne, förorsakat föräldrar, som anförtrott sina barn åt de offentliga läroverken, djupa bekymmer, och äfven för den i ämnet oinvigde och ointresserade visat sig behäftad med grofva fel, vittnande om ingenting mindre än om skicklighet hos föredraganden eller om regerinns vårdnad att, enligt grundlagens, bud, innan en dylik författning utfärdas, deröfver inhämta vederbörandes yttrande, hvilket, om det här infordrats, säkert skulle hafva förekommit åtminstone ganska många af de nu öfverklagade bristerna. Emellertid är utskottet, äfven rörande denna fråga, tyst som grafven, oaktadt den angår en af nationens vigtigaste angelägenheter, och en anskning ess behandling mera än af de esta andra kunnat gifva grund för ett till: förlitligt omdöme ej mindre öfver ecklesia stikministerns förmåga att uppfylla sitt höge e becs kraf, än förmodligen äfven öfver hal ien och värdet af andra rådgifvares rådslag Men om vi vid denna, likasom vid föregåetide riksdagar, i konstitutionsutskottets betän