: SAMHÄLLETS KÄRNA. NÅGRA BILDER-ARE Ar ONKEL ADAM. () könst ått roa främmande. Frikerriunan såg så olyckligt uttråkad ut, a!t det tydligen sågs, att om inte fru Klagelip med riktigt kraftiga -årtag rott båten i land, hade hon förgåtts i tråkighetens haf genom min kära makas stora EDR — ha ha ha — nej, ni voro för odrägliga allihop och du, Ceoile, satt du inte och teg söm en fiska Ja hvad skullejag talå om, jag som är främling på orten? Jaså — ja då man frågar hvad skall jag tali om? då har tråkigheten lifslefvande instält sig på Besök. Kunde du inteta exempel af fru Klagelin? Nej, det ville jag nog, men — det gick ej. Min kära svåger, det tycktes som berrarne — Jå de hade alldeles förbålt roligt. Jag slog opp språklådan och vi politicerade af bjertans grund. Ryssarne skola köras in i Asien, turkarne dstsamma, sedan kunna de! träta. Vi bebandlade Asien, som om det varit : ett trappkontor, der man stänger in sjelfsvå!diga ungar.s : Nå, och det der var roligt? frågade! prostinnan småskrattande. : Javisst, man känner sig aldrig stoltare än! då man regsrar land och folk och bestäm: mer öfver folkslagens öden. Klagelin stälde tillvett blodbad bland ryssarne, så att det var riktigt fösligt. Våra kanoner, sade han. skulle kfosss Arm... han sjöt riktigt, den beskedlige karlen, att ae hela slägfältet beströdt med Jik. Baronen menade på, att krig nog kunda gå an, bara de inte kostade så förtvifladt; men Ja, (gärpande) vår familj har en särsk () Se Aftonbladet n:r 139, 140, 143—149, 151 och 153—155; 158—160.