Detta är redan en behjertansvärd omständig het; en lika betänklig, men som ingen sy nes hafva tänkt på, ligger i den omtalade och oundvikliga stigningen af 1.på 50 ifrån bankens höjd öfver Riddarfjärden till södra öppningen af tunneln. En stigning af I på 50 är redan i allmänhet bland de högsta, som lära tillåtas, enär det är bekant, att lokomotivernas dragningskraft endast beror af bjulens adhesion vid skenorna, och denna adhesion minskas i en utomordentligt stark progression, så snart lutningen går öfver 1 på 100, hvilken svårighet endast öfvervinnes genom mycket tungt belastade lokomotiver, jemte begagnandet af flere hjul, som sammankopplas. . Denne lokomotivernas belastning kan åter hafva en så förstörande verkan på skenorna, att det till och med kommit i fråga såsom en bhesparingsåtgärd att göra desta af stål, på det de icke måtte kunna nedplattas eller skafvas. Men dessutom lära de ständigt fortsatta iakttagelserna under rörelsen på jernbanorna, fom är en jemförelsevis ännu ung sak, gifvit vid handen och till vissbet bekräftat den oangenäma erfarenheten, att bjulens adhesion vid skenorna på ett högst märkbart och i förstone öfverraskande sätt aftager, så snart skenorna blifva fuktiga, och detta ända till den grad, att om friktionskoefficienten på en torr skena-kan antagas till Y4:del, så aftager den ända -till Yjg:del på en tuktig. Detta förklarar hvad som i början brydde ingeniörerna mycket, att lokomotivernas kraft syntes vara starkare om dsgen: och vid solsken, samt att betydligt mindre bränsle då åtgick för att bibehålla samma fart, än nattetid eller i fuktig väderlek. Man kan härom läsa i flera tekniska afhandlingar, bland hvilka här må åberopas Geselze des Locomotivbaues utaf Redtenbacher, Organ fir die Fortschritte des Eisenbahnwesens, för år 1855, och senast en skrift af Paulus i Eisenbahnzeitung n:o 13 för innevarande år. Af dessa orsaker synes det framförallt i en tunnel, der skenorna ständigt hålla sig fuktiga, vara angelöget, att så vidt möjligt undvika stigningar, så länge något medel ännu icke är funnet, att antingen med konst förstärka. hjulens friktion emot skenorna, eller också ånbringa. något annat hjelpmedel för att hindra bjulens glidande och undvika de svåra tyngderna. Ostridigt synes vara, att i en tunnel med stigning af 1 på 50 det blefve nödvändigt att bafva en stående ångmaskin till hjelp för att draga upp Vagnstågen, eiler ock att begagna hjelplokomotiver -af. sådana dimensioner, att det skulle förorsaka en betydligt förökad kostnad, Dessa uppgifter anföras utan vidare anspråk, än de författares auktoritet må medföra, ur hvilkas skrifter de äro åberopade; men de synas dock vara tillräckliga för att mana till va samktket och närmare undersökning, innan äfven denna del af förslaget antages, som dock utgör ett väsentligt vilkor för det hela. : Under förutsättning att Riddarfjärdens djup blifvit väl pejladt, kan man väl vara tämligen förvissad att hr öfverste Erioson icke tilitagit fyllningskostnaden för liten; men det är redan i det föregående anmärkt, att åtminstone de uppgifter, som genom utskottet kommit ständerna tillhanda angående den verkstälda undersökningen, förekomma alltför lösliga. Man bar sett en gång förr, att personer, som under en lång tid lyckats och ådagalagt den största skarpsinnighet i sing beräkningar, kunna misstaga sig vid något tillfälle, då det gäller mera än vid de föregående. emedan framgången ingifver dem ett sjelfförtroende, som slutligen förblindar. Sådant har händt de utmärktaste. Uti andra boken af marskalk Marmonts nyss utkomna -memoirer yttras på ett ställe om kejsar Napoleon: SÅ force de vaincre les obstacles, il les a toujours mepriss davantage; mais aussi, å force de les måprser, il a fini par en accumuler une telle masse sur sa tåte, quil en a t ecras., Det sistnämda hoppas vi kan aldrig behöfva tillämpas på hr öfverste Ericson; men möjligt är dock att de, som ifrigt taga affär på allt hvad han föreslår, och vilja af ett berömvärdt nit för hans ära genomdrifva det till hvad pris som helst, göra honom en otjenst: Har man icke nyligen erfarit huruledes i trakten af Jonsered på vögen från Göteborg fyllningarne i kanten af ett par sjöar lagda :på leran skridit undan så betydligt, att på ett par ställen bankar, som om aftonen ena dGagen varit färdiga till sin fulla höjd-ofvan vattenytan, en vacker morgon funnits hafva under nattens lopp i följd af den pålagda tyngdmassan skridit jemte leran utför bergslultningen så betydligt, att de om morgonen varit osynliga. Visserligen har sedan detta redan i en mängd bref från orten och äfven i tidningar berättats såsom en oförutsedd och i kostnadsförslagerna opåräknad olyckshändelse, hr major Norström nu senast framträdt (att hr Ericson äfven vid detta tillfälle ej yttrat sig, torde icke undgå uppmärksamheten) och upplyst allmänheten att den. omförmälda skridningen var beräknad, och detta bör då naturligtvis icke dragas i tvifvelsmål. Hvar finnes nu garantien, att ej mnågon dylik icke påräknad skridning kan inträffa med en fyllning, till sådant djup som i Riddarfjärden, och med den motsvaran le tyngd som deraf förorsakas? Månne bottnen ännu är fullkomligt undersökt ända ned till berget, bvars branta sänkning från södra sidan tyckes kunna gifva mycket att tänka på för att få en fast grund der utanför, ofvan å den sedan årtusenden ssmlade gyttjan, i fallddenna skulle börja att åka utföre, likasom det skett vid de nyss förut nämda ställena, men hvarvid den pekuniära förlusten -kunde visa SMÅ BREF FRÅN UTLANDE? AR CC Mo sr I 1 .