SAMHÄLLETS KÄRNA. NAGRA BILDER-ARE AF ONKEL ADAM. () Friferrinnan hade ej märkt det; ty hon hade talat med prostinnan, om.— Gud vet hvad; men Cecile hade sett den märkvärdiga saken och tänkte vid sig sjelf: om jag vore i Åuroras ställe, skulle jag tycka om den der mannen; ty agronomen var ej mera en yngling, och hade ännu mindre utseendet af en pojke. 5; : Papper? hvad för papper? frågade friherrinnan, hvars, uppmärksamhet, den goda fru Klagelin: råkat redan förut väcka, icke derföre att friherrinnan fruktade att Aurora skulle glömma sig ända derhän att fästa sig vid en simpel — agronom, det skulle aldrig händahennäs dotter med de. principer .hon fått af sin mor — utan derföre att hon ej ville, att hennes Aurora skulle komma. under den goda prestfruns domvärjo. Ja, ett papper, verkligen ett pappern, tilJade frun. Aärora kastade en hastig och skarp blick frun i gula schalen. Nå väl, det var en impromin af herr Thormann, som bevisar att herr Thormann kan vårt språkn, sade bon; nvill herrskapet att jag skall läsa upp den ? Herr Thormann såg litet missnöjd ut, men gjorde inga blygsamma anmärkningar om hastverk,. Och icke ens att ett par ögon intpirerat honom, något som en hel hop andra, utoc just han, genast skulle hittat på. Ja, läg tupp, Aurord Jillen, sade friberrin() Se Aftonbladet n:r 139, 140, 143—149, 151 och 153—155, 158 oeh 159.