På ett annat ställe gör förf. flyttningsfrågan till en tvistefråga mellan kommunerna Stockholm och Upsala; utur en rent materiel och tämligen låg synpunkt. Genom utfärdade subskriptionslistor, menar han, kunde man få erfara, huru stort bidrag man för flyttningen hade att påräkna från hufvudstaden; man finge se, huru mycket Stockholm ville vedervåga för den materiella vinsten af att ega ett universitets. Förf. tror, att resultatet af subskriptionsinbjudniongen icke borde blifva så otillfredsställandev, och vi tro visserligen detsamma, Men vi beklaga, att den värde förf. tager saken så helt och hållet affärsmässigt, att han, förutsatt att StockHolmsboerna, hittills förnekade all erfarenhet af fördelen af att ega ett universitet, icke förmådde uppskatta vare sig den materiella eller andliga vinst, som ligger i besittningen af ett sådant, och derigenom vore obenägna att vidkännas någon kostnad derför, tyckes fallen för att snarare låta dervid bero, än att, för universitetets och hufvädstädeös gemensamma fördel, på annat sätt önska flyttningen tillvägabragt. Då man vid innevarande riksmöte kunnat sätta i fråga, att med en statsutgift af öfver hundra millioner riksdaler. förskaffa riket jernvägar, så behöfver man icke befara, att ständerna skulle underlåta att bevilja en mycket ringa bråkdel af ett sådant penningebelopp till ifrågavarande, ett annat stort, ehuru till större delen immaterielt ändamål, sedan. nemligen den allmänna öfvertygelsen om, att hufvudstaden är universitetets rätta plats, hunnit stadga sig, och att den stadgar sig alltmera för hvar dag, det visa alla tecken, till och med Här på platsen. . At donationen af de Gustavianska grfvegodsen till Upsala akademi skulle öfvergå till Wasafamiijens arfvingar, i fall universitetet flyttades från sin gamla lokal till en annan, hvilket förf. tyckes sätta i fråga, är en nog löjlig förespegling. Och författarens fråga, huravida Stockholm är betänkt på att ersätta den nationalförlust,-som-gjordes genom Upsala stads ruin, är icke mindre obetänkt och besynnerlig. Ty dels. tyckes det:oss vara fullkorbligt klart, att en sådan förlust, såsom nationalförlust betraktad, mäste blifva ersatt genom den Hya öniversitetsstadens förkdfran; dels. förefaller det vara oriniligt begärdt att hufvodstaden och. universitetet skola vara betsnkta på att bibehålla Upsala kommun vid den förkofran den lilla landsortstaden varit under en längre tid nog lycklig att göra på akademien, dess embetsmäns och dess studerandes beköstnad. Universitetet har af tidsomständigheternasföranledning en gång blifvit till Upsäla förlagdt af högre och andra skäl än för att rikta stadens invånare, och jag kan icke annat begripa än att, om staten finner sin vinning vid att förflytta universitetet till annan ort, han också dertill eger rätt, utän att behöfvå frukta skenet af otacksämhet eller efteråt uppstickande samivetiskrupler. Till vederläggning af förf:s argumentation för universiteternas ändamälsenligare förläggande i småstäder än i hufvudstäder, vill jag ej nu spilla ett enda: ord, utan åtnöjer mig att hänvisa till prof. Snellmans ovederläggliga skrift i ämnet. Endast i förbigående må anmärkas en, rörände denna punkt; af förf. begången, förmodligen omedveten inkonseqvens. Det heter nemligön: hos honom, att ett af skälen, hvarföre ifvern att flytta universiteten i senare tider afsvalnat, är det, att jernvägskommunikationer uppstått, hvarigenom de hinder; som äro en följd af I: hemmets afstånd (från hufvudstäderna?) upphäfts eller förminskats,. Hvad innebär nu anförandet af detta skäl annat, än ett erkännande deraf, att de i småstäder förlagde universiteten -behöfva friska fläkter ur verldslifvet, en andelig luftvexlig genom beröring med städerna af första ordningen?. Men härvid är ännu en sak ätt lägga märke till. Döt antages nemligen här, att jernvägskommunikationen gör en flyttning till den större staden öfverflödig. Detta måste jag helt och hållet bestrida. Det är sant, att all kommunikation måste. utöfva ett visst inflytande. Att till exempel Upsäla akademi erfarit en fördelaktig inverkan af de senare decenniernas lifliga ängbåtskommunikationer med hufvudstaden, kan svårligen någon bestrida. Men döttakan vara sant utan att äfven den lifligaste kommunikation ersätter fördelen af universitetets befintlighet på ortoch ställe, derifrån den gynsamma inflytelsen utgår. Jag går så långt, att jag till och med, ehuru paradoxt det i förstone kan låta, vågar påstå, att ett universitet, förlagdt vid någon af Stockholms tullar eller strax utom stadens område, skulle ega föga lifligare gemenskap med det medborgarelif, den allmänanda, som rörer sig i stadens medelpunkt, i kömmuhens bjerta, än den akademien i Upsala kunde på afstånd vinna genom en jernvägsförbindelse med hufvudsta den. : Så mycket mindre tror jag, att anläggningen af en jernväg skulle göra universitetets flyttning öfvetflödig. A ena sidan menar författaren, att universiteters förläggande i Hufvudstäder föranledts af det der politiska centralisätionsbegäret, å andra sidan att en flyttning af vårt universitet varit. emot) vår dynastis önskningar. Det senare; lärer visserligen ha varit förbållandet, men om det är så. ännu, må lemnas derhän. Det skulle i sådant fall påminna om sinnesstämningen för några år sedan hos högsta vederbörande i Wien; då uppror der. hade utbrustit, och man kom på tanken att förflytta det derstädes befintliga universitetet. till en7 landsortsstad. Man vill nemligen att ungdomen skall. uppfostras till from och stillsam sinnesart, genom atti en liten lands. ortsstad företrädesvis stådera de gamla språken och deras litteratur; man vill ej att sådana discipliner, som filosofien och historibpy rättsoch sanhällsia: rorna skola. utveckla sig, och meddelas underden Politiska bimmel, som hvälfver sig öfver de stora städerna ; man fruktar den ungdomliga tankens -utsväfningar genom lefvande beröring med politik och simhällsfrågor: en farkåga begriplig i de länder, der regeringen; af: missförstånd om sitt sånskyldiga in? tresse och bragt i falsk ställning: till folket, anser sig. böra, för sitt, sjelfbestånd, utkämpa en strid. på lif och död med egna undersåter; men: oförklarlig och gränsande till det löjliga i ett land sådant som vårt fådernesland, der ibgen sådan strid eger rum, ntan alla politiska rörelser taga riktningen till fullbordan och förverkligande af ett rättstillstånd, som redan inträdt mellan regering och folk, och der ungdomen, äfven utan den förädling, den högre bildnicgen skänker, är af nationallynne betänksam och foglig, och der den akademiska ungdomen. aldrig uttryckt sitt bifall till utlandets hjeltemodiga och patriotiska idrotter med annat än — en sång. Författaren har emellertid sjelf såsom följder af akademiens flyttning anfört åtskilliga omständigheter, som: icke lägga så liten vigt i vår vågskål. Sedan han anmärkt, att professorerna i Stockholm skulle hafva bättre tillfälle att medelst extra inkomster förbättra sina merendels knappa vilkor, finner han, att de dersammastädes också skulle utträda ur den representerande samhällsställning hvarpå man här i Upsala i vissa afseenden icke har då obetydliga anspråk. Han menar väl i synnerhet professorernas skyldighet att utöfva en deras: ekonomiska förmåga öfverstigande gästfrihet mot de studerande. Han-har deri rätt. Den studerande ungdomen skulle i Stockholm, oberoende af de få Professorshusen, hafva tillfälle till bildande umgänge inom de bästa kretsar och röna all den gästfrihet, hvaraf den, inom gränsorna af ett verksamt studiilit, bade ledighet att göra sig delaktig. Den värde förf. finner vidare, att det tryckande och nedstämmande i lärarnes närvarande läge skul!e försvinna genom universitetets flyttning till hufvud staden... Oberäknadt den. förut nämda : fördelen, att de, såsom; boende :i Stockholm, skulle komma i åtnjutande af många vinstgifvande uppdrag och befattningar, skulle de bråksamma, ansvarsfulla och — tidsödande konsistoriigöromålen komrha till en stor del att upphöra, ty, förvaltningen af blöfvsnnnt jordegendomn, stipendii-medel m. m., annan. eran tvifvel, i och med flyttningen, stäld på 2