STOCKHOLM den 7 Juli. Vi erinrade om den plan för ordnandet af vårt sjöförsvar, som grefve von Platen år 1850 framlade, såsom efter vår öfvertygelse i flera hänseenden väl afpassad efter landets behof att erhålla ett så beskaffadt sjöförsvar, som framför allt må gifva stöd och ökåd styrka åt landtförsvaret, hvilket ändå alltid måste betraktas såsom det förnämsta värnet för vår frihet; och vi yttrade tillika, att den nuvarande sjöministern hr Ulners förslag vore en fullkomlig motsats till grefve von Platens, hvarföre vi äfven med tillfredsställelse sett detsamma förkastas af statsutskottet och till och med vid stätdernas gemensamma öfverläggning rörande femte hufvudtiteln icke egentligen vinna ufderstöd af en enda röst. En kort jemförelse emellan de båda olika ministeriella förslagen må vägleda oss, då vi nu fortgå vidare i granskningen af hr Ulners lan och af statsutskottets deröfver afgifna änkande. Enligt grefve v. Platens förslag skulle skärgårdaflöttan, som då blott utgjordes af 164 tjenstbäta fartyg, hvaraf 150 stridsfartyg, inom 15 år vara förökad till 330 fartyg, hvaraf 264 stridsfartyg (168 bombkanonslupar och 96 jollar); 22 ähgbogseringifartyg (svarande emot eller ersatta af ångkanons!uparne), samt lika många bataljonschefsoch trossfartyg. Anslaget, uppgående till 15 millioner rdr rmt, var jemt fördeladt emellan båda flottornas materiel. Sverge skulle, om detta antagits, år 1865, d.v.s nu inom 8 år, ha baft en passande stärk skärgårdsflotta, utan att örlogaflottan blifvit försummad, och på den senares förökande hade man derefter kunnat blifva betänk. Enligt den nuvarande sjöministern hr Uilners förslag skulle af 30 millioner rdr rmt, som inöm 15 år enligt detsamma beräknas böra utgå för flottans materiel, komma 22 millioner ensamt rå linieflottan, men blott 8 millioner på åkärgårdaflottan,. hvaraf 3 mill. på ångkanonsluparne. Af nära på 12 millioner i reparationis-, ändriögsoch nybyg: nadskostnader, skulle blött Hågot öfver 3 komma på skärgårdsflottans ångkanonslupar. Roddflottan åter försummas alldeles. Ödveräknadt reparationen af en bataljon bombkanonslupar. förekommer vid densamma ingen enda ny ygnad under de närmaste 15 åren. UIhögkommer man nu, attcen icke obetydlig del af dess materiel. förskriiver sig från år 1808, således är ettbalft sekel gammal, samt att af återstoden. många andra fartyg äfven äro mer el!er mindre föråldrade, så kan man lätt tänka tig, huru roddflottans materiel efter 15 år skall vara beskaffad, om man öfverhuvud kan tala om beskaffenheter hos hvad som då till. större delen ej finnes. Märkvärd:gt: är äfven; att hr: Ulner, såväl för skärgårdsflottan, som, enligt hvad vi förut anmärkt för linieflottan, upptagit åtskillis liga fartyg såsom brukbara, hvilka redan år 1850 blefvo utdömda.; Så upptages bombkadönsöch landstigningskanonsluparnes antal nu till 64, då år 1850 blott 54 funnos och sedan dess blott ett par blifvit bygda. Kanonjollarnes antal uppfages fill 122, ehuru år 1850 blott 96 ansågos brukbara, och af dem 40 -förskrifva sig från 1808... Icke desto mindre antages deras antal till år 1873 blott komma att minskas med 18. Äfven upptagas 12 chofsfartyg såsom tjenstbara, hvilka redan 1850 ansägos böra ersättas med nya. Likaledes angifvas 12 gamla kanonslupar och 17 kanonskonertar såsom dugliga, eburu de 1850 utrangerades. På detta sätt synes man velat öfvertyga svenska folket, aut det ännu eger en skärgårdsflotta, ehuru sakkunnige försäkra, att de i densamma verkligt brukbara fartygen för närvarande äro så få, att de knappast skulle kew gaug, vul er satdh stvur vi dub Vi aterfinna uu den olika omvårdnad om skärgårdsvapnet hos de båda sjöministrarne, bvarom dessa siffror bära vittne, spåren och följderna af denna: långvariga strid emellan den så kallade stora och lilla flottan, som nu fortfarit i tre och trettio år eller alltsedan det lyckades en då varande favorit hos konung Karl Johan, framlidne generalamiralen grefve Rudolf Cederström, att utverka beslutet om sammanslående af den så kallade armåns flotta och örlogsflottan. Troligen ha få beslut rån nänide konungs regeringstid väckt ett rättvisare missnöje och medfört ett förderfligare inflytande; tysallt sedan den tiden har fejden mellan och om dessa båda vapen fortgått utan afbrott och regeringens egna planer för vår! sjöförsvar varit de mest ombytliga, så att man tryggt kan säga, att en jemn brottning egt rum. utan att. man någonsin kommit längre än-till-enskort vapenhvila. Vi tro, att någon trygghet emot idkeligt återupplifvande a: denna strid icke kan vinnas, förr än en särskilt stat fastställes för hvartdera vapnet, likasom erfarenheten; äfven längesedan ådagalagt angelägenheten.deraf, att..hvartdera vapnet erhåller sitt särskilta befäl. En början till en sådan boskilnad i staten för flottorna har statsonde på denna gång åtminstone gjort i afseen del på exercisanslaget, och vi skulle för vår fva . önskat, att: utskottet. tagit steget vida längre ut: d Men, vi återvända till hr Ulns förslag. Såsom skäl för att inga nybygnadsarbeten vid roddflöttan: under de närmaste 15 åren skola. ega, rum, anför hr, Ulner, att skärgårdsflottans materiel tillsvidare torde böra till bakesättas och nybygnad uppskjutas för vigtigare arbeten (linieskeppen?), dels emedan det vid inbrytande krig är lättare att i hast tillskapa en mindre och enkel, än en större och sammansatt materiely--dels --emedan det torde vara sannolikt, att man inom något tid kan