SAMHÄLLETS KÄRNA. : NAGRA BILDER-ARE AF ONKEL ADAM.) Bevars, jag tviflar alldeles icke, lilla Cecile; det vet jag att han är; men ser du, du känner honom noga, du. Ja. Nå du, huru skell man egentligen behandla hönom? Behandla! Det var ett-ord jag aldrig tänkt på — hm — jag förstår dig inte.n j Förstår du inte det? Jag vill ställa mig in med honom; men. ser. du, jag måtte inte ta honom på rätta sidan. Antingen pratar jag för mycket eller för litet, eller kanske är jag för dum eller okunnig — något rasande är det. Det tror jag icke., Ja så! Åbjo, ser du, jag sernog jag, när det inte tar; honom ville jag veta reda på; gumman moster kan jag redan utantill. Men kan du mig också utantill ? Åhnej, men vi äro två flickor ihop och äro intima vänner så länge. Kanske om: vi begge skulle råka att bli kära i en och samma, kunde vänskapen brista, Nu emellertid hafva vi begge samma intresse och ha vårt ibop, mot. de gamla, ty de äro som de äro — ädla, ja (hon höjde på axlarne) men gamla ändå.n Det var en blandning af uppriktighet och falskhet, som jag ej rätt förstod, men för! hvilken jag dock ryggade tillbaka. i Var uppriktig och bjertlig, kå hålla de af! dig, ty nå äro de sjelfva., . Bettina skrattade. j () So Aftonbladet nr 139, 140 och 143—147. —