och skälen äro desamma som de, hvilka så vidlyftigt förebragtes vid införandet af det lika brefportot, och behöfva derföre ej här åter upprepas. Den vanligaste invändning, som man hör andragas, är att en depesch, som fortsekaffas längre väg, båller, under det den aftelegraferas, alla de mellanliggande stationerna overksamma och derföre bör betala högre. Härpå j svaras först, att detta visserligen vore rättvist! i afseende på förhållandet till kostnaderna för I staten; men det borde då också vara genomi fördt; d. v. s depesch borde då, såsom of.an j är sagdt, betala per mil eller åtminstone per! station. Ty, som det nu är, befinnes afgiften vara alldeles godtyckligt satt, utan allt afseI ende på den nämda grunden. Eiler finnas då t, ex. inga stationer på afstånd mellan 50 och 99 mil, der depesch likvisst betalar lika? För det andra svaras, att, i allt fall, i Sverge som i andra länder, snart torde bli nödigt att sträcka särskilta trådar för direkta korrespondenser mellan de större orterna, och då förfaller ofvannämda invändning helt och hället. Kostnaden för en sådan särskilt tråd blir ej betydlig, sedan e: gång stolpar, bevakning af linien, stationer o.s. v. redan förefinnas. Tråden ensam kostar nemligen endast ungefär 600 rdr rmt pr svensk mil. Några ytterligare skrifmaskiner, af hvilka hvar och en kostar omkring 300 rdr rmt, äro en obetydlighet. Utsigt finnes dessutom, att dessa utgifter genom begagnande af de nyaste uppfinningarne skola kunna ytterligare nedsättas. Hvad slutligen den ökade tjenstemannapersonalen beträffar, så antingen behöfs ej någon tillökning, eller om den genom det ökade antalet depescher blir nödig, så är detta just ett bevis, att den äfven kommer att betala sig. Skulle medelportot sättas så lågt som i hr v. Kremers motion föreslås, eller till I rdr rmt. så torde väl i början en minskning iinkomst och förmodligen förlust uppkomma. Men denna blefve dock troligen snart ersatt genom mångdubbelt begagnande, och i allt fall inlirekt genast rikligt betald genom den stora beqvämligheten och fördelen för allmänheten. Då emellertid det är både önskvärdt och verkstälbart, att anläggningar af den beskaffenhet, som de elektriska telegraferna, så inrättas, att de må betala sig, kunde man hafva skäl sätta i fråga, om ej medelportot till en början kunde sättas något högre, än motionären föreslagit. Om man t. ex. för att börja med satte medelportot i Sverge lika med hvad det är i Danmark, eller till 2 rår rut för enkel depesch, så skulle man vinna fördelen af ett likformigt porto, ej allenast utan förlust, utar med karske betydlig vinst för telegrafverket. År 1855 utgjorde nemligen antalet af på de svenska telegraflinierna befordrade depescher omkring 50,060 st., för hvilka afgiften uppgåt: till 130.000 rdr rmt. År 1856 befordrades deremot, kortare eiler längre sträckor, ej mindre än 123,666 st. depescher, för hvilka afgiften uppgick till 227,744 rdr rmt. Om då i stäl!et ett medelporto af 2 rdr rmt varit antaget, hade inkomsten 1855 visserligen blifvit blott omkring 100,000 rdr, men 1856 deremot 247,212 rdr, således 1855 ännu en förlust at 30,000 rdr, men redan 1856 en vinst af orkring 19,000 rdr. Nettobehållningen, som nu 1856 var 34,000 rdr, hade då således blifvit 33,000 rdr. Som depesch-antalet ofelbart fortfarande kommer att stiga, blir förhållandet allt fördelaktigare och torde sedan snart tillåta portots nedsättande till det i motionen föreslagna, I rdr rmt. Att ett medelporto af 2 rdr rmt under tiden skulle utgöra en förhöjning på det kortaste afståndet, inom 25 geografiska eller 167; svenska mil, torde jemförelsevis vara en mindre väsentlig olägenhet, då det deren ot på alla afstånd öfver 50 geografiska eller 331; svenska mil komme att medföra en dels motsvarande, dels öfverstigande nedsättning. Ty skulle äfven, i följd af ett sådant medelporto af 2 rdr, korrespondensen på det kortaste afstårdet något aftaga, så komme den säkert att så mycket mer tilltaga på de längre afstånden, för hvilka telegrafens anlitande också just företrädesvis är af vigt. I sammanhang härmed, och då motionären med rätta åberopat de schweiziska telegrafinrättningarne såsom förtjenta att tagas till mönster för e:terföljd, fästa vi uppmärksamheten på en annan frihet, som finnes i Schweiz, det land, der telegrsfväsendet är bäst ordnadt, och som det vore önskligt att man äfven hos ogs erhölle: vi mena rättigheten att äfven för enskilt depesch begagna schiffer, dock endast bestående af siffror eller vanliga bokstäfver, hvarvid 5 sådana räknas för ett ord. En sådan frihet, införd äfven hos oss, skulle ofelbart mångdubbla depeschantalet, derigenom alt den befriade de korresponderande från obehaget och olägenheten af att innehållet ai deras skrifvelser ovilkorligen måste bli kändi äfven af andra. Åtskilligt annat kunde ännu vara att önska, t. ex. ett bättre ordnande af depeschers fortskaffande från telegrafstation äfven till aflägs nare boende adressater. Men hufvudsaken är dock för närvarande det rationella ordnandet af korrespondensen på sjelfva telegraflinierna genom antagandet af ett medelporto. Ofta nog händer, att en i sjelfva verket mindre vigtig reform af den stora mängden kännes mera välgörande, än en i sig sjelf vigtigare, men icke i samma grad i dagliga lifvet ingripande; och vi tro, att om nuvarande riksmöte kunde på sin slutliga meritförteckning inskrifva, att det gifvit anledning till införandet af ett telegrafmedelporto, skulle denna reform bli en af dem, som mest kändes och värderades af den större svenska allmänheten. Ånn isnnsktnkesnksn tesen