grundvalen, Hvarpå jag byggsr hoppet om ett stark: Skandinavien. Denna lära år gammal, men har vaknat till pytt lif med ungdomens friska vilja. Hvad är väl vårt eget land, hvad äro väl Europas flesta länder, om ej så småningom skilda provinsers och mindre delars förening under en och samma spira? Hvad vore väl Frankrike, om det än i denna stund skulle vara deladt, såsom i fordna dagar? Beklaga vi ejdet herrliga Italien just för dess onaturliga styckning? Hvad vore väl Europas kanske starkaste makt, Storbritannien, om icke just döttä namn innebure tre numera förenade konungariken, hvilkas föreving ofter svåra och blodiga strider slutligen blef en möjlighet, oaktadt den stora skilnaden i religiösa åsigter? Hvarföre arbeta kabinetterna i detta ögonblick de båda furstendömenas förening? Månne icke len gemensamma tanksan om bildandet af större och starkare stater utgått just ifrån nödvändigheten af ett gemensamt försvar? Associationsandan måste slå med tiden allt djupare rötter inom politikens område. Det helas sak är den enskiltes. Under en lång följd af år bafva de större kapitalisterna på våra europeiska förhållanden utöfvat ett alltför stort inflytande. Den tiden är förbi. Genom spridda -krafters förening och de mindre kapitalernas ihopsamlande kommer hädanefter Bfven den mindre bemedlade att både med råd och dåd få ett ord med i statens angelägenheter. Mellan allå länder finnes en gemensamhet i lycka och motgång. Telegrafer, jernvägar och snabbgående ångfartyg tillknyta allt fastare och fastare ömsesidiga intressen. En tillfällig lycka, som härleder sitt ursprung från olycka öch motgång i andra länder, är af alltför kort varaktighet. En nyss vannen erfarenhet lärer oss detta. På medaljens era sida står att läsa ovanlig export och import, öfverflöd på penningar och hittills otänkbara prisförhålianden. Men hvad står att läsa på medaljens andra sids? Jo, öfverspända spekulationer och svikna förhoppningar. En politisk tilldrsgelse af större eller mindre betydenhet utöfvar genast ett lätt märkbart ivflytande på all handel, sjöfart och industri. Jag trorsåledes, att med den gemensamhet i intressen jag anser ega rum alla lånder emellan, vi böra ivgenting försam mä, som kän befordra och öka våra förbindelser med utlandet. Den frig bandeln befordrar och vårdar bäst all inhemsk industri. Talinde bevis hafva vi för denna lära inom eget land. I jemnbredd med handeln, som mer än fördubblat sin rörelse, har industrien i alla sina grenar, såsom landtbruk och fabriker, mångdubblat sina produkter. Fortgå vi på den liberala bana vi nu allvarligen betrådt inom de: ekonomiska lagstifiningen, skola landets krafter så småningom höja oss till en belåtenhet och ett välstånd, jemförligt med rikare och af klimatiska förhållanden mera gynnade lävders. Jag tar mig således fribeter föreslå en skål för handelns, sjöfartens och industriens framgång och lycka inom alla länder. Hr L. J. Hjerta framstälde derefter en skål för de tre nordiska rikena, som framkallade de lifligaste bifallsyttringar. Den var affattad i följande ordalag: När dena studerande ungdomen från de tre nordiska rikenas universiteter första gången möttes att med bvarandra tömma löfiets bägare på vänskap och fosterbrödralag, så fånn deras ungdomliga bänförelse genklang hos de trenne folken, emedan ett inre medvetande sade dem, att grundtankan, hvaraf denna hänförelse alstrades, icke blott tillhörde ögonblicket; utan fasimer framtiden, och med afseende derpå i sin allvarligaste mening ytterst angick ett af de blifvande nödvändiga vilkoren för dessa folks vara eller ieke vara. I erinren eder ock, m. hrr, att det egentkgen var från denva tid som veiksammare bemödanden gåfvo sig tillkänna att få undanröjdt ett af de väsenptligaste ännu återstående materiella hinder, som lågo i vägen för uppnåendet af det sköna önskningsmålet: Nordens treenighet — den nords som består af Sverge, Danmark och Norge; ett hinder som, fastän traktatmässigt tillkommet, underböll en känsla af förödmjukelse och deraf följande missnöje å ena, och af obehag å båda sidor, emedan det gaf en ständig påminnelse om fordna söndringar. Det är sålnnda som than med skäl kan säga, att det efterlängtade och lyckliga resultat, som vunnits genom den öresundska tullens upphörande, har icke bott en omedelbar betydelse uti vinsten af en finansåtgärd, ehuru stor den är i och för sig sjelf, utan ock en medelbar och högre genom tillförsigten att döt blåa band, som ligger emellan Skånes och Selands natursköna stränder, i alla händelser hädanefter endast skall blifva e:t föreningsband. Det är icke här stället att: ingå i en undersökning om, huru problemet af en skandinavisk union skall lösas; dagens ärade gäst har nyss uttalat några sanna och väl sagda tankar om sättei och vilkoren för nationernas närmande till hvarandra i allmänhet och för sammansmältandet af deras intressen: det skandinaviska problemet särskilt innesluter dock grannlaga ämnen för både nationernas och statsmännens begrundande, och frågor om måhända stora ännu återstående ansträngningar eller eftergifter, öfver hvilka ett omdöme icke lärer böra i första hand uttalas på denna sidan Sundet, och gom. allraminst kunna afgöras i förbigående vid ett sådant tillfälle som detta. Men månne det innefattar ett misstag, mine hrr, af vår känsla, om den säger oss, att problemet i alla fall en gång på ett tillfredsställande sätt skall lösas? Månne det är ett missiag, om vi söka skälet till denna föreställniog uti det enkla förhållandet, att trenne naboländer med den geogräfiska belägenhet som Danmarks, Sverges och Norges, — trenne till sin grundkarakter ifrån hedenbös trofasta, redbara och tappra: folk, med stamförvandskap i språk; lynne öeh seder, — trenne folk med samhällsförfattningar, som väl åro egendomliga för hvartdera, men hafva ett gemensamt ändämdl: att försåkra om den med-) borgerliga frihetens bevarande. och skydd af lagen under ett monarkiskt regeringssätt; att dessa trenne länder och folk snart icke mer skola hafva några skiljaktiga politiska intressen; att deras förhoppningar likasom deras farhågor i afseende på kommande öden äro desammaj att de belöfva och måste hafva en gemensam framtid, och att dernti redan ligger en visshet, att föreningen på: ett:eller annat sätt skall komma äf sig sjelf. Vi kunna icke bestämma, i hvilka diplomatiska forraer den skall gestalta sig, ej heller tiden då den kommer till stånd såsom en politiskt afslutad handling, eburu den synes icke kunna vara mycket aflägsen. Men äfven lemnande omsorgen härom för tillfället å sido, veta vi att Danmark, då det tagit lösen för beviljandet af friheten för svenska och norska skepp och laddningar i Sundet,, med. detsamma af fullt bjerta gifvit oss sitt handfäste derpå, aut Dana har med Svea och Nore;återknutit en syskonring, som ieke mera skall åtskiljas, och att de hand i hand skola med gladt mod möta farorna tillsammans, djupt kännande, att förhållanden och vexlingar kunna förestå, i hvilka deras gemensamma välfärd kräfver trohet i lif och död. EN E Det är med detta hopp, m. hrr, som jag på grund af det hedrande uppdrag mig blifvit lemnadt, och förvissad att tolka edert enhöälliga tänkesätt, ber ai få frambära en önskan för fortsatt och tilltagande utveckliog och, förkoffan af. de tre. nationernas lifs: kraft i alla riktningar: i näringar, i vetenskap och konst, i allmän bildning, i spridandet till alla samhällsklasser af kärleken till det sanna; det sköna och det nyttiga, samt för bevarandet till senaste efterverld af deras gemensamma sjelfständighet och boriga frihet. En skål för Sverges, Norges och Danmarks välgång! en skål för Skandinavien 1 Sedan sällskapet efter intagen middag nåvon stund gamenråkat. åtskildes det am...