Bref från Upsala: Den 20 April. De filosofiekandidater, som ej medhunnit sin examen inom den af filosofiska fakulteten bestämda tiden, hvilka, såsom jag hört, endast äro sex, lära haiva iogått till nu tillförordnade kansler, hr grefve Sparre, med anbållan om att, ehuru de först efter den af fakulteten bestämda tiden medhunnit sin examen, få sluia sig till der. s antal, söm åkola lagerkransas vid nästinstundande promotionshögtidlighet. Kanslerns åvar och resolution i frågan lärer redan hafva anländt och skulle innehålla ett jakande svar å den framstälda begäran. Man bör fägna sig å de uoge männens vägnar som sluppo att, för några veckors skilnad i anseende: till examensperioden, vänta vill promotionsfesten anno 1860. Äfven torde man få betrakta den lilla händelsen såsom ett bevis för vederbörandes benägenhet i allmänhet att till en början något lösa på de band, med hvilka skråför ordningen om promotionen fjettrar de unges studier. Men man kan likväl icke veta, huru långt böjelsen för en dylik eftergift verkligen sträcker sig. Derom trde man först nästa hösttermin få en säker erfarenhet, då, såsom det allmänt förljudes, ett iöke obetydligt antal af filosofie studiosi, som icke medhunvit sin examen till nästsiundande promotion, ämna taga examen och omedelbart derefier hos vederbörande anhålla, att utan promotion få erhålla sina magisterdiplomer. Det skall blifva märkvärdigt aw erfara, huru denna anhållan kommer att bemötas, och, i händelse af vederbörandes obenägenhet att efterkomma den, roligt nog att förnimma, hvilka skål nan anser sig kunna åberopa för att motivera ett afslag. Det påstås, att filosofiska fakulteten icke finner sig rätt belåten med den tillförordnade kanslerns sätt stt gå tillväga. Tillförene, heter det, plågade underdåniga suppliker remitteras till fakulteten, innan det höga utlålandet afgafs. : Fakulteten skulle visserUgen, såsom det utanföre förljudes, sjelf hafva till: styrkt ansökningens beviljande och är på det hela icke obelåten med det svar, som afgifvits af kansleren; men den hade dock väntat en remiss, under förutsättning ait fakultetens ledamöter, söm bäst böra kunna bedöma nystan eller skadan för gradualstudi erna af den bevillning, hvarom man anhållit, had bort få yttra sin mening, då decisionsrätten i alla fall tillkommer kansleru. Men de lärde fäderna tor ie finna, att det sjelmyndiga afgörandet af en fråga, som denna gång är en bagatell, står i fullkomlig dtverensstämmelse med embetsmannalynnet hos dinna kansler, som nyss förut visat, att kongl. statuter för universitetet icke utgöra något hinder för honom ati sodtyckligt fatta beslut. —R—