har skett, är ock med de hjelpredor utskottet ha: lemnat särdeles lätt inför domare, som låta beviaälla. Fullmäktige uti riksgäldskontoret stå anklagade inför rikets högloflige ständer, derföre attifondsystemet icke har haft synnerlig framgång, det vil säga derföre att de, i rak strid med de af ständerna sjelfva uti kontorets reglemente meddelade föreskrif ter, icke hafva belastat Sverge med statsskuld på millioner. Ett försvar emot sådan anklagelse är e småsak; vida svårare skulle försvaret hafva ivari emot anklagelsen derföre, att ungefärligen för tyenn: år sedan försök till fondsysiemets införande blifvit sjordt; och derest den välbekanta andan af svens! ir ghet och återhälls mhet hade, i stället för stor men af den äfvenledes beryktade svenska hetsighecen, herrskat vid denna riksdag, skulle en sådan ap klagelse alldeles icke hafva uteblifvit. Skulle statslån af fullmäktige i riksgäldskontore ovilkorligen upptagas och fondsystemet införas utar något beting, eller staten belastas med skuld uta: behof deraf och blott för införande af detta system ? Reglementet har icke ett ord i denna syftning; icke heller skall man förmå framleta ett ord af sämme beskaffenhet uti den fullständiga samling af det högtofliga statsutskottets många utlåtanden och betärkanden under sistlidne riksdag i afseende på statens jernvögar och fondsystemet, hvilken talaren här hål ler i sin hand. Uti alla det höglofliga utskottet: handlingar och uti hvarje reglementets föreskrift i afseende på utbetalning för jernvägsanläggningarne. i synnerhet uti dess 200:de och 201:sta 85, heter det. att medel dertill skola upplånas i mån af behof, och till fyllande af det, som utöfver befintliga disppnibic tillgångar erfordrädes. Visserligen är uttrycket disponibla tillgångar mindre lyckligt och bestämdt och kar betraktas på ganska olika sätt. Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva dock alltid uppfattat det såsom åsyftande de medel, öfver hvilka de egde att förfo ga, sedan efter gjordt öfverslag det af förhandenvarande och med säkerhet förväntade tillgångar blifvi afräknadt, som erfordrades för de under en icke all: för aflägsen framtid förestående bestämda eller sannolika utbetalningar. Af de tillgångar riksgäldskontoret enligt bokslnt vid utgången af år 1854 iegd: kontant i rikets ständers bank, eller nära 2,000,000 rdr bko, och uti räntebärande obligationer ungefärligen samma belopp; och således tillsammans inemo: 4,000,000 rdr b o, var en stor del disponibel; och hade således fullmäktige af kontorets förmånliga ställning, med blicken endast fästad på reglementets ordalydelse, alldeles icke bort anse sig bemyndigade, utan snarare förhindrade att upptaga lå. för jernvägsanläggningar; och förhållandet är ungefärligen detsamma ännu i denna stund. Det!oaktadt gjordes försök till upptagande af statslån, hvars mindre lyckade framgång man nu synes lägga fullmäktige till last. Huru kunde fullmäktige våga et sådant försök ? Skälen dertill voro flerabsnda, hämtade från andra håll än reglementets bokstafliga innehåll, Det kraftigaste var det stora företagets egen beskaffenhet att hufvudsakligen gagna framtiden som också genom ränta och afbetalning på de!upplånade medlen borde egentligen bekosta detsamma, så att icke nutiden af företaget öfver höfvan betungades, såsom det heter uti höglofliga statsutskottet: betänkande n:o 272 af den 5 September 1854. Härtill kom förutseendet, att kontorets egna disponibla tillgångar icke i längden kunde svara emot de betydliga summor, som för jernvägsanläggningar redarv voro anvisade och med all sannoliket vid kommande riksmöten skulle anvisas; Och enär således lår till företaget ofelbart borde och kanske snart nog måste anskaffas, så ansågo fullmäktige, att statsver kets fördel vida bättre skulle kunna ges til! godo, derest de blefvo uppgjorda i tid och medan behbfvei deraf ännu icke var synnerligen stort, än om de skulle uppskjutas till den tidpunkt, då de, ovilkorligen påkallade, skulle tvinga till medgifvande af särdeles bårda vilkor. Den i landet rådande goda penningeställningen var äfven ett af skälen till fullmäktiges fattade beslut. Detta beslut, som under ett riksmöte af en mot: satt fårg med det nuvarande sanholikt och med! något skäl skulle kunna hafva klandrats, såsom af behofvet icke ännu påkalladt; synes hafva att påräknre de -högloflige ständernas gillande, och detta-är för fullmäktige en bufvudsak, såsom en principfråga. Men man ogillar sättet, hvarpå beslutet utfördes, och sill den ringa framgången af den beslutade upplåvingen synes man vilja finna anledning uti dröjs målet med verkställigheten. Att fullmäktige icke försummede att, så fort ske kunde, vidtäga åtgärder för upptagande af lån för jernvägsanläggningar, utan rådplägade: och fattade beslut i detta afseende genast vid det första sammanträdet efter emottagande af au gällande reglemente och långt förr än de :hade i uåder blifvit underrättade om de belopp, somunder år 1855 skulle komma att för dessa anläggningar erfordras, och redan förr: än Kongl; Maj:ts fastställelse å rikets ständers angående denna upplåning vidtagna beslut var meddelad; dett ådagalägger utlåtandet med en särdeles omständlighet och noggrannhet, äfvensom att upplåningen, som tog sin början den 1 Juli samma är, då kontoret i räntebärande obligationer och. kontanta medel ännu egde nära tre millioner, till betydlig del disponibla tillgångar, icke på riogaste sätt blef hindrad deraf, att papper till obligationerna : ännu icke hade hunnit tillverkas, emedan denna -olägenhet afhjelptes genom utgifoa idterimsqvittenser. Enär penningemarknaden ej förr än under de förs a månaderna af år 1856 begynte taga en för upplåningens utförande mindre fördelaktig. ställning, så synes utskottets förmenande sakna giltig grund, att den ringa framgången af låneoperationen vore att söka uti. dess, fördröjda utförande. Äfven om det omöjliga antages, eller att upplåningen utan alla erforderliga förberedelser hade kunnat begynnas samma dag som Kongl. Maj:ts nyss omnämde nådiga fastställelse af statslån kom till fullmäktiges kännedom, så hade efter all sannolikhet utgången blifvit alldeleg enahanda. Vid denna tid eller under vintern år 1855 hade svenska hypoteksföreningar uppträdt på penningemarknaden och utbjudit flere millioner obligationer på vilkor; som uppvägde de högsta, hvilka fullmäkt-ge uti riksgäldskontoret voro berättigade attlemna. Man saknade dock icke anledning till den förmodan, att statens fondpapper skulle blifva fullt så begärliga som de enskilta associationernas, om ock de senare vore något mera förmånliga än de förra, och att större efterfrågan af statsobligationer skulle komma att ega rum, så snart hypoteksföreningarne hade uogefärligen fått sitt penningebelopp fyldt. Men förr än detta inträffade, begynte, såsom redan yttrats, penningebrist röja sig. Härutinnan torde en af orsakerna böra sökas till statslånets ringa framgång. En annan orsak låg påtagligen uti lånevilkoren. Emedan här var: fråga att beträda en alldeles ny bana, som syntes komma att ganska dångt utsträckas, borde man icke för det första försöket med ett fondsystem, helst då irga tvingande omständigheter förefunnos, vid bestämmande af lånevilkoren gå ända till den yttersta gräns rikets ständer hade utstakat. Detta hade varit att skada alla framtida dylika företag. Emellertid synes: hvarken -räntefoten eller kapitalrabatten hafva af långifvare tsgits uti närmare öfvervägande, emedan de obligationer, som voro förmånligast, nemligen med tolf och en half proceots kapitalrabatt vid tre och en half procents rän:a, jemförelsevishögst obetydligt efterfrågades emot dem, som såldes al pari med fyra procents. ränta. Om också dessa låga lånevilkor voro föga inbjudande uti: d ett land, hvarest kapitalet, insatt utiprivatbank, eller ! ot andra bolag, uti fabriks. eiler handelsrörelse, kan st lemna minst 10 a15 procent, så synas de dock hvar h ken hafva varit det enda eller det största hindret : a för länets framgång. Detta låg hufvudsakligen derk utinnan, att obligationerna å låvegifvarnes sida voro te 0 dett 6 w. MA re Ke TR KR EA AE AM ms AMG AA ee et nm Hm EB