bufvudstaden, hvilken vi så mycket hellre I rekommendera till våra läsares uppmärksamhet; som den hufvudsakligen öfverensstäm: mer med och ytterligare utvecklar de åsigte: vi förut i ämnet framstält. Den insända artikeln är af följande lydelse: Ehuru den förtjusning, som uppstod strax efter det öfverste Ericson afgifvit sitt förslag till vestra och Bora stambanornas sammanbindande i hufvud staden, betydligt minskats, finnas dock ännu mång: beundrare af detsamma. Men ju mera fängslande och, om man så får säga, för nationalkänslan smickrande ett sådant bygnadsföretag är, desto nödvändigare är det också att underkasta detsamma er noggranzx pröfning och dervid frigöra sig från hvarje utryck, som det storartade i sjelfva företaget kar uppväcka. I denna likasom i de flesta frågor, som röra jern vägsanläggniogarne, skiljer man icke emellan öfver ste Ericsons utmärkta skicklighet såsom ingeniör och hans förmåga att bedöma hvarest jernvägar eller stationer böra anläggas för att uppfylla landets eller den enskilta ortens intressen i industrieli och kom. imersielt afseende, Inogen, eller åtminstone högst få ifrågasätter väl öfverstens förmåga att med full varaktighet i bygnadssättet framdraga vestra stambanan utmed Skinonarviksbergen och derpå öfvergå de 90 a 100 fot djupa armarne af Mälaren; men desto flere torde betvifla, huruvida sådant öfverensstämmer med det allmännas fördel i afseende å framvida vinst och blifvande anläggningsoch underhållskostnad, samt huruvida läget af -den föreslagna gemensamma baovgården vid Tegelbacken är för hufvodstadens kommersiella utveckling fördelaktigt. Insändaren kan ieke underlåta att uttrycka sin förvåning öfver att denna fråga, som är af så omätlig vigt för hbufvudstaden, ännu icke blifvit på ett mera aktivt sätt omfatiad af dess borgerskap, synnerngast då man ihågkommer att detsamma erbjudit sig att, utan någon slags grsättning, lemna icke allenast lokal för bangårdar, utan äfven den tomtareal, som kan blifva beböflig för banornas dragande genom stadens område. Deita utan alla vilkor gjorda erbjudande af stadens borgerskap har naturligtvis tillkommit under: den öfvertygelsen, att stadens iotressen skulle blifva behörigen bevakade och utgifterna stanna inom de gränsor, som dess, äfven för sndra högst vigtiga företag afsedda; tillgångar lämpligen kunna medgfva, Då detta ru icke synes blitva händelsen, kan icke ingändaren annat än apse det borgerskapet borde offentligt uttala sin åsigt i denna för detsamma och det ssmhälle det representerar så högst vigtiga fråga. De vigtiga skäl, som förmått öfverste Ericson att. med uppoffrande af flera millioner riksdaler, genom en sammandbindningsbana öfver Mälaren samman: knyta de från norr och söder till hutvudstsden :kommande banorna uti en geråensam bargård, kunnpa sammanföras uti följande trenne punkter, nemligen: 1:o Att en stor mängd af gods och passagerare komme att forslas emellar. provinserna porr och söder om Mälaren genom Stockholm, och att transporien deraf skulle i betydlig mån underlättas och befordras ; ; 2:0 Att genom anläggandet af en i stället för tvenne bangårdar skulle uppkomma stora besparingar såväl i bygnadskostnad som i utgifter för telegraf, tjenstemän och arbetare samt för uppeldade reservlokomotiver; 3:0 Att en betydlig statsekonomisk förlust skulle uppstå deraf, att mera än hundradetals karloch hästdagsverken måste dagligen användas för traasporterande af gods och passagerare emellan statioaen å Norrmalm och den å Södermalm. Det uti första punkten framstälda skälet är det, hvarpå öfversten synes fästa största afseendet, i det han, genom vissa antaganden och derpå grundade berskningar, söker visa den stora vinst, som skall komma att hämtas af den dyra anläggningen. Han antager pembigen, att omkring 300,000 skeppund gods af alla slag årligen ankomma från de södra orterna för ait direkte afgå till de norra, och att det vore lågt beräknadt, om detta gods för 16 sk. bko pr sk kunde transporteras från den södra bangården till den norra. Iosändaren antager, att detia är öfverste Briesons meniovg uti den något dunkla framställnin;en å sid. 9 uti baovs underdåniga betänkande. Vidare antager öfversten, ätt 50,090 passagerare under året anlända till södra bangården, och att deras traosporterande till andra stadsdelar, åvgbåtsbamoen och norra bangården skulle kosta 32 sk. bko person, På grund af dessa antaganden beräknar öf versten, att en årlig vinst af 130,020 rdr bkon skulle uppstå för den enskilte resanden eller varuafsändaren. För att visa, huru låg denna hans beräkniog är, samt att vinsten bör blifva än större, tillägger han: hvilken mängd af resande och af varor skall icke dessutom mellan de norra och södra provinserna komma att föras på jernbanan, som icke bör uppehållss i Stockbolm. Hvad de antågna transportpriserna avgår, så synas de väl höga, om man tager i beträktarde hufvudstadens läge och egendomliga naturförmåner. Det finnes säkerligen ingen bufvadstad i Europa, som eger flera tillfällen vill bildande af lätta och beqväma. kommunikationer emellan sina skilda delar än Stockholm; ty dess mest befolkade och rikaste qvarter ligga utmed tillgängli3å och med hvarandra förbundna vattendrag. Detia vår bufvudstads egendomliga läge gör det möjligt, att medelst smärre ångfartyg kunna transporters passsgersre och gods för en ringa afgift och med den största skyndsamhet, från en bangård belägen å Norrmalm till en å Södermalm, — jag antager bär hvad som borde kunna antsgas, nemligen: att bangårdarne komma att stå i omedelbar förbindelse med antingen saltsjön eller Mälaren. Det vore i sanning besynnerligt, om med ett sådant transportmedel pri set skulle blifva högre än 8 sk. bko person och 4 sk. samma mynt per sk8. Detta befordringsmedel är visserligen icke användbart mer än omkring 7 måaader af året, men under de återstående 5 månaderna skulle säkerligen, genom d n enskilta företagsamheten, förbindelsen meltan bangårdarne kunna underhållas betydligt. billigare än hvad öfverste Ericson antagit. Hade öfversten fästat vederbörligt afseende å den lätta och billiga vattenkommunikationen emellan de af jernvägskomiten föreslagna bangårdarne, hvilka båda skulle stå i förbindelse med saltsjön, samt derjemte betänkt, att transitofarten genom hufvudstaden icke kaa blifva af någon betydenhet, emedan dess läge icke är sådant, att den kan blifva medelpunkt för en transitohandel emellan provinserna norr och söder om Mälaren, så hade ban sikerligen icke fr mkommit med den gjorda vinstberäkningen. Men äfven om man skulle kunna anse öfverstens antaganden såsom riktiga, så är den gjorda beräkningen af 130,000 rdr bkos vinst felaktig, emedan den är ofullständig. Man får väl nemligen icke antaga, att gods och passagerare; som komma att föras å denföreslagna sammanbindningsbanan från Heleneborg till Tegelbacken, skulle transporteras utan all afgift? På ett sådant antagande hbvilar dock öfverste Ericsons vinstberäkving, ty om så icke vore, skulle väl afgiften för denna väglängd hafva dragits från den -öfversten avtagit för transporter från södra bangården till den norra. fosändaren är visserligen icke i tillfälle att kunna bedöma buru stor sfgiften borde blifva emellan Heleneborg och Tegelbacken, och han kan således icke upp gifva med hvad summa nvinsten borde minskas, men att den bör minskas och att således öfverste Eriesons beräkning är ofullständig, måste synas hvarje opartisk läsare klart. Personer torde dock måhända finnas, som vilja påstå det saten bör an