dariska nmationalitetens sida, och hvilken tyskarne å sin sida äro färdiga att hvad ögonblick som helst slita i stycken; att man bör uppoffra alla ider, alla sympatier, alla principer, för ett närvarande, om hvilket samma Dagblad så ofta förklarat, att det är onaturligt, hopkonstladt och icke kan ega någon framtid. Allt möjligt skall uppoffras, för att hjelpa till. att hålla samman den äfvenledes helt onaturliga och i alla händelser snart sönderfallande ministerkombination, som för ögonblicket har portföljerna. För sådana vänner må den skandinaviska idn bedja Gud evara sig. Norska tidningarne Christianiapost:n och Aftenbladet uttala sig med värma för det nordiska enhetssträfvandet och emot der Scheelska noten, och det sistnämda bladet uppträder med en skarp polemik emot ea för sina slingerbultar af gammalt bekant författare i Morgenbladet, hvilket sistnämda bla: . senaste tiden visat sig icke rätt veta, p vilken fot det skall stå, hvilket äfven är fallet med professor P. A. Munch, som ; sin tidskrift numera uttalat sig för en nordisk union, ehuru de premisser, hvarigenom han ledt sig till denna slutföljd, äro ytterst kuriösa och bära vittne om hans ingrodda fördom emot den danska nationaliteten. Men äfven inom utlandets press finner ma: dessa ämnen lifligt diskuterade. La Pressbelyser i flera artiklar den Scheelska notes. I en af dessa visar det franska bladet, at: sjelfva hr Scheels ställning och det sätt, hvarp: han uttalar sig, innebära ett bevis på, den danska helstatens onaturlighet. I sin egerskap af holsteinsk minister skulle nemlige; hr Scheel först och främst vara pliktig a! tänka på tyska förbundets, storhet. och bäste äfven om det skulle lända till Danmarks ur dergång; såsom dansk minister åter är han plikt att på allt sätt afvärja hvarje ingrepp frå: tyska förbundets sida. Han kan icke fören: essa båda uppgifter, utan att bli både .e dålig tysk och en dålig dansk. ..Vi meddel: för öfrigt ur denna artikel följande yttrande : Kongressens i London bestämmelser innehålla frö: till. en -allvarsam. fara. De diplomater, som vor: föramlade i Foreign Offiee, hade glömt, att år 1851 en annan sammankomst hade egt rum i Warschau, att denna likaledes hade frambragt ett protokoll, oc! att detta protokoll, i händelse prinsarne af Gläeks burg utdoge, hade förbehållit Rysslands regerand: familj eventuel rätt till arfföljd efter dem (i Holstei: och derigenom äfven, om Danmark-Holstein skall var: en oupplöslig helstat, i Danmark). — Vid sidan af dess: ebestridliga fakta är det klart, att om hr kenseljpre sidenten vere, hvad han icke är, nemligen dansk. skulle han ha lättare att göra sig förtrolig med tan ken på en förbindelse, mellan Danmark och Sverge, än på Danmarks förläning till ezarernas rike oeh följaktligen dess: oundvikliga undergång. — — Det ä lätt att se de naturliga konseqvenserna af traktate: med Sverge 1855. En allians med en stark är bättr: än en allians med en svag, och då vi ha ansett dei nyttigt att sluta ett förbund.med Sverge,. måste v önska att se det starkt. Alltså, för att Sverge ; händelse af ett angrepp skall kunna motstå Rysslanc tills dess allierade i vester komma till bjelp, är de: nödigt att hela den skandinaviska norden förenas ett statsförbund. Arbetet skall då bli lättare... De: är icke nödigt att bevisa. detta genom cirkulärer Ännu mera. Utom en union finnes ingen frälsning för Danmark. Om Sverge blifvit slaget till jorden, skall Ryssland blott behöfva utsträcka handen, fö att bemäktiga sig de danska provinserna, för att icke tala derom, att äfven i den händelse, att Ryssland skulle förhålla sig stilla och Sverge i säkerhet kunn: fortfara att arbeta på sitt framåtskridande, skullc Danmark dock göra orätt i att ieke betrakta tysk: förbundet såsom en för dess nationella sjelfuoppehål-Å. lelse farlig granne. En korrespondent i Independanee Belge fö ster, med anledning af Scheelska noten upp: märksamheten derpå, att dylika uttalande icke kunna ha något anspråk på en varaktigare, politisk betydelse: Man får icke glömma, att politiska personer: åsigter ofta ombytas till följd af deras förändrads ställning, liksom kabinetternas åsigter variera med de olika personer, af hvilka de bli sammansatta Det är rätt kuriöst att erinra sig, att för knapp! tjugo år sedan, uttalade Sverges dåvarande konung, Carl Johan, i ett cirkulär samma omdöme om skan dinaviska idn som herr Scheel nu, nemligen att der är en dröm. I en af de bekanta korrespondenserna til! Vagence Havas, meddelas uti flera fransk: blad Om en gåvg dessa ider bli realiserade, så skol: de förändra de tre nordiska rikenas hela politiska ställning och deras materiella styrka. Sverge, til hvars förmån en dylik förbindelse skulle ingås, skull derigenom nå en betydenhet, som tilläte det at: uppstiga till en stor sjömakt i Östersjön och Nordsjön. Man inser derföre lätt, att dessa ideer äro diametralt motsatta Rysslands, hvars öfvermakt till sjös på detta håll derigenom skulle förminskas. Den ryska Le Nörd uppträder naturligtvis med mycken ifver och flit emot den skandinaviska iden, och ganska lustigt är att se. huru hans argumenter alldeles instämma med dem, som här hemma idislas af den lilla argusiska kohorten; han finner iden opraktisk. barnslig) o. 8. v., ehuru den oförtrutenhet och bitterhet, hvarmed han drager i fält mo! densamma, tillräckligt vittnar derom, att de ryska diplomaterna inge, att den har en stor praktisk betydelse och vuxit till full mandom. Vi ha redan fästat uppmärksamheten på den skrapa, som, under en ursäktande form,iScheels not tilldelas de båda nordiske monarkerna. Le Nord tydliggör detta närmare och på ett för kännedomen om den ryska uppfattningen ganska intressant sätt: Då den danske ministern skref denna fras (om regeringarnes passiva hållning), har han utan tvifvel erinrat sig den gamla oratoriska regeln, att det mest fina sätt, att göra någon förebråelser, består i att berömma honom för förtjenster, som innebära mot1 satsen mot hans begångna fel. Var svenska hofvetså ställning passiv, då konung Oskar i sistl. Juni månad gaf ett så lysande, ja i viss grad officielt mottagande åt: en svärm skolgossar, med hvilken hade förenat sig några demagogiska ledare? då han inbjöd dem till sin taffel och i sitt kungliga palats gjorde les honneurs för personer, som naturligtvis måste få ett stort begrepp om makten af den inskrift de förde på sitt baner, då den lät dem intränga ända in i monarkens boning, dit de eljest aldrig skulle kunnat våga tänka på att komma? Var Zvaerres och Norges konungs ställning vassiv, då han