Ädle menniskovänner! En stackars hustru med tre små barn, hvilkens man, länge sjuklig, nu är intagen på kopphuset, vänder sig till eder, I bättre lottade, med bön om förbarmande i den stora nöd, med hvilken hon länge kämpat. Nu bragt till det yttersta, husvill och i saknad af allt det nödvändigaste till sitt och de efter bröd gråtande barnens uppehälle, griper hön nu till denna sista tillflykt, i förtröstan utt Gud skall genom eder hand sända henne något bistånd. Denna fattiga hastru heter Österberg. öch finnes änbdu i huset n:o 35 Öfra Badstugatan i Maria Församling öfver gården 1 tr. upp. Hören de; faderlösas bön! En enka med fem små -barn, hvars man varit korsångare vid kongl. teatern i 14 år, befinner sig nu i det mest tryckande armod, ty efter mannen ficks ingen pension, utan har hon måst afyttra det lilla som fanns vid hans död. Endast den hårdaste nödvändighet tvingar henne att på detta sätt anropa barmhertiga menniskor om en skärf till sina barn, som numera inte ega någon far. Han sjöng för bröd åt barnen de små, Han sjöng, fastän i bröstet det kändes, Att strängarna snart skulle brista och då — Nöden än värre än förr skulle nå De arma, — om hjelp från Gud inte sändes. Nu har han fått sluta sitt lif och sin. sång, — Och ljuf skall hvilan för honom nu smaka — Ty bland nöd och bekymmer — ack, mången gång Han tyckte vägen till grafven var lång. — 0! hjelpen nu sångarens barn och maka. De nödlidandes adress är: Kimstugatan huset n:o 1, öfver gården 2:ne tr. upp dörren till höger. (Intyg af vederbörande pastorsembeten och ordningsmän, hvilka blifvit redaktionen förevisade, styrka att en stor verklig nöd eger ruin i begge fallen.)