Doi Ian I IDIalu. (Från Aftonbladets korrespondent.) Helsingfors den 21 Mars. Den lika så vigtiga som sorgliga omstöndighet, hvilken fortfarande tager allmänna uppmärksamheten i anspråk, är hungersnöden si landet. Att skörden i de norra länen utfallit dåligt, det visste vi redan tidigt; men sedan glömdes åter hela saken en tid bortåt.--idningarne tego, regeringen företog intet, utan tvärtom framstäldes ännu vid kröningen landets tillstånd såsom det allrabästa. Men sedermera, med ens, uppkallade general Berg, såsom jag redan berättat i mitt föregående bref, en stor del af Helsingfors fruar och förestälde dem, hurusom allmän nöd herrskade i norra delen af landet och att han försökt göra allt för att lindra densamma, samt bad dem nu vara honom bebjelpliga genom iasamling af penningar för detta ändamål. Man såg på hvarandra och uttryckte sin förvåning öfver att intet förut blifvit kändt i denna sak. Visserligen hade något talats derom, men då tidningarne tegat, hade aan ej kunnat ana, at nöden var så stor. Och nu, då saken en gång kommit 3 bane, började man undersöka häru bärmed hängde tillsamman, och se, det befans, att tidningarne väl vetat deraf, men att intet derom fått publiceras. Suomets: hade hela. packor korrespondensartiklar i ävnet, men censuren hade obevekligt hindrat deras införande. ,Heleingfors Tidningars hade äfven fått. underrättelser derom, men det hade gått med. dessa på ssmma sätt. Tidningen Wiborg, som under hela hösten utmärkt sg framför våra andra blad, hade varit den enda som talat derom. Men man hade ej så mycket fästat sig dervid, och sålunda hade en bland landets vigtigaste angelägenheter blifvit dold, troligen. till en början på det, ej hans ryska majestät och hans rättrogna undersåter skulle komma underfund med, att nöd och elände kunde finnas under hans spiras hägr; och siutligen, då saken ej mera kunde döljas, var det naturligtvis regeringen, som ville vis sig hafva tagit initiativet till det ondas afbjelpande och derigenom framstå i en särdet leg vacker däger. . En ansenlig portion galla har emellertid redan blifvit tillblandad i;den ljufva nektaidryck af landets tacksamhet, som regeringeh säkert hoppats) bereda. sig i:denna sak ännu sista andan och trots all uppenbar försum lighet och hjertlöshet. Hvad jag härmed åsyftar är, måhända till er förvåning, ingenting annat än det ädla och varmhjertade bistånd, som svenskarne skyndat att lemöa nödlidande bröder på andra sidan bottniska viken. Ni föreställer er säkert, att den goda gåfvan bort gmottagas lika trohjertadt och gladt, sorå den erbjudits. Öfverallt annorstädes skullb detta säkert också varit fallet, blott icke i Ryssland. Några ord skola vara tillräckliga att förklara saken. Har man icke under långa tider försökt att i Finland utså ett onaturligt Bat och. ovilja mot: Sverge, likasom om det öde, som nått: Finland, icke vore mörkt och vidrigt nog, utan ännu måste. tillsättas med onda passioner, likasom kunde den: stiltje, hvilken råder i fråga om en diskussion öfver alla allmänna angelägenheter, göras mindretryckande genom utkastande af kränkande tillmäleni, lika onaturliga som onödiga, mot det gamla moderlandet, med hvilket Finland i sexhundra år var förenadt? Har man icke under senaste kriget tapnidt rykten om att Sverge skulle gladt sig åt den olycka, ihvilken Finland räkat, att det gillat de engelska ströftågen på Österbottens kuster, gladt sig åt den förstörda handeln? Har man icke:derjemte alltid för fiönarne sökt framställa Sverge såsom till den grad fattigt, ja nästan uselt; att.det med nöd kunde berga sig sjelft, samt utmålat dess: fria press, dess Konstitutionella statsskick. såsom: uttryck endast af en egoistisk depraverad riktning — allt detta naturligtvis i det goda syftemålet att förmå Finland att desto snarare och frivilligare sluta sig till det alls icke egoistiska, det ädla och oförderfvade Ryssland ett sträfvande som äfven, må detta vara sagdt till skam för förnuftets kraft att under. äfven de svåraste omständigheter göra sig gällande, lyckats med mången annars ärlig och god själ! Ni förstår emellertid nu, huru obehagligt det under närvarande förhållanden måste vara för den ryska styrelsen i Finland; att ge landet mottaga bistånd från just den, hvilken men i långa tider med alla upptänkliga ; medel sökt svärta och nedsätta. Säkert skulle också regeringen hölst velåt a:slå de svenska gåfvorna; men sådant skulle ha varit att alltför mycket blotta sitt egetinre för det af hungern skarpsynt blifna folkets blickar. Man köl! således till en början god mini elakt spel, och tidningarne finge tillstånd att publicera den i Stockholm utfärdade uppraanirigen till sveriska folket. En tid derefter har vFinlands Allmänna Tidning tillkännagifvit att en summa. af. femtusen riksdaler riksmynt anländt från Sverge till guvernörsembetena i Uleåborg, Wasa och Kuopio, sam: att dessa medel blifvit använda i öfverensstämmelse med gifvarenas förordnande. Men detta alldeles lösliga, af ingen känd persor Bestyrkta, tillkännagifvande är också det ends vi hittills erfarit i denna intressefulla sak, hvaröfver plötsligt en tät slöja blifvit dragen för allmänhetens blickar; (Vi veta, att flera betydliga summor sedermera inländt från Sverge, men icke ett örd till underrättelse derom, ännu mindre några redogörelser för huru de blifvit använda ha. för: oss blifvit synliga. . Utan tvifvel skall detta hemlighållande af edra gåfvor göra ett högst obehagTERRORN ä