STOCEHOLM den 2 April — Bref från Danmark. Köpenhamn den 27 Mars. Herr Scheels famösa program af d. 20 Febr. utgör alltjemt the topic of the day och kommer säkerligen ännu länge att spöka. Ju mer man betraktar ifrågavarande diplomatiska handling, desto mera indigneras man öfver såväl hela arten deraf, hvilken i sanning tillbör det rentaf otillständiga, som öfver den hänsynslöshet, hvarigenom hr Scheel fått en främmande regering (den svenska) i en rätt kinkig och ömtålig mellanhand. Vitvifla härstädes alldeles icke på, att, så framt den svenska regeringen icke kan undgå att mer eller mindre direkt bemöta hr Scheel och taga hans vanmaningp till efterrättelse, dess uttalande skall blifva i en betydligt annorlunda riktning, än dokumentet af den 20 Febr.; men den gifna följden deraf blir mer än en disharmoni, som åtminstone för första ögonblicket tycks skola bli tämligen svårlöst. Bland annat torde härvid bemärkas blott det, att, om — såsom jag har anledning tro — den svenska regeringen redan till svar på den danska noten af den 18 (som alls icke får sammanblandas med cirkuläret af den 20) erbjudit något af sina bona officia i den emellan Danmark och Tyskland pågående tvisten, vilkoren för ett sådant vänskapsprof synas böra komma att väsentligen modifieras af den omständigheten, att Sverge plötsligen befinner sig ansigte mot ansigte med ett kabinett (det härvarande), som man i samma vefva tvingas desavuera. Det är svårt att tänka sig annat, än att hela grund-: laget för Sverges bistånd åt Danmark mot Tyskland måste blifva betydligt rubbadt, om ej satt på en hazard, i och med detsamma man ser sig nödsakad att i dag tillrättavisa just den, som man i morgon skulle räcka en hjelpsam hand, och äfven om man hos den svenska regeringen skulle ha rätt att förut-. sätta den största möjliga beredvillighet till att in casu skilja mellan en äfventyrlig minister och det danska folket, ja mellan besagde minister personligen och ministeren för öfrigt, låter det sig likväl icke misskänna, att så länge de utländska ärendena härstädes skola handbafvas af en så pass komprometterad herre, som Scheel, hela ställningen, särdeles till SvergeNorge, emellertid också blifvit eller måste snart blifva till den grad falsk och skef, att det icke synnerligt länge kan gå på detta sätt. Att tvenne monarker uti en eller annan hufvudfråga tillfälligtvis enskilt äro af större sympati sinsemellan, än rnåhända visar sig oficielt, är godt och väl, men det behöfver icke bevisas hurusom detta andra, att ifrågavarande sympati icke eger sitt uttryck genom vederbörande minister, innefattar någonting icke blott i konstitutionelt afseende abnormt, men för sakernas gång rent förtvifladt. För ett politiskt maskineri, som hvarje annat, är det icke nog med att drifkraften är att tillgå; det fordras äfven häfstänger och hjul, genom hvilka denna kraft må verka, och när hjulet — här hr v. Scheel — sätter sig på tvären och har en vilja för sig, då är enligt min mening maskineriet i olag Frågan kan då visserligen bli, om det är bjulet som har rätt, eller om det är drifkraften, men klart är att, om man vill att verket skall arbeta, en af de två måste ge med sig och harmoni etableras mellan alla delarne. Jag antydde i mitt sista, att de öfriga medlemmarne af den danska ministåren voro så till vida oskyldiga i hr Scheels senaste dåd, som de först efteråt erhållit riktigt besked derom och först då låtit det bero dervid såsom ett fait accompli, såsom en skedd olyckan. Att de sålunda låtit sig nöja med hwad hr S. på egen hand äfven denna gång företagit sig, är emellertid visserligen äfven detta oförklarligt nog, och det blir så mycket oförklarligare, som det i sanning mer än någonsin hörer mod och snart sagdt desperation till för att följa H. exc. utrikesministern efter på alla hans krumbugter. Det skall verkligen en vidunderlig grad af tillförsigt till, att sålunda. som här vid lag tyckes skola förr eller senare bli följden, ställa sig fullständigt isolerad å de håll, der nägot uppriktigt deltagande kunnat eljest vara att vänta, medan ovädren skocka Big rundtoimkring en. Den utländska posten har i går medfört underrättelseom att Ryssland skulle stält gig på Danmarks sida,; detta är då den vän, som skall bjelpa en ur förläsenheten! men det meddelas öppet ef samma sagesmän, som gifva denna notis, att motivet till detta Rysslands steg är det, att nämde makt eger ett alldeles specielt intresse,, att i närvarande brytning med Tyskland taga hand om det kära Danmark, enär det (på grund af den danska successionsordningen af 1853) peger anspråk på den danska tronen en närmare eller fjermare framtid. Det är ippbyggligt att böra, huru detta sålunda blifver sagdt utan ringaste omsvep och som en sjelfskrifven sak, och man måste medge, att jenna Rysslands vänskap, är af något eget lag. Samtidigt härmed börjar det glunkas om, att å andra sidan det engelska kabinettet, vilket — som jag för längesedan sagt — är ar Scheel personligen allt annat, än välbevåset, måhända redan i detta ögonblick uttagit stt ganska afgörande steg i en riktning vis å vis Danmark, som man närmast skulle kunna yeteckna såsom parallel med de — tyska stornakterna, välförståendes att motiverna dock