UR UGGPO ASKER KIORUORBV PURRSURERAIA SEE ELI6N MARS ALERSKSSALeR professor i Carlson; riksarkivarien Nordström; kyrkoher den Olterström, professor Lindgren obK prosten Tegnår alla, röed undåntagvaf de begge sistnämde; tillstyr kande afslag. N:o 2 om tillägg i 283:4 Ri: Fi frågas om nattralisation ef. utländsk man bifölls-htan disknssion. N:o: 3-0m förändringar i sättet sför sriksstyrelsebe förände i vissa fall lades till handlingarne. Lagutskottets betänkandeh:o 11301 frågas om :äbdring i gällande stadganden om. testamente m. m. blef återremitteradt. Borgareståndet. Diskussion om regeringsrätten. Hr Ekholm vidhöll sin: sisia riksdag. hysta ång! om regeringsrättens olämplighet; att bilda ett-helt nyli embetsverk,: bvartill. förebild funnes,: hvarken i. våt: eller främmånde land, kunde talaren ej gilla. ,Genom utbildad kommunalförfattniog kunde K.; M:t båfrias, från en mängd obetydliga mål... Skälet, hvarföre departementschefen är öfverhopad med göromål, kommer; sig deraf, ätt .de förberedande åtgärderna ej. såsom i. justitierevisionen tillgår, fördelas mellan embetsmännen i kansliet. Hr Björck ansäg nödvändigt att skilja lagstiftning och lagskipning; annars förledes man lätt att. stift lex-in casu. . När regeringen nu har den ekonomiska lagstiftningen, så måste den befriss från lågskipnin gen i dessa mål, i synherhet, som. behandlingen : af desamma gör. det omöjligt för statsråden att egns de stora allmänna frågorna tillbörlig uppmärksamhet. Flera. andra olägenheter af nuvarande förhållande. såsom att målens afgörande hufvudsakligen beror på föredraganden, då de öfriga, statsråden. omöjligep nand egna uppmärksamhet åi, alla förekommande mål m. m., föranledde talaren att gilla iden om er fregeringsrätt. Tslaren hoppades mycket godt af ut bildad kommunslanda, men ,folklynnet är ej sådan alt man nöjer sig med. domen-i en instans. Att ölverlemna. ekonomiska mål åt högsta domstolen vor olämpligt, ty allmänna lagens och de ekonomiska författningarnes tillämpning hyilar på olika grunder. Talareo ansåg likväl betänkligt att nu antaga förslaget emedan, sedan besvärsmålens föredragning fråntagitd statsråden, mån skulle sakna alla garantier för er hållande af skickliga statsråd. . Detta kunde dock framdöles afhjelpas genom förändrade grundlågsstad: ganden.. För närvarande ansåg sig talaren alltså p dessa grund böra afslå betänkandet. Hr Henschen gillade de. af hr Björck anförda sk) för bifall! till betänkandet, Tal. fästade. sig vid oläåmpligheten att lemna ber svärsihålen åt högsta domstolen, , Juristens grundsats I är: fiat justitia et pereåt mundus,; ju mer han fasthåller denna grundsats, desto bättre jurist är han. I administrativa mål måste man deremot i första rummet se på det nyttiga, och ingen vore der: före sämre administratör än en jurist, Den föregående. talarens fruktan att statsråden skulle blifvå sämre. än nu, om regeringsrätten: infördes, kundå tal. ej dela, utan yrkade bifall. — ; i Hr Lallerstedt gladde sig att höra de åsigter, sord af de 2:ne föregående talarne blifvit framstälda, med förundrade sig ått de ej kommit till samma resul tat. De länder äro bäst styrda, hvarest lagskipniog och förvaltning. äro skarpt åtskilda, Hos oss Hafvå deremot juristerna sträckt sina -anspråk, både till statsförvaltningen och korubgens rädkammare. Men man rmäåste väl skilja mellan administrativa och jadiciela mål, Hvilkas afgörande, fordrar helt olika egen: skaper. I de förra är frågan ej blott tvist mellan enskilta personer och mellan personer och saker, utav statens: fördel idgår äfven deri. Juristen har. dere mob att: isett visst feM tillämpa. eh viss lag... Om tillämpbingen af ev administrativ. lag skulle i et wiost falllvaracskadlig; så kän afgörandet uppskjutas och emay lag hos regeringen begäras. Alla administrativa embetstnänhafra nemligen initiativ; men olyckan är att detta icke begagnas af våra administrativa ämbetsmän; i hvuket fall rikets ständer skulle, vara befriade från ed mängd frågor, som. pu -nygselsätta dem: Om jaristens valspråk är fiat justilia et persats mundus,; så bör administratören! vara: summumojus subima injuria,. Redawdå 1734 års landshöfdivgeinstruktion: utfärdades, hade man föreställning -6mi nödvändigheten satt skilja förvaltning och ;Jlagskipning: Att öfverflytta domsrätten i dessa mål till högsta domstolen vöre den olyckliga ste organisation: Förslaget hade visserligen brister. men. sådant vore .najurligtsman skall icke lyckas med: något-förslag; förr än mamw försöker att organi -sera förvaltoingenidesssbelhet: Hr Björcks: betänk; eter, voro, för. talwren Ettvytterligare skal sat 3 bifalla bettokandet; de. administrativa målen skapa ingarstalsmän, men deremoöt skulle-desaåmmas: afskiljande från konseljen! görgsmöjligtsatt dit inkalla poHiiska förmågor..)Dskoaseltativa statsrådsplatserna skulle då kunna intlragas. Komma vi en gång tvi ministerstyrelse,, så skola tälta ministerombyten: menligt inverka på administrativa frågors afgörande, medan .deremot en tegeringsrätt, som bibehåller samma. grundsatser, är oberoende af dylika ombyten. Till bevis derpå, att. något motsvarande regeringsrätt i. andra. länder funnes): anförde otalaren-satt) måb i Frankrike. hade något.sådant i.en afdelring af conseil detat, bestående at. -deutmärktaste embötsinän, hvilka, .oberoende-af vexlingen.i,statsformeiiys alitid bibehållas. — VÄ : aseh fli) ge Hr Bodell föreslog. den:ginväg,.att låta målen: afgöras af statsråden rutan föredragning inför Kongl. Maj:t. Det skulle. vara förödmjukande för en depariementschef att uppvakta, konuugens.7 medregenter, Mycket Yore, ock ipförslaget uppdraget åt.regeringsrätten, som vore. pt rent, juridisk beskaftenhet. Talafen -unnade. gerna; konungen någon lindring: i sitt besvär, hverföre målen diuadeg.öfverlemnas att afgöras af statsråden, men last tills vidare; ty komme på Sverges tron en kraftfull konung, en annam Karl XI, så borde har ikänn återtäga. sin rätt att afgöra besvärsmålen. Talaren yrkade dessutom sfslag, emedan rfegeringsrättensledamöter nöståbingenting skulle få att göra. År Hr Thore) redogjorde för antålet af de på senare tider i statsrådet afgjörda besvärsmål; hvaraf visade sig. ett beständigt stigande, hvarföre defss skiljande från konungen skulle vara nyttigtbåde för det allmänna och det enskilta. Talaren biföll alltså försläget. . f B EA A Hr Rydin trodde, att den förnämsta fördelenaf fögeringsrätten skulle! blifva deoyatt regerimgscätten; i den mån den: blefve kunbig om den mänga olampliga ekonomiska författningar, som finnas; skulle hös Kongl. Maj:t. Kemställa om dessas upphäfvänder Regerivgsrätten kunde dessutom blifva ex plantskola för dugliga statsråd. ; N Or Hosselrot. utgick från de ;kändar omständigheter, att komungens konseljrär ölverhopad med em mängd för densamma främmande göromål samt avt högsta aomstolen redan icke medhinner att afgöra allt hvad den borde. Till att afbjelpa dessa olägenheter skulle regeringsrättem leda. Att fördela högsta domstolen på två afdelningar, skulle motverka önskad enhet i lagskipningen. Tvärtom borde skiftesmålenfråntagas högsta domstolen :ochjemte kammaärfaättsmålen öfverlemnas åt-regeringsrätten. Allmänna opinonen vore det bästa korrektiv mot odugliga statsräd. Hr Wetterberg instämde i detta yttrande... . Hr Gråå fann nyttigt, att samms myndighet som utfärdar: förfättningarne också tillärapsr dem. Med den skerpsiunighet, som mäste förutsättas, hos enter damot hos högsta domstolen, kupde insigten i kameralväsendet fj antagas vara för en sådan främmande, Då högsta domstolen i alla fall måste förstärkas och fördelas på två divisioner, så vore dessutom intet hinder ätt fråd de förvaltande verkeninkalla behörigen qvalificerade personer i högsta domstolen. Regeringsrätten Tore bhoiy upplaga af allmäjna ärendenas beredning, en instivution somej Lada eärdeles förtroende Denna inrättning skulle ej