DRED. EN BERÄTTELSE AR HARRIET BEECHER STOWE. Senare Delen, Ja se, det kan ingen tro hur. mycket hon gör, och det i all tysthet sen, sade Tiff. Ser ni, misg Nina, jag går ofta och funderar på tocke der här ute i trädgården. Se bara på kornet der, som avajar högt öfver ert hufvud! Allt det der har vuxit i sommar, utan att göra minsta väsen af sig — tycks, som kunde ingen se när det har skett en gång. Nu talade de för ow på sitt stora camp-meeting om huru Herren skapade himlen och jorden. Men, ser hi, miss Nina, Tiff har sina tankar för sig han, som ni vet. Och Tiffpåstår och tror, att Herren håller på med att skapa himlen och jorden allt jemt i ett skapande. Tycks ju som kan en se honom görat midt för ögonen på en; och det är kuriöst med de här växande tingen, miss Nina. Tycks alldeles som vore de lefvande kritter, som vi sjelfva. De bär bönorna till exempel — sticka de inte fram så illmariga nere i jordbrynet och ränna så upp i blommor och blad, som ett intet, och slingra sig rundt omkring stången åt ena hållet — och skulle en också binda dem, kunde en inte få dem att gå åt det andra. Hvad de ha satt gig i sinnet på, det kan ingen ta ur dem, bur stillsamma och tysta de än äro! Gud signe er, miss Nina — det är riktigt lustigt, tycker Tiff — ja tycker han sål tillade han och () Se Aftonbladet n: 4—26, 28—43, 45—48.