STOCKHOLM den 28 Febr. Vi fterkomma till en blick på de åtgärder för tiondens afskaffande medelst dess förvandling från en rörlig och efter afkastningen vexlande till en bestämd, fast afgift, hvilka tid efter annan, såsom ett kulturens oafvisliga behof, vidtagits i de flesta europeiska stater. 7; Redan under medeltiden förekommo tiondeförvandlingar. Den tyska så kallade säcktionden (Sackzehnt,) är en sådan urgammal, förvandlad tionde. Äfven i Sverge förekommer från samma tid spår till tiondeförvandlingar. Dessa. voro dock ej beredda genom något lagstiftningens uppträdande, utan sannolikt resultater blott af enskilta öfverenskommelser. Det land, der dessa åtgärder först kommo till stånd genom lagstiftningens bemödanden, var Skottland. Detta skedde redan genom en författning af år 1629, hvilken sedermera bekräftades genom en parlamentsakt af år 1633. Enligt dessa författningar egde hvarje jordegare rätt att få sin tionde värderad, d. v.s. bestämd till ett visst, en gång för alla gifvet belopp, hvilket dock aldrig kunde öfverstiga en femtedel af gårdens ränta. Presterskapet har likväl ej alltid rätt att uppbära hela tionden. Vid reformationen hade nemligen tionden öfvergått i. fromma stiftelsers, kronans, adelns m. fl. händer. Nyssnämde beslut stadgade, att hvarje prest skulle erhålla lön af den tionde, som utgick i hans socken. och beloppet af denna hans lön, hvilket kan vara, mer ej alltid är lika stort med tionden, bestämmes af en särskilt kommission. . Dessa tiondeförvandlingar äro beständiga; den en gång värderade tionden kan ej sedermera rubbas. Den skottska lagstiftningen medger äfven jordegare rätt att inlösa tionden emot erläggande ai sex eller niodubbla beloppet; denna rätt sträcker sig likväl ej till den del af tionden, hvilken är bestämd att utgå såsom lön till pre sterskapet. Huruledes under den första franska revolutionen nästan all tionde i Frankrike upphäfdes, torde vara allmänt bekant. Likväl bestämde nationalförsamlingen ersättning åt de berättigade, deribland äfven åt alla religiösa korporationer, ehuru, när under revolutionens fortgång kristna religionen förklarades afskaffad, de inkomster, som voro anslagne åt dess tjenare, naturligtvis äfven indrogos. Numera är, så-. som bekant, franska presterskapet lönadt af staten. För öfrigt bör man ihågkomma, at: vid den tidpunkt, då den stora revolutioner i Frankrike sopade bort tionden jemte så många feodala missbruk, endast en ringa del af tionden der tillhörde presterskapet. — Alltsedan medeltiden hade en mängd adeliga godsherrar på många orter tillvällat sig rättigheten att uppbära tionde, under förevändning att försvara kloster och kyrkor; på andra orter hade de tillskansat sig samma : rätt med våld eller list; och vid revolutionens utbrott innehades största delen af tionden af Kofvets gunstlingar, som; af konungen utnämda till tiondetagare ofta utan allt afseende på någon kyrklig befattning, på den katolska kyrkans bekostnad förde ett lustigt lif och på ett förargelseväckande sätt förslösade hennes tillgångar. is ; Franska revolutionens exempel är sålunda här föga tillämpligt. I detta hänseende mera fruktbärande torde det vara att erinra, att i Danmark den år 1786 för landtboförhållandenas ordnande nedsatta landtbokommissionen äfven erhöll uppdrag att reglera tiondeväsendet. Resultatet deraf var en författning af den 18 Mars 1796, som uppmanade till frivilliga öfverenskommelser. Då denna författning icke ledde till något allmänt resultat, utkom på landtbokommissionens förslag den ännu gällande förordningen den 10 Januari 1810, i hvilken föreskrefs, att när tiondetagaren och tiondegifvaren ej kunde blifva eniga om förvandlingen, skulle i allmänhet den sistnämde, i några fall den förstnämde, vara berättigad att begära taxering af tionden. Genom denna taxering fastställes tionden till en oföränderlig afgift i spanmål eller penningar, hvilken. afgift sedermera icke ens genom öfverenskommelse parterna emellan kan höjas eller förändras till tiondens utgående i kärfven. Taxeringen förrättas af särskilta tiondekommissioner. Genom en ny lag af den 14 April 1852 stadgas, att der tionden ej inom den 1 Januari 1854 blifvit genom öfverenskommelse fixerad, skall distriktets tiondekommission företaga den vanliga taxeringsåtgärden. Den uppmärksamhet, som i Danmark vid slutet af 1700-talet egnades åt tiondeväsendets ordnande, ledde sannolikt dertill att denna angelägenhet äfven i Norge vann sin fullbordan, och detta till och med tidigare än i Danmark. I Norge blefvo nemligen redan den 31 Juli 1801 kommissioner för hvarje socken anordnade att fixera tionden, och tiondetagarne, som der till en stor del utgjordes af enskilta personer, förklarades oberättigade att vidare uppbära den i kärfven. Grunden för tiondeförvendlingarne var, derest ej genom förening annat bestämdes, att der tionden under 20 år blifvit utgjord på enahanda sätt, samma belopp skulle fastställas för att blifva derefter gällande. Ett slags tionde är i Norge till och med aflöslig, nemligen fisktionden. Aflösningen deraf sker efter 25-dubbla beloppet. De närmare föreskrifterna derom innehållas i lagen af den 20 September 1845 och lagen af. den 5 Augusti 1848. Vända vi oss till Tyskland, så visar sig der ett ännu ifrigare bemödande att icke allenast oråna tiondeväsendet. utan på månoa ställen