det sammanhang och, såsom jag vågar tro, icke med den brist på sammanhang, som det anförda referatet utvisar; hvilket jag vänligen utber miy att å anmärka, öfverlemnande åt red:s benägna afgörande, huruvida det må anses skäligt att såsom beriktigande få införd den del af mitt yttrande, hvarifrån uttrycken blifvit återgifoa, när detsamma hunnit uppsättas och justeras. Stockholm den 26 Februari 1857. L. J. Hjerta. (Insändt.) Af tidningarne har jag funnit, att konstitutionsutskottet beslutat anmärkning mot konungens rådgifvare för medgifvandet åt Köping-Hultbolaget att lyfta någon del af den, utaf detta bolag i statskontoret leponerade säkerhetsfonden. Med den kännedom jag, :om af K. M:t varit förordnad att vara ledamot i Köping-Hultdirektionen, om saken eger, har, enligt min bästa öfvertygelse, konstitutionsutskottet saknat srundade skäl till denna anmärkning. Ehuru jag cke tviflar att densamma af rikets ständer, upplyste ym sakens verkliga ställning, skall underkännas, har jag dock ansett mig pliktig att meddela följande upplysningar om förhållandet åt den stora allmänheten utom riksdagen, som väl med mig funnit anmärkninsen gjord, men ej kan vara — eller blifva — i tillfalle att bedöma dess rättmätighet. Uti den skrifvelse, som rikets sjjnder under den 2 3eptember 1851 afgåfvo till K. M:t rörande denna jernvägsanläggning, uppgifvas de grunder, på hvilka ett bolag för ändamålet skulle få bildas, deribland äfven bestämdes, att arbetet skulle vara fullbordadt till 1855 års slut, dock utan att något vite för ett motsatt fall stadgades. 1 slutmeningen af samma ;skrifvelse villägges den anhållan: att K. M:t täcktes meddela de ytterligare föreskrifter, som K. M:t kan finna nödiga, ej mindre för befrämjande af företaget, än nock för betryggande af statens rätt och beredande af ndet allmännas fördel c. — Uti det, i öfverensstämmelse härmed, under den 13 Nov. 1852 utfärdade privilegium för Köping-Hultsbolaget stadgas i den 4 S, att bolaget skulle, innan jernvägsarbetet började, såsom en säkerbet för detsammas utförandev i statskontoret deponera 200,000 rdr bko, hvaraf 100,000 rdr skulle återställas, då anläggningen gjorts till hälften färdig, och återstoden då allt var genom bolagets försorg på föreskrifvet sätt fullbordadt. Derestjernvägen icke inom föreskrifven tid på detta sätt fullbordas, hade bolaget förverkat till svenska staten det belopp af depositionen, som vid den bestämda tidens förlopp i statskontoret innestod. Den sålunda föreskrifna summan blef vederbörligen af bolaget deponerad ianan arbetet började. Detta fortskred, såsom Sverge — och nära nog hela verlden — vet, trögt och långsamt, hvartill hufvudsakliga orsaken var, att icke nödig kapitalstyrka genom full aktieteckning vid arbetets företagande var beredd, hvilket förhållande, då det lätt genomskådades af den engelske entreprenören, som åtagit sig arbetets utförande, gjorde denne liknöjd och krånglig, samt slutligen kom honom att alldeles upphöra med: arbetet. Att då bereda tillgång till detsammas fortsättande, vid en genom kriget betydligt stegrad räntefot, visade sig ytterst svårt. De engelska intressenterna vände sig flera gånger till de svenska ledamöterna i direktionen med begäran, att man antingen hos svenska staten eller af enskilta medborgare skulle söka något biträde, hvarigenom förtroendet för saken inom England skulle kunna höjas; men något så beskaffadt stöd från vårt land kunde ej beredas. Hr Sadleir, som då lärer egt ett stort förtroende i England, och i hvars händer de engelska bolagsmännen synas hafva lemnat denna angelägenhet, föranstaltade emellertid periodiskt sådana remisser, att arbetet här i landet någorlunda kunde uppehållas samt materialier i England anskaffas. Ändtligen uppstod fråga om tillgångars beredande genom lån å de sedermera så ryktbara obligationerna. Detta beslutades af bolaget vid ett sammanträde i Göteborg under sommaren 1855. Den andel af dessa obligationer, som var förbehållen aktieegarne på mycket förmånliga vilkor, hade de engelske intressenterna, på ett föregående möte i London, förklarat sig villige att öfvertaga. De härför inflytande medlen voro dock dels anticiperade genom för jernvägen uppköpta effekter, dels ej tillräckliga att med nödig kraft drifva arbetet. Försäljningen af de återstående obligationerna gick trögt. -De engelska ledamöterne af direktionen klagade häröfver, samt öfver svårigheten att under sådant förhållande uppehålla arbetet, förayade sin önskan, att man inom vårt land måtte gifva något tecken till intresse för saken, samt på detta sätt lätta operationerna i England. Det var då som jag inom direktionen väckte det förslag, att man borde ingå med underdånig ansökan till K:M:t om rättighet för direktionen att få lyfta någon del af bolagets deposition i statskontoret. Jag kände ganska väl lydelsen af 4 i privilegium, samt att bolaget enligt denna icke eger någon rättighet härtill; men jag kände ock, att bolaget, enligt bok, hade uti företaget nedlagt en summa af bko rdr 2,283,000, för hvilka penningar jernvägen åtminstone till stor del inaebar valuta, samt ansåg, såsom jag ännu anser, att bolaget derigenom var vida mer intresseradt i sarbetets fullbordande än genom faran att förlora den andel af nämda summa, som utgjordes af dei statskontoret deponerade 200,000 rdr. Då det dertill syntes mig staten värdigt att åtminstone på något sätt räcka sin hand åt uppehållandet af ett allmänt nyttigt företag, synnerligen då detta utan någon risk kunde ske, tillstyrkte jag på det kraftigaste jag förmådde hos civilministern, att den underdåniga ansökan måtte bifallas. Att verkan af detta K. M:ts medgifvande skulle i England blifva förmånlig, var nog att förutse, och den visade sig äfven sådan, såsom af underrättelserna från detta -land inhämtades. Men olycksmåttet var ej ännu fullt! De då af ingen annän tänkte, oerhörda, bedrägerier af Sadleir och dennes sjelfmord störtade såken snart derpå i en afgrund, från hvilken endast engelsk företagsamhetsanda väl någonsin skulle vilja försöka, såsom nu sker, att draga den. Man torde af denna, måhända nog vidlyftiga framställning finna, att det icke var till följd af rikets ständers föreskrift som säkerhetsfonden för arbetets fullbordande af bolaget deponerades, utan att detta försigtighetsmått vidtogs af K. M:t, som ansett detsamma behöfligt och som således egde obestridlig rätt att, efter sig företeende förhållanden, deruti göra den förändring, som med det afsedda ändamålets vinnande var förenlig. Jag förmodar att icke någon svensk man anser sig vilja framstå med den förklaring, att det ändamål, som med oftanämda säkerhetsfond sökts, bort vara, att svenska staten på detta sätt skulle beredas en utsigt att i en knapp vändning komma i besittning af 200,000 rår på bekostnad af ett enskilt bolag. I sådant fall hade visserligen staten rätt, genom K. M:ts medgifvande att få lyfta en del af denna fond, blifvit förnärmad, då man, i motsatt händelse, kunnat på ett bräde, göra sig ett godt kap af hela summan. Men förnuftigtvis får väl icke något annat ändamål med: denna. deposition sökas och antagas, än det af K. M:ti bolagets privilegium angifna, att nemligen utgöra ett band på bolaget för arbetets utförande på bestämd tid, hvilket försigtighetsmått må anses förklarligt med ett bolag, som — såsom sådant — vid tiden af dess stiftelse icke egde någon annan säkerhet att prestera. Annorlunda var förhållandet då K. M:t fann för godt att, till sakens befrämjande, låta återställa bolaget en fjerdedel af denna säkerhetsfond, sedan bolaget enligt bok i företaget nedlagt den förut angifna summan, motsvarande nära hälften af det kapital, -som till anläggningen af hela vägen erfordrades.. Ingen förnuftig och partisk menniska lärer väl förneka; att i de sålunda inom landet nedlagda betydliga summor förefans ett mångdubbelt starkare band för arbetets fullbordande, än uti den först deponerade säkerhetsfonden, kn TA RN ch JM NN mn mo 6 ed fe Sr ft för