tällning om förbättring i indelta armens afiöning ånyo framkallat yrkanden, att detta befäl, till likhet med det värfvade, måtte ställas på kontant aflöning 0. 8. Vv Ett dylikt försök har visserligen, ehuru ej till nytta för armån, blifvit gjordt i sammanhang med 1833 års lönereglering, då icke blott det nya och tillökade befäl af andre kaptener och andre löjtnanter m. fl.,i fredstid oumbärligt för beväriogsmanskapets exercerande och i krigstid afsedt till stam för befälet vid tredje eller fältbataljon, i allmänhet stäldes på kontant aflöning, utan ock en del at de indelta regementernas boställen indrogs till statsverket, mot ett vederlag i penningar, som redan länge visat sig otillräckligt och icke motsvarande hvad dermed afsågs. Derjemte har statskassan till sig indragit befaålets hästhemmansräntor vid. de afsutne kavalleriregementerna. Dock, att än vidare fortgå på denna väg, vore att systematiskt undergräfva indelningsverket. Att deremot till denna inrättning återgifva hvad den ursprungligen egt — men förlorat — skulle betrygga och försäkra dess bestånd, simt bafria statsverkat från tillskjutanda af ytterligare fyllnadsbidrag. (Forts. följer.) Ti redaktionen af Aftonbladet. Aftonbladet för sistlidne gårdag meddelar bland underrättelserna från ridd. och adelns plenum samma dag, att hr Hjerta, med anledning af den kongl. propositionen angående tulltaxan, uttryckte sin tacksamhet för och tillfredsställelse med det afgifna, hvarvid han i synnerhet fästade sig vid tillåtelsen att införa engelskt jern; samt vidare: erkännande det riktiga uti att tullen bör sättas låg med afseende på nödvändighetsvaror, varnat tal. för att slå söfver på motsatt sida, så att intet skydd gifves åt de inhemska näringarne. Eburu större delen af de här citerade orden återfiaa:s i mit yttrande, förekommo de likväl inga!unda i det sammanhang och, såsom jag vågar tro, icke med den brist på sammanhang, som det anförda referatet utvisar; hvilket jag vänligen utber mig att få anmärka, öfverlemnande åt red:s benägna afgörande, huruvida det må anses skäligt att såsom beriktigande få införd den del af mitt yttrande, hvarifrån uttrycken blifvit återgifoa, när detsamma hunnit uppsättas och justeras. Stockholm den 26 Februari 1857. L. J. Hjerta.