Men, kom nu, Lettice, nu-har jag tagit alla blommor jag behöfver — tag nu bort de öfriga. Mitt tebord Har uppstått likt verlden ur kaos, sade hon, i det hon sopade tillsammans en hög förkastade vinrankor, löf och blommor. — Ack! jag har :alltid sen känsla af ånger, då jag slutat att ordna mina buketter, då jag tänker på att jag plockat så mycket mer än jag behöfde. De stackars blommorna sänka sina hufvuden och se på mig förebrående, som ville de säga: Du behöfde oss inte, hvarföre lemnade du oss då eji ro? s Åh! sade Anne. Lettice skall befria dig från det bekymret: Hon har passion för blommor, och skall af dem du föraktat snart sätta ihop en hel mängd buketter. Lettices bruva kinder roånade vid detta beröm, i det hon lutade sig och sopade tillsammang de förkastade blommornai sitt förkläde, Hvad hafva vi här? frågade Anne, då Dulcimer, klädd med högst ovanlig omsorg, kom bugande uppför trappan, framräckande ett papper -på en bricka. — Bavars, så fiffigt! Papper med förgylda kanter, doftande af myrrha och ambrav, fortfor hon i det hon bröt förseglingen:. Fvad :kan det vara ? Magnolia Groves trubadur utbeder sig ödmjukligen mr och miss Claytons samt miss Gordons närvaro vid en operaartad representation, som kotomer att gifvas här denna afton klockan åtta Ganskå bra sammansatt! Jag förmodar någon af mina lärjungar varit handsekreterare. Dualeimer, det skall bli oss ett nöje att komman : Hvar i all verlden har han kurnat få tag i de der charmanta fraserna ? sade Nina, sedan han aflägsnat sig. Åh, jag sade dig jup, svarade Anne, patt han var förste favorit hos den förre egaren, hvilken plägade taga honom med sig hvart han for, just som folk stundom gör med favoritapor; och jag tänker att han stått och hängt utanför månget teaterhus och väntat på