STOCKHOLN don A0 FeDP, De förhoppningar, som man vid tiden för det senaste fredsslutet sökte ingifva finnarne om en förbättring i landets ställning, om ett nytt tidehvarf af upplysning och reformer under kejsar Alexanders milda spira, ha redan helt och hållet uppgått i rök, liksom de granna förespeglingar om ett nytt fredens och civilisationens system i Ryssland, hvarmed Times vid samma tid sökte trösta den engelska allmänheten öfver den förhastade och för engelska nationalkänslan kränkande freden. De skildringar af ställningen, som vi förut erhållit från vår korrespondent i Helsingfors, bekräftas fullständigt af följande från tillförlitlig källa oss tillhandakomna enskilta meddelande: Det ges ögonblick för den menskligaorganismen , då blodet -drifves till svallning, blicken blir sväfvande och bröstet pressas samman; han kan ej andas, han saknar luft, och får han den ej, springer någon lifsådra och döden kommer. Afven för anden gifves det sådana ögonblick, då han i ångest ropar efter luft, luft! — Ja, för hela folk gifves det stunder af förqväfning. Måhända att ni, som lefver i ett friare land, ej rätt kan fatta hvad en sådan politisk, förqväfning vill säga; man måste upplefva den för att förstå dess vidd. Men föreställ er då, att ni dagligen ser — icke männer mördas, qvinnor misshandlas, barn krossas — ty sådana gräsligheter ha dock sin öfvergång — men lagarne förtrampas, under sken af välvilja och faderlighet, landets merg utsugas af giriga vampyrer, som ge sig sken af landets välgörare, allt flera hjertan förbrännas af egoism och intresgelöshet, allt flera sinnen böjas för maktens orättmätiga bud, mängden, försjunken i dagens små bestyr eller nedtryckt af lifvets nödtorft, blind för det smygande förderfvet, och att ni jemte allt detta ser länkarne af de kedjor framblänka, hvilka småningom draga sig allt tätare och tätare omkring ett ungt folks knappast vaknade lifsandar, att ni hör vingslagen af -den gam, som kretsar allt närmare och närmare, för att slutligen störta ned öfver det utsedda rofvet, och ni skall än en gång förstå, att brända byar, härjade tegar och massor af lik icke äro den största olycka, som kan drabba ett folk, och att en långsam vandring mot ett förutsedt förderf är vida olidligare än den hastigaste undergång. Lägg härtill ännu den stumma tystnad, hvarunder man, med öppna ögon, uttager det ena steget efter det andra, lider den ena kränkningen efter den andra, och ni skall åter förstå detta behof af luft, som drifver mig att skrifva er till. . Efter detta kunde ni möjligtvis tro, attnågra mer än vanligt kränkande åtgärder vidtagits i vårt arma fädernesland, och hviika jag nu ginge att förtälja. Det är dock icke så. Dertill har ju politiken alltid varit: för fin och för mycket. stäld på framtiden. Jag har, snart gsagdt, ett enda våldförande af våra lagar, ett enda kränkande af personliga och politiska rättigheter, en enda olycka för landet att nämna, och den nämnes med generalguvernören Bergs namn. Honom måste den äran medgifvaz, att på samma gång kunna gälla som :en typ för-en rysk embetsman; väl icke af det äkta ryska, men af det vidriga äkta kosmopolitiska slaget, och som en inkarnation af det folkliga och menskliga rättigheter föraktande styrelsesätt, som kallas patriarkalism. Det kunde vara en intressant psykologisk uppgift, att gifva en genomförd framställning af hans karakter, om man ens får gifva detta namn åt en individualitet, hvars mest framstående drag är: en total brist på karakter, d. v. s. principer, grundsatser. Man möter stundom i lifvet vissa blodoch känslolösa naturer, för hvilka en låg girighet eller en lika låg äreoch maktlystnad är den enda passion de bembära allt, till och med de heligaste intressen, såsom offer, och för hvilka heder, ära, samvete på sin höjd äro masker, som efter behof påtagas, för att skaffa utvägar åt tillfredesställandet af denna passion. Fogar det sig då, att ett lands väl eller ve lägges i händerna på en sådan själlög, spindelartad individ, och får han tillfälle att i stort utveckla hela sin naturs vidriga egoism, finnes knappast ett manligt sinne som ej skall förbanna det system, hvarur han framgått och hvaraf han uppbäres. Men läte jag förleda mig af ett sådant psykologiskt intresse, vore fara värdt att mitt bref kunde växa till en broschyr. Jag åtnöjer mig att framhålla några data ur hans verksamhet som generalguvernör. ; Ni fattar lätt naturnödvändigheten för en faderlig styresman, sådan som grefve B., att smickra andra och smickra sig sjelf. Såsom ett verksamt medel härtill företog han äfven förliden sommar en resa genom landet. Likt en räddande engel, ilade han från den ena gränsen till den andra. För hvarje bonde hade han en helsning och för hans klagomål och petitioner ett lyssnande öra; för hvarje trafikerande ett hugnesamt löfte om förbättringar och understöd; för hvarje prest ett knäfall framför altaret i hans kyrka. Denna senare exereis hade bort förefalla en ålderstigen man för tung att upprepa fyra till fem gånger om dagen. Men hans excellens är van vid sådant. Medan det heliga kriget pågick, våren 55, stod han såsom en sann herrans IA 28 fe JAA OL ae ÖT IR AK