len, sedan ungefär samtidigt dermed hr Leopold v. Meyer, Ritter mehrerer Orden, producerade sig ett par qvällar i janitscharmusik på fortepiano, och fru Clara Schumann på samma instrument novaliserade litet för oss, har härstädes ingen utländsk solist låtit sig höra, och det ser nästan ut, som om säsongen alldeles skulle komma stt sakna detta slags illustrationer. Kellermann, som, i förbigående sagdt, litet längre fram beger sig till Stockholm, har ett par gånger strukit sin violoncell på hofteaterns soirber, men äfven detta har endast varit ett lysande undantag. Deremot ha vi en tid bortåt haft på en gång tvenne — konstberidaresällskaper, hvilka egge haft att glädja sig åt allmänhetens animerade Paaskjönnelse,. Köpenhamnaren har en svaghet för konstberidare och, tilläggom, han är icke härvidlag så synnerligt nogräknad. Han håller verkligen tillgodo med mycket, som man annorstädes skulle lätt tröttna vid. Tvenne beriäsenirnppea som, utan att någondera kunna sätta på hästryggen en enda någorlunda hygglig amazon (om skönheter vill jag ej tala), dock hafva hvarje afton fullt hus, skulle på andra ställen synas en komlett vidunderlighet, men här lyckas detta proiom förträffligt. Är det att anspråken på qvinligt behag här äro mindre stora äm anrorstädes, eller är det att man för konsten, det vartistiska i prestationerna, förbiser sådant tillfälligt yttre som ungdom, täckhet, ett par skälmska ögon och en näsa af åtminstone någorlunda ordinära dimensioner? Hvad vet jag? För sommarförlustelserna arbetas här oförtrutet midt i vintern. Kapten Carstensen är död, men löjtnant Garde lefver. Det är Garde, som efterträdt C. såsom Alhbambrabolagets byggmästare och homme daffaires, Det stora pmoriska palatset, .som skall bli Alhambras hufvudbyggnad, lyfter sig redan-efter Carsten