Några ord om en sed eller osed vid unlvörsi. tetet. Af unga män, som slutat sina studier vid universitetet, i synnerhet af dem, :som ämna sig in eller redan ingått i embetsverken, och derföre med större frihet våga yttra sig om det akademiska studiiväsendet, hörer man klagas öfver kollegiiläsningen, som allt mera utbredt sig i nyare tider och blifvit en nödvändighet. Vi sade, att i synnerhet de, som med sina studier afse inträde i embetsverken, föra denna klagan; men den delas äfven af dem; som studera till den filosofiska graden. Kollegiiläsningen lärer först och främst medföra den olägenheten, att den är åtföljd af icke så obetydlig kostnad, ty kollegiiläsning, som förbereder till offentlig examen, är likväl sjelf en privatangelägenhet, som kostar penningar, nemligen till den, som gifver kol egiet, denne må nu vara en ordinarie eller extra ordinarie läfare, Nu kunde någon fråga, om denna kostnad kan våra så synnerligen stor, då ett så kalladt kollegium, en gång neädskrifvet och bland de studerande tillfgangligt, måtte kunna för skäligen billigt pris erhållas i afskrift eller, i ännu bättre fall, till låns bekommas. I vissa fall, det vill säga i vissa grenar af de akademiska studierna, torde detta visserligen ;åcke vara omöjligt, men deremot säges det, med :tämlig trovärdighet, att detta ingalunda är det all:männa fallet. dels derföre, att det så kallade kolle:gium kan komma att terminligen undergå en större eller mindre förändring, som medför nödvändighetev .att känna den färskaste och sista redaktionen, dels derigenom, att vissa examinatorer fordra för examinandens admission till examen privatlärarens admission, eller, till det minsta, hans intyg öfver examinandens kunskapsmått; hvilketdera examinatorn fordrär, hafva vi icke med full säkerhet inhämtat. På sådant sätt blir det ju för examinanden en ren nödvändighet att underkasta sig kollegiiläsningen, företagen med biträde af en privatlärare, och om denna läsning medtager flera terminer, så är det lätt insedt, att kostaaden, i synnerhet för den mera obemödlade, ice kan blifva så obetydlig. Detta akademiska Yörhållande, om det verkligen eger rum, hvarom en hvar eger skäl att söka upplysning, är icke oförtjent af offentlig uppmärksamhet. Vi, erinra oss från vår egen studenttid, att kollegiiväsendet redan då existerade, och förmodligen har det af ålder funnits vid universiteten både utländska deh inländska sådana. Men så vidt vi erinra 08Ss, var ej examinanden tvungen att taga kollegier, i fall han ej önskade det och ej ansåg sig på annan väg kunna komma i besittning af det erforderliga Ikunskapsmåttet, ehuruväl beklagligtvis — det erinra wi oss — den opinionen då var gängse, att omtanJkan att taga sådana kollegier af vederbörande exa,.minator ansågs såsom en förtjenst — han gaf ofta :sjelf dessa kollegier — och att en sådan omtanka sberättigade till ett vissare hopp än eljest om examens lyckliga utgång, och någon gång, trodde man till och med, äfven utan de erforderliga kunskaperna. Vi lemna derhän, huru härmed kunnat förhålla sig; vi hafva blott velat erinra om, huru med kollegierna fordom tillgick, och till hvilken å ena och andra sidan skadlig opinion kollegiiväsendet kan gifva anIedning, om det ej bedrifves med måtta och försigtighet. Att vid-de utländska universiteten, på många ställen åtminstone, så vidt vi erfarit, privatundervisningen tagit så öfverhand, att större delen af amdervisningen betalas, ehuruväl det finnes ett tillräck Bigt antal ordinarie lärare på stat, i utlandet mycke! bättre lönade än hos oss, det synes oss icke vara et! förhållande för oss att åberopa till efterföljd. ; Kollegiiväsendet är visserligen ingen godtycklig je gng och behöfver icke betraktas blott och bar som en penningnot. Det har nemligen utveckla sig ur universitetsförhållandet, uppkommit af behof vet, har haft sin nytta och nödvändighet och ha det kanske ännu i dag. Det var fordom icke mins behofvet af läroböcker, som gjorde kollegierna nöd: vändiga, och kollegier behöfras ännu i dessa tider åtminstone kunna de medföra ganska mycken nytta såsom kommentarier, belysningar och repetitorier Ty då vid en examen en läroboks hela innehåll icke kan blifva föremål för examinatorns undersökning utan det är det väsentligaste, sjelfva kärnan af inne hållet, han söker utröna, huruvida denna är inhäm tad eller icke, och då denna kärna lättare och säk rare ur läroboken extraheras af läraren än af exa minanden, så är kollegiet redan derigsnom fullt be rättigadt. Således ingen obetingad förkastelsedon öfver kollegiiväsendet. Vi önska endast frihet fö examinanden att sjelf rådfråga sitt behof af priva biträde, och att detta biträde må sökas hos privai lärären, som icke eger lön på stat och som icke all tid är lycklig nog att få åtnjuta ett af våra dagar bättre stipendier, hvilka i alla fall numera icke be trygga hans subsistens. Privatläraren gör fullt skö för de måttliga kollegiimedel han kan uppbära. Vi önska således endast. att kollegiet måtte gifva af privatläraren — om den ordinarie, offentliga 13 raren, som sjelf examinerar, gifver kollegier af ek nomiskt behof, så bör denna för honom obehaglig nödvändighet häfvas genom lönförhöjning — 0C derjemte önska vi, att i ingen händelse kollegiiv5 sendet utsträckes derhän, att det uttränger lärobc ken, ty en sådan är af största vigt och bör nu mer kunna finnas för hvarje gren af akademiskt studiun