det gäller peniningefrågor som angå medlemmar af.den. kungliga. familjen, lätt tolkas. så-: som utgången från en fientlig sin-esstämning emot den person, hvars fördel det gäller, eller emot; det kungliga huset på det hela. Under erkännande att det är en rätt slug beräkning att söka få ett sådant föreställningssätt så allmänt som möjligt, torde dock den egentliga källan till det anförda förhållandet. böra sökas i det konseqventa bemödande; som ifrån mer än ett sskel tillbaka ägt rum, att göra den obegränsade och blinda hängifvenheten för allt kungligt till en. integrerände del af allmänna föreställningssättet. I allt fall behöfves det dock inför det oförvillade förståndet icke någon lång vederläggning af påståendet, att man skulle anse en prins mindre kunnig, ädelsinnad eller hygglig i sitt väsende, antingen hans årsunderbåll belöper sig, till några tusen; riksdaler mer eller mindre. Vi kunna också. genast afskära denna anmärkning dermed, att äfven de allrahögsta begrepp i alla möjliga afssendeh om H. K. H; ing Oscars personliga egenskaper icke skulle inverka på vår oförgripliga tanke; att den begärda apanagesumman är dubbelt större än hvad som behöfves. : Man har vid åtskilliga tilifällen, till jemförelse med hvad monarkerea i Europa kosta, citerat bland annat det förKållande, att presidenten i Förenta Staterna, som regerar öfver 20 -millioner -menniskor och ett af de mäktigaste riken på jorden, ioke har i årligt underhåll mer än 251000 döllars, mötsvärande 100,000. riksdaler riksmynt. Det är billigt att medgifva, att med de plägsedor, som af ålder inrotat sig i vår verldsdöl, der nationerna .äro vana att se regenternes personer omgifna af en viss hofoch statslyx eller, såsom en tidming en gång kallade det; af royauteens imposanta emblemer, vore det svårt alt sätta i fråga, och omöjligt att med stöd af den allmänna meningen genomdrifva ett försök att nedsätta en . civillista i något konungarike till likhet med den amerikanske presidentens. Än mindre höfves det att tala om det underhåll af några få tusen francs, med hvilket: presidenten i schweizitka förbundsregeringen, som regerar en folkmängd ej mycket mindre än Sverges, åtmöjes. Monarkien har dartill för många snyltgäster bland alla klasser, som dels vilja mätta sig af de smulor söm falla från det kungliga bordet, dels värma sig vid den kungliga praktens solsken. Men bäraf följer dock icke, att en yngre prins i ett så föga rikt land som Sverge skall för sina årliga utgifter behöfva hälften mera, än regenten. uti Amerikas Förenade Stater. Blotta jemförelsen, använd här, torde vara nog att vägleda den oväldiges omdöme; För det första kan ur politisk synpunkt icke någon fördel vinnas deraf, att en yngre prins, som icke. har några regeringsåligganden, blott och bart derföre att han är prins skall doteras.med:: den frikostighet; att han kan samla omkring sig ett hof, dermed öka begäret efter ett yppigt lefnadssätt, skapa genvägar för aspiranter och lycksökare och sjelf sättas i tillfälle att utvidga det sidoinflytande, som, äfven med egen öfvertygelse och de mest fosterländska afsigter på det hela, dock icke alltid torde kunna vara fritt från den menskliga svagheten att företrädes vis göra sin vilja gällande, och som, sträckt utöfver vissa gränsor, icke öfverensstämmer med ett konstitutionelt förhållande. Grundlagens stiftare hafva bestämt, att åt prinsar af det kungliga huset icke må anslås lifgeding. Hvad har väl afsigten kunnat vara med detta förfogande, som allmänna tänkesättet dock ansett. ganska: visligt? Hvem vet; om grundlagsstitftarne icke här vid förbudet mot lifgeding haft i tankarne ungefär detsamma: sem i en annan form framträder såsom. apanage; det vill säga, en viss förläning åt en prins att behållas för lifstiden. Väl menas med lifgeding egentligen förläning af jord eller andra kronans herrligheter, med rättighet att för lifstiden få taga inkomsten deraf; men resultatet blir i alla fall ungefär detsamma, antingen inkomsterna ingå i qvartaler från statskontoret eller i: direkt uppburna räntor från de skattskyldige. Utan att dock vilja mn att i grundlagen skulle ligga något förbud eller ens någon fingervisning emot alltanslående af: apanage åt de kungliga prinsarne, en tanke, som vi icke vlja göra gällande, tyckes dock : nämde bestämmelse i alla händelser tillkännagifva en hos grundlagens stiftare rådande åsigt, att prinsar af det kungliga huset icke behöfde af staten sättas i tillfälle att föra något egentligt hof eller kunglig stat. Det kan icke heller vara nödvändigt för en prins; för ätt förvärfva: eler bibehålla aktning och anseende, att lefva på någon egentligt praktfull fot. andra sidan är ännu i många lefvandes minne den utomordentliga tillgifvenhet och popularitet, som den förste kronprinsen efter 1809. års statshvälfning, Karl August, från Norge medförde och på den korta tiden af några månaders vistelse här i landet ytterligare förvärfvade just genom sin enkelhet och farfligHet, och den djupa smärta, som genomträngde hela folket vid hans bortgång. ; Slufligeh vore det intressant, och återstår attraf-dem, som förorda ett högt anslag, få veta det eller de verkliga skäl, hvilka skulle bevisa, hvarföre en. ung prins skall behöfva vara högre doterad än de mestaflönade bland rikets högsta embetsmän, t. ex. utrikesministern, eller de sändebud, som representera Sverges och Norges konung vid hofven iLondon, Påris öch S:t Petersburg, hvilka -embeten eftersträfvas sågom gariska afundsvärda, och icke anses torftigt-aflönade; Alla dessa embetsmän äro i följd af sin ställning nödsakade att representeran, d. v. s. bjuda och föra stat vida .mer än hvad soi är precist nödigt -för en yngre prins bos oss, Dem hotar dessutom den chancen, att nör som helst kunna blifva återkallade eller afikedade från sina Embeten; hvilket icke är fället med en prins, som är säker att få behålla sitt apaME nr a REISE a VID RNE. I öv PO MERDT od fre VR